Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgenbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Röntgenbild
86
Bild 1.
tiskt taget, från en punkt och divergera
mot den relativt nära, i regel på omkr. 40—
70 cm avstånd, befintliga fotografifilmen (se
bild 1). Mellan filmen och ljuskällan
befinner sig föremålet, i detta fall en kub med
för röntgenljuset svårgenomskinliga kanter.
På bild 1 tänkes den mot åskådaren vända
ytan a-b-f-e avbildad. Kanten a—b lämnar på
filmen en skugga ai—bi, som är förstorad.
Kanten e—f, som befinner sig närmare
ljuskällan och längre från filmen, lämnar en ännu
mer förstorad bild ei—fi. Bilderna av a—b
och e—f, som i verkligheten äro lika stora
men ligga i olika plan, bli på r. förstorade i
olika grad. Dessutom visar bilden av de
kanter, som ligga närmare filmen, en större
täthet och större skärpa i konturerna än de
kanter, som
befin-’ na sig längre bort.
Bild 2 ger en
föreställning om den
beskrivna kubens
bild på
röntgenfilmen. Bilden ai—
bi—di—Ci av den
yta, som stod
närmast filmen,
framträder som mindre,
dess kanter
sma-o lare och tätare med
skarpa konturer;
bilden —fi—hi—
gi av den längre
bort belägna ytan tecknar sig större, bredare
och tunnare med otydliga konturer.
Olägenheterna av den genom centralprojektionen
uppkomna förstoringen på r. har man sökt undgå
genom att öka avståndet mellan röntgenrör och
föremål. När det gäller att röntgenologiskt
uppmäta storleken av ett organ, anbringar man
därför röntgenröret på ett betydande avstånd
(upp till 3 m) från föremålet (t el e r ön t
ge-n o g r a f i). Medelst röntgenstrålning kan man
åstadkomma bilder, där endast konturen
kontrasterar mot omgivningen, om man använder
tillräckligt »mjukt» ljus. Vid vanlig
röntgenfotografering för diagnostiskt ändamål
användas »hårdare» strålar, som endast delvis
absorberas av undersökningsföremålet. Då
uppstår ej blott en silhuettbild av föremålet, utan
dettas inre arkitektur och struktur framträda,
Bild 3. Röntgenbild av normal höftledstrakt.
Ledpannan och ledhuvudet i höftleden avteckna sig väl.
Arkitekturen inom skelettdelarna, framför allt i
lårbenshalsen, framträder likaledes tydligt.
nedprojicierade på filmen, i den mån den
undersökta kroppen äger växlande täthet. Inom
människokroppen äro benen genom sin stora
halt av oorganiska ämnen med hög spec. v.
särdeles framträdande på r., och arkitekturen
inom benen framträder vackert, enär
mellanrummen mellan benbalkarna äro utfyllda av
mera genomskinlig substans och benmassan
själv är fördelad i olika grova och olika täta
balkar (se bild 3). Även inom mjukdelarna
finnas täthetsskillnader, som äro tillräckliga
för att låta olika vävnadsskikt skilja sig från
varandra. Så avteckna sig t. ex. njurarna mot
den omgivande, mer genomskinliga fettkapseln.
Lungornas starkt lufthaltiga vävnad är
ofantligt mycket mer genomskinlig än hjärtat, som
de omge, varför detta tydligt avtecknar sig
mot dem. Inom själva lungorna framträda
kärlen som tätare strimmor mot
lungvävnaden. Matsmältningskanalen framträder vanl.
icke i tomt och sammandraget tillstånd på r.,
men man har gjort den synlig genom att låta
personen, som skall undersökas, förtära en s. k.
röntgenmåltid, som innehåller ett för
röntgenstrålarna svårgenomskinligt ämne,
barium-sulfat (kontrastmedel; se
Röntgendiagnostik, sp. 89). Då detta nedsväljes,
erhåller man först en bild av munhålan med
svalget och kan studera sväljningsrörelserna;
sedan, allteftersom röntgenmåltiden passerar,
får man en avgjutningsbild av håligheten i
magsäcken och tarmarna. Genom tillförsel av
för röntgenstrålarna svårgenomskinliga ämnen
får man dylika avgjutningsbilder av ett
flertal av kroppens hålrum, t. ex. grovtarmen,
njurbäckenen. I andra fall erhålles däremot
en sådan avgjutningsbild genom att man i
hålrummet inblåser en gas, oftast luft, varvid
avgjutningsbilden uppstår på grund av
gasens större genomskinlighet för röntgenljuset.
Detta förfaringssätt nyttjas t. ex. vid
undersökning av hjärnans hålrum.
R. erhållas på två väsentligen olika sätt:
genom röntgenfotografering (r a-
Bild 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
