- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 17. Ryssläder - Snellius /
97-98

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgenstrålning, Röntgenstrålar - Röntgenspektroskopi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Röntgenstrålning

98

andra sätt framställda diagram bestämma
kristallstrukturer se
Röntgenkristallografi.

Gäller det omvänt att med hjälp av en
kristall av känd byggnad analysera r. från olika
ämnen, använder man vanl. ett av W. H.
Bragg 1913 angivet förfarande, vid vilket
reflexionen mot en enda, med kristallens
be-gränsningsyta parallell grupp av atomplan
användes. Genom en mycket fin springa
{spalt) avbländas ett knippe röntgenstrålar,
som reflekteras från kristallen mot en
fotografisk film (fotografisk registrering infördes
först av M. de Broglie), som böjes i cirkelform
med kristallen som medelpunkt. Emedan varje
våglängd reflekteras av kristallen endast för
vissa bestämda infallsvinklar,
glansvinklar, näml, de, som satisfiera ovanstående
•ekvation med n — 1, 2, 3 o. s. v., får man, om
kristallen får rotera långsamt kring en mot
den infallande strålen vinkelrät axel, reflexer
av den ena våglängden efter den andra,
alltså ett spektrum, först spektrum av första
ordningen (med n = l), sedan av andra ordningen
{med n = 2) o. s. v. I stället för fotografisk
registrering kan man enl. Braggs
ursprungliga metod använda en
ioniseringskam-m a r e, ett kärl, fyllt med luft eller annan
gas, i vilken strålningen inträder genom ett
fönster och gör gasen elektriskt ledande, något
som kan observeras med någon elektrometrisk
metod.

De mjukaste röntgenstrålarna absorberas,
som ovan nämnts, starkt i luft; för detta
fall användas vakuumspektrografer,
vilka evakueras med en god luftpump och
utföras sammanbyggda med röntgenröret, så att
strålarna ej behöva passera någon materia
{utom möjl. ett ytterst tunt folium framför
inträdesspalten till spektrografen) på sin väg
till filmen. Dessa metoder ha framför allt
utbildats av Siegbahn. Hur mjuk (långvågig) r.
som helst kan emellertid ej undersökas med
denna metod, ty enl. ovanstående metod
kunna endast våglängder, mindre än dubbla
gitterkonstanten, analyseras (emedan n ej
kan bli mindre än 1 och cos v ej större än 1).
De för spektroskopi brukbara kristallernas
gitterkonstant överstiger nu ej en bestämd
gräns, omkr. 15 ÄE, varför våglängder, större
än omkr. 30 ÄE, ej kunna analyseras. På
senare tiden ha emellertid bl. a. av Compton,
Thibaud och Siegbahn jämte medarbetare
utarbetats metoder att undersöka långvågig r.
med hjälp av vanliga reflexionsgitter, plana
■eller konkava. Genom att låta strålarna
infalla mycket snett mot gittret uppnår man,
trots att våglängden endast är en bråkdel av
gitterkonstanten, god upplösningsförmåga.

Även absorptionsspektra av r. kan man
Åstadkomma med dessa metoder genom att i
etrålgången införa en platta av det ämne,
vars spektrum önskas.

Som huvudresultat av den
röntgenspektro-ökopiska forskningen framstå ovan
meddelade fakta rörande det kontinuerliga och
linjespektret med dess olika serier.
Linjespektret är väsentligt enklare byggt än de flesta
•optiska spektra, i det att varje serie
innehåller endast ett relativt litet antal
linjer. Varje enskild linje kan följas ett långt

Bild 3. Vakuumspektrograf med röntgenrör (till
vänster) enl. Siegbahn.

stycke i följden av grundämnen, emedan
serierna för grundämnen med atomnummer
efter varandra i allm. äro identiska, med den
enda skillnaden, att linjerna förskjutas mot
den kortvågiga sidan, ju större atomnumret
blir. Denna förskjutning är mycket
regelbunden och har vid flera tillfällen
(upptäckten av hafnium, rhenium, masurium m. m.)
visat sig vara ett ytterst värdefullt
hjälpmedel för att fastställa ett okänt ämnes
atomnummer. Emedan röntgenspektra i huvudsak

Bild 4. K-serien för några element med olika
atomnummer (angivna till höger). O nollinjen (oavböjda
strålen).

XVII. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 2 21:59:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdq/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free