Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rönnäng - Rönnöfors - Röntgen, Abraham och David - Röntgen, Wilhelm Conrad - Röntgenanalys - Röntgenbehandling (Röntgenterapi) - Röntgenbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Rönnöfors—Röntgenbild
84
ringa åkerjord och övervägande
fiskarbefolkning. 45 har åker; skog saknas.
Municipal-samhällen: St. Dyrön, Tjörnekalv och Ästol
(på sniåöar) samt en mindre del av Bleket
(på Tjörn). Ingår i R:s och Klädesholmens
pastorat i Göteborgs stift, Orusts och Tjörns
kontrakt. R. avskildes 1 jan. 1918 från
Stenkyrka.
Rönnöfors, se Offerdal.
Rönlgen, Abraham och David, se
Roentgen.
Röntgen, Wilhelm Conrad, tysk
fysiker (1845 27/3—1923 10/2), prof, i Strassburg
1876, i Giessen 1879, i Würzburg 1885 och i
München 1900—20. R. utförde ett stort antal
experimentella undersökningar inom olika
områden av fysiken, bl. a. mätningar av
förhållandet mellan gasers spec. värme vid
konstant tryck och vid konstant volym, samt
påvisade den efter honom uppkallade
röntgenströmmen (1888), d. v. s.
magnetiska verkningar av en dielektrisk kropp, som
rör sig snabbt i ett elektriskt fält. Alla hans
tidigare arbeten överglänstes dock, trots den
stora experimentella skicklighet och
samvets-grannhet, om vilka de bära vittne, fullständigt
av upptäckten (1895) av de efter honom
uppkallade röntgenstrålarna (se
Röntgenstrålning). Av R. själv benämndes
de X - s t r å 1 a r. R. fick efter denna
upptäckt ett stort antal utmärkelser, blev bl. a.
led. av sv. Vet.-akad. 1899 samt fick det första
Nobelpriset i fysik 1901. — Litt.: O. Glasser,
»W. C. R. und die Geschichte der
Röntgen-strahlen» (1931). — R:s porträtt återges på
vidst. pl. Sv. B-r.
Röntgenanalys, kem., se Kemisk
analys, sp. 607.
Röntgenbehandling (Röntgenterapi),
röntgenljusets användning som läkemedel.
Röntgenstrålarnas terapeutiska effekt
upptäcktes liksom radiumstrålarnas genom en
tillfällighet, då en forskare, som oförsiktigt
utsatt sig för strålningen, fick en svår
röntgenreaktion i huvudet med utfall av hår (1896).
Leopold Freund (Wien) tillvaratog detta
uppslag för borttagande av hårbevuxna
födelsemärken och utbildade en teknik för
behandling av talrika hudsjukdomar, särskilt
svampsjukdomar i hår och naglar, vissa
former av eksem o. s. v. 1897 publicerades de
första med r. läkta fallen av lupus (Kümmel
och Schiff). Svenskarna T. Sjögren och T.
Stenbäck påvisade redan 1899
röntgenstrålningens läkande inverkan på hudkräfta. Efter
de första försöken utvecklade ett stort antal
forskare röntgenstrålningen till ett av den
moderna medicinens viktigaste hjälpmedel.
Se även Kräfta, Radiumbehandling
och Radiumhemmet.
Röntgenstrålningen har i huvudsak
samma biologiska verkan som
radiumstrålningen men användes med fördel, då det
gäller behandlingen av större ytor och större
tumörer. Ofta är en kombination av de bägge
ljussorterna tillrådlig; vid behandlingen av
vissa tumörer synes radium överlägset.
Röntgenstrålarnas praktiska medicinska
användning är mycket omfattande. Så behandlas
t. ex. olika former av hudsjukdomar,
tuberkulos i lymfkörtlar, ben och leder,
blodsjukdomar (leukemi och pseudoleukemi), lymfo-
granulomatos, sjukdomar, beroende på
funk-tionsrubbningar av sköldkörteln (Basedowska
sjukdomen), hypofysen (akromegali) och
thy-mus, samt ett flertal inflammatoriska
processer (septisk lymfkörtelansvällning, halsfluss,
blodförgiftning, lunginflammation efter
operationer, klimakteriska underlivsblödningar).
Vid en del godartade och elakartade svulster
har r., delvis i kombination med radium,
visat utmärkt effekt och i en del tumörer
t. o. m. ersatt de kirurgiska metoderna. Sin
största betydelse har r. vid inyom, de
röntgensensibla sarkomen (blodkräfta), vid
bröstkräfta och äggstockskräfta, särskilt vid de
inoperabla fallen. Under de senare åren har
den preoperativa r. även vid operabla
tumörer vunnit mer och mer utbredning.
R:s teknik är mycket svår, och
behandlingen bör endast utföras på stora, väl
utrustade kliniker av erfarna specialister och
under de noggrannaste försiktighetsmått,
emedan eljest svåra skador kunna
åstadkommas på såväl patienter som läkare och
personal. Röntgenröret måste vara omgivet av
ett strålningsskyddande material, så att
endast det genom lämpliga bländare
avskärmade strålknippet träffar behandlingsområdet.
Patienten skyddas från »sekundärstrålning»
(se Röntgenstrålning, sp. 95 och 104)
genom blygummiskydd och personalen genom
tjocka bly väggar, försedda med bly glasfönster.
Behandlingen fordrar mycket stor
erfarenhet, då verkningarna framträda först efter
en latenstid av omkr. tre veckor och då
strålarna utöva en kumulativ verkan. För varje
särskilt fall och för varje särskild
behandling måste man noggrant bestämma
intensiteten av strålningen och tiden för bestrålningen
(produkten av dessa båda faktorer är »dosen»)
samt hårdheten av strålningen
(genomträng-ningsförmågan). Mängden beräknas numera
genom bestämning av den ionisering av
luften, som åstadkommes av strålningen. Det
använda instrumentet, »dosimeter», medger
en exakt uppskattning av mängden
röntgenljus. Vittomfattande problem vid doseringen
finnas alltjämt, t. ex. frågan om huruvida
en viss mängd strålning bör ges på en gång
(full engångsdos) eller fördelad på ett flertal
behandlingar under längre tid (fraktionerad
dos), och en livlig forskning pågår inom detta
område. Vid stora doser uppkommer ofta hos
patienten den s. k. röntgensjukan med samma
symtom som sjö- och luftsjuka.
Strålarnas genomträngningsförmåga beror
på röntgenrörets evakuering, spänningen på
den genom röret passerande strömmen samt på
använda filtra. Vid ytliga åkommor nyttjas
en mindre genomträngande, med tunt
metallfiltrum (1—3 mm aluminium) filtrerad
strålning. som till större delen absorberas i de
ytligaste vävnadslagren. Vid djupt liggande
sjukdomshärÖar bortfiltreras de mindre
genomträngande röntgenstrålarna medelst
tjocka metallfiltra, 1/2 mm upp till 3—4 mm
koppar. Litt.: Se Radiumbehandling. E. Brn.
Röntgenbild (Röntgenogram), fys., med.,
en medelst röntgenstrålning (se d. o.)
åstadkommen bild (jfr bilder på pl. vid
Röntgendiagnostik). R. är en central projektionsbild
av det avbildade föremålets samtliga skikt.
Röntgenstrålarna i ett röntgenrör utgå, prak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
