Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgenstrålning, Röntgenstrålar - Högspänningsteknik - Skyddsanordningar - Röntgenskärmar - Mätteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Röntgenstrålning
104
Bild 11. Schema, för Graetzkoppling. 1
högspännings-transformator, 2 röntgenrör, 3—ö ventilrör.
Glöd-strömstransformatorcrna endast antydda.
Bild 12. Schema för
Villardkoppling.
Beteckningar som i bild 11.
Bild 13. Schema för
Witkakoppling.
Beteckningar som i bild 11.
Bild 14. Schema för
Greinacherkoppling.
Beteckningar som i
Bild 11.
Ilögspänningsteknik. För alstring av de
behövliga höga spänningarna användes förr
allmänt induktorier. Dessa
ge växelström, och då
ion-rören lätt förstöras av
felriktad ström, var det
nödvändigt att i
strömkretsen inkoppla
ventil r ö r,
gasurladdnings-rör, så konstruerade, att
de lätt genomsläppte
ström åt ena hållet men
ej åt det andra. Längre
fram utträngdes
indukto-rierna alltmera av
vanliga transformatorer,
matade med teknisk (vanl.
50-periodig) växelström.
Växelströmmen
likrikta
des ofta med mekanisk likriktare, en
högspän-ningsströmvändare, monterad på
växelströms-generatorns axel (vid matning direkt från
växelströmsnät på en synkronmotors axel),
som kastar om strömmen för varje gång
spänningen går genom noll. Denna apparat
ger sålunda pulserande likström. Vid
elektronrörens tillkomst blev likriktning onödig
för mindre röntgenrör, enär ingen ström kan
passera röret under den halvperiod, då
anoden är negativ. För att med säkerhet
förhindra ström under »spärrfasen» inkopplar
man vid något större apparater ett
ventilrör i serie med röntgenröret. Ventilröret
utföres med glödkatod och bygges i
princip som ett röntgenrör ehuru vanl. utan
kyl-anordningar för anoden. Ventilrörets
glödström inställes näml, så, att
elektronemissio
nen är betydligt större än den strömstyrka,
som flyter genom röret, varav följer, att
spänningsfallet i ventilröret och därmed
värmeutvecklingen vid dess anod blir obetydlig.
Glödström till ventilrör och röntgenrör
levereras vanl. av glödströmstransformatorer med
sekundärsidan högspänningsisolerad från
primärsidan.
Utom dessa »halvvågsapparater» finnes ett
antal kopplingar, vid vilka båda
strömriktningarna utnyttjas med hjälp av 2—4, vid
trefasström 6, ventilrör. I vissa fall inkopplas
dessutom högspänningskondensatorer, vilka
uppladdas från högspänningstransformatorn
via ventilrören och i sin tur urladda sig genom
röntgenröret. Dessa kondensatorer fylla i
olika fall olika uppgifter. 1 t. ex.
Greinacher-kopplingen tjäna de till att tillföra
röntgenröret en praktiskt taget konstant
likspänning, i Villard- och Witkakopplingarna ligga
de i serie med transformatorn, varigenom
toppspänningen (i det ögonblick, då
transformatorspänningen samverkar med
kondensato-rernas spänning) uppgår till resp. 2 och 3 ggr
transformatorns toppspänning. Dessa
kopplingar medge sålunda med enkla medel höga
toppspänningar. Apparater med toppspänning
upp till 550 kilovolt finnas i handeln.
Vid anslutning av flera röntgenrör till
samma högspänningsapparat användas
hög-spänningsomkopplare, vanl. manövrerade med
snören. Vid inställningar m. m. jordas
hög-spänningsledningarna med en liknande
anordning.
Skyddsanordningar. På grund av de
skadliga verkningarna även av svag
röntgenbestrålning, om den pågår under lång tid, måste
skyddsanordningar finnas för de personer,
som arbeta med r. Det räcker härvid ej att
enbart skydda sig för den direkta
primärstrålningen, utan även sekundärstrålningen
måste elimineras. Alltefter spänningen
begagnas blyplåt av 1—5 mm tjocklek (vid de
extremt höga spänningar, som på senare
tiden i vissa fall kommit i bruk, ännu mera).
För den mjukare sekundärstrålningen räcker
mindre blytjocklek. Även tjockt, tungt
blyglas, bly gummi el. dyl. nyttjas. Fasta
skydds-väggar kunna byggas av barytplattor. Vidare
fordras skydd mot beröring av
högspännings-ledningar.
Röntgenskärmar. Två olika huvudtyper av
fluorescensskärmar användas. För
genomlysning (se Röntgenbild, sp. 87)
användas skärmar med bariumplatinacyanur, som
ger gulgrön fluorescens med stark visuell
verkan. Mellan skärm och iakttagare insättes en
blyglasplatta som strålskydd. För
röntgenfotografi användas skärmar med
kalciumvolf-ramat el. dyl., vilket ger blåviolett fluorescens
med stark fotografisk verkan. Vanl. brukas
film med emulsion på båda sidorna och en
fluorescensskärm på var sida; härigenom
för-stärkes den fotografiska verkan till det
mångdubbla av vad man får, om strålningen endast
verkar direkt på det fotografiska skiktet.
Skärmar av denna typ kallas därför f ö
r-stärkningsskärmar.
Mätteknik. Mätning av r:s intensitet är
möjlig först sedan en entydig enhet
fastställts. Numera användes den internationellt
antagna röntgenenheten (förk. r), definierad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
