Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökstenen - Röksvamp - Röktopas - Rölanda - Röldal - Röllakan - Rölleksläktet - Römer (Reymare), släkt - Römer, Ole - Römö - Rönbeck, Carl Sonnberg - Rönigk, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Röksvamp—Rönigk
78
sen torde sonen ha fallit för fiendehand.
Fadern anbringar då på minnesvården en
inskrift, som skall förbereda och säkerställa
hämnden. — M. Olsen anser för otroligt, att
en minnesvård, rest mitt i bygden, kunnat
avse att med magiska medel främja hämnd
mot en fallen krigares banemän. Inskriften
innehåller i stället runmytisk diktning, som
avser att helga gravvården och ställa den
under Tors beskydd. — R. anses härröra från
mitten av 800-talet. — Litt.: S. Bugge, »Der
Runenstein von Rök» (1910); E. Brate,
»Östergötlands runinskrifter» (1911—18), där
äldre arbeten omnämnas; H. Schück,
»Bidrag till tolkning av Rök-inskriften» (1908);
O. v. Friesen, »Rökstenen» (1920; med de
bästa avbildningar); M. Olsen i »Arkiv för
nordisk filologi», 37 (1921); H. Pipping i
Acta Soeietatis Scientiarum Fennicæ, 49, 1919
—21. E. W-én.
Röksvamp, benämning på arterna av
svampsläktena Lycoperdon, Calvatia och Bovista,
tillhörande gasteromyceterna (se d. o.). De i
början köttiga, invändigt vita fruktkropparna
bestå som äldre av en mörk, med
kapillitie-trådar genomvävd spormassa, omsluten av ett
pappersartat hylle, som öppnar sig med en
por i övre delen (Lycoperdon) el. genom dennas
sönderfallande (Calvatia, Bovista), varvid
sporerna spridas som rökmoln (»käringrök»). IIos
Lycoperdon finnes en steril, fotlik basaldel.
Alla arter av r. äro ätliga, så länge
fruktkroppens inre är vitt och fast. Vanliga äro
v å r t i g r. (L. gemmatum) och gyttrad r.
(L. pyriforme) samt äggsvamparna (Bovista
plumbea och B. nigrescens). Den sällsynta
jätteröksvampen (Calvatia gigantea) når
betydande storlek; ex. av 14 kg vikt ha insamlats.
— Om jordstjärnorna se Gasteromyceter.
Jfr bild på pl. till art. Svampar. Th. Lfs.
Röktopäs, miner., se Bergkristall.
Rölanda, socken i v. Dalsland, Vedbo
härad, Älvsborgs län, kring örekilsälvens
vänstra källarm, Rölandaån; 88,60 kvkm, 1,170
inv. (1932). Naturskön bergsbygd med odlade
dalslätter kring ån. 1,672 har åker, 4,010
har skogsmark. Ingår i R. och Gesäters
pastorat i Karlstads stift, V. Dals kontrakt.
Röldal, herred i s. Hordaland fylkes
fjälltrakter, Norge, kring övre Oddadalen; 670,85
kvkm, 739 inv. (1930). Når i ö. upp på
Hau-kelifjällen och Breifonn.
Röllakan, text., se Rödlakan.
Rölleksläktet, Achilléa, släkte av fam.
korgblommiga. Står nära kullblomsläktet
(Anthe-mis) och har liksom detta fjäll på blomfästet
och frukter utan pensel, men kantblommorna
äro korta och breda. I Sverige finnas två
vildväxande arter, båda fleråriga. Den
vanliga r ö 11 e k a n el. millefolium, A.
millefolium, har dubbelt parflikiga blad med
trådsmala flikar, små korgar i tät kvast och
vita el. rödlätta kantblommor. Den är
allmän på torr ängsmark och åkerrenar i hela
Sverige. Blomkorgarna (flos millefolii) äro
officinella och användas till magstärkande
läkemedel. N y s ö r t, A. ptarmica, som har
hela, nästan jämnbreda, finsågade blad och
större korgar, växer mindre allmänt på
fuktig mark (ängar, åkrar o. dyl.). En form med
»fyllda», vackert vita blommor odlas som
prydnadsväxt. G. M-e.
Römer (i diplomen R e y m a r e), norsk
medeltida adelssläkt, vars äldste kände medlem
var riksrådet Svale Alvsson (d. 1362).
Hans son Otte Svalesson (d. 1411), den
förste med släktnamnet R., var riksråd och
deltog i Kalmarmötet 1397. Genom sitt gifte
med en dotter till den rike Erling Vidkunsson
(se Bjarköätten) kom Otte i besittning
av det stora godset Stovreim i Nordfjord.
Med sonen Svale Ottesson (d. trol. före
1428), riksråd efter 1388, utslocknade släkten
på svärdssidan. — Från Svales dotter
E1-s e b e och hennes man, riddaren och
riksrådet JakobFastulfsson (möjl. av svensk
börd), härstamma de »yngre Rörnere», vilka
emellertid aldrig burit släktnamnet R. Till
herr Jakobs gods hörde östråt (Austråt), se
d. o. Efter hans död tillföll östråt odelat först
sonen Nar ve, sedan dennes dotter Gertrud
(g. m. Magnus Gren, se d. o.) och efter hennes
död hennes kusin den rike och förnäme Otte
M a d s s o n, som 1454 omtalas som
hövits-man på Bahus och levde ännu 1508. Med hans
son Olav Ottesson, som 1503 var
hövits-man i Bergen och senare en följd av år i
Töns-berg, utslocknade de »yngre Rörnere» på
mans-linjen. En av Ottes tre döttrar var Inger
Ottesdatter (se d. o.). Om ätterna R. se
Danmarks Adels Aarbog 1913. K. V. H.*
Römer, O 1 e, dansk astronom (1644—1710).
Studerade under Rasmus Bartholin, var länge
Picards assistent och tjänstgjorde fr. o. m.
1681 som prof, i astronomi i Köpenhamn. R.
förbättrade den
astro-metriska tekniken och
utförde i Köpenhamn
och i ett i dess
närhet inrättat
observa-torium synnerligen
noggranna
observationer, vilka dock gingo
förlorade vid
Köpenhamns brand 1728
med undantag av
resultaten från tre
nätter. Han utförde 1675
den första
bestämningen av
ljushastig
heten (se L j u s, sp. 85). Sedermera var han
höjesteretsassessor, polis- och borgmästare i
Köpenhamn och deltog bl. a. i en ny
skattläggning av jordegendomen samt i
reformeringen av mått- och viktsystemet och
kalenderväsendet. Näst Tyge Brahe var R.
Danmarks störste astronom. — Hans
»Adversa-ria» utgåvos 1910. — Litt.: M. C. Harding,
»O. R. som ingeniör» (1918); E. Strömgren,
»O. R. som astronom» (s. å.). K. Lmk.
Römö, dansk ö på Sönderjyllands västkust;
99,74 kvkm, 671 inv. (1930). Huvudort:
Kirke-by. Flygsand på västkusten (badhotell),
marskland i ö.
Rönbeck, Carl Sonnberg, präst,
topo-graf (1765—1841). Prästvigdes 1789, blev fil.
mag. i Lund 1793 och teol. dr 1818 samt
kyrkoherde i olika församlingar, bl. a. i Äsum
och Skepparslöv 1808. R:s omfattande
materialsamling (Collectio Rönbeckiana, 21 bd
och portföljer), företrädesvis rörande Skånes
arkeologi, historia och topografi, kom 1841
till Lunds univ.-bibl. H. R-r.
Rönigk, Olof, psalmist (omkr. 1710—80),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
