Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rönö (härad i Södermanlands län) - Rönö (socken i Östergötlands län) - Rönö (kungsgård) - Rör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Rönö—Rör
108
småbrutna sörmländska sjöplatån, vars
odlade bygder oeh många herrgårdar huvudsaki.
ligga kring sjöarna och i sänkorna mellan de
skogiga bergpartierna. I v. märkes St.
Fjällvedens skogstrakt. Stambanan går delvis
genom öppna jordbruksbygder, som mellan
kustlandets bergpartier nå fram till det inre av
kustfjärdarna. Utmed kusten örik skärgård
(se kartan). 19.243 har åker, 37,583 har
skogsmark. Vid Harg (se d. o.) textilindustri.
Kommunikationer: se kartan vid
Södermanland. Tillhör Nyköpings fögderi och
domsaga. Monogr. om R. av K. af Schmidt (1896).
Rönö, socken i Östergötlands län,
Björke-kinds härad, på Vikbolandet, närmast n. om
inloppet till Slätbaken; 51,83 kvkm, 611 inv.
(1932). Småbergig kustsocken, uppdelad av
odlade dalsänkor och slätter. 1,146 har åker,
3,045 har skogsmark. Egendomar: Kåreholm
och Rönö kungsgård. Ingår i ö. Ny och R.
pastorat i Linköpings stift, Vikbolands kontr.
Rönö, kungsgård i Rönö socken (se föreg.
art.), strax n. om kyrkan; 472 har, därav 124
har åker; tax.-värde 142,800 kr. (1929).
Tillhörde på 1200- och i början av 1300-talet
biskopsstolen i Linköping, innehades
sedermera av bl. a. marsken Karl Ulfsson till
Tofta, köptes av drottning Margareta och
testamenterades till Linköpings domkyrka.
Det därefter uppförda slottet, som vid
Engel-brekts resning innehades av Albrekt Styke,
intogs 1434 av biskop Knut och förstördes
1497 på befallning av Sten Sture. R. indrogs
vid reformationen till kronan och lades under
Stegeborg. Ett nytt slott uppfördes av
Johan III. R. donerades 1630 till pfalzgreve
Johan Kasimir, indrogs 1689 till kronan och
brändes 1719 av ryssarna.
Rör. 1. (Artill.) På en ihålig
artilleriprojektil (se Projektil) den del, som ger
impulsen till projektilens sönderspringande (se
Krevad). R. är vanl. inskruvat i
projektilens spets, endast undantagsvis på vissa
pan-sargranater i bottnen (se bilder till Granat
och Granatkartesch). R. indelas i
tidrör och nedslagsrör. Vid de förra
uppstår krevadimpulsen en viss tid efter
skottlossningen, och projektilen kreverar i luften.
Tidrören kunna vara antingen brandrör
el. m e k a n i s k a r. På brandrören
antändes yid skottlossningen en i en cirkulär
sats
kanal inpressad krutsats med känd
för-bränningshastighet. Kanalen löper runt r. i
en vridbar metallring, satsskivan. Då
elden alltid börjar i en och samma punkt
samt därifrån fortplantar sig längs kanalen,
blir tiden till det ögonblick, då elden kan nå
projektilens sprängladdning (d. v. s. krevaden
inträffar), beroende på satsskivans
inställning. Denna inställning (projektilens t
em-p e r i n g) sker före laddandet med hjälp av
en på satsskivan befintlig gradering. På de
mekaniska r. igångsättes vid skottlossningen,
vanl. genom den av projektilens rotation
framkallade centrifugalkraften, ett urverk,
som efter viss tid åstadkommer tändning.
Dessa r. ha ännu ej vunnit allmän spridning.
— På nedslagsrören uppstår krevadimpulsen
vid nedslaget genom att en med tändsats
försedd hammare då kastas fram mot en
tänd-spets, och projektilen kreverar ett kort
moment därefter. R. förses stundom med en s. k.
fördröjare, som försenar eldens
överförande till sprängladdningen, t. ex. tills
tillräcklig inträngning i det träffade föremålet
(ev. marken) skett. R. kan också göras så
känsligt, att det verkar nästan ögonblickligt
vid helt lätt beröring med målet (marken),
s. k. ö g o n b 1 i c k s r ö r. Då nedslagsröret
alltid tändes genom en stöt mot
projektil-spetsen, måste det till förhindrande av
olyckshändelser vara försett med en
säkerhetsanordning. Genom denna kan ej tändning inträffa,
förrän r. armerats, och detta sker först
vid skottlossningen genom den då
uppkommande stöten. I de flesta fall förses tidrören
med nedslagsinrättning, och r. blir då
dubbelverkande, s. k. dubbel rör. Jfr E 1
d-givning. G. af W-dt.
2. (Jur.) Se Rågång.
3. (Tekn.) R. för framledande av flytande
och gasformiga ämnen utföras så gott som
uteslutande av metall, lergods eller cement,
för laboratorieändamål och i vetenskapliga
apparater även av glas. De metaller, som
ifrågakomma, äro huvudsaki. järn, koppar,
mässing och bly. Gjutna järnrör utföras i
dimensioner om 10—2,000 mm inre diam, och
användas särskilt för grövre vatten- och
gasledningar, där trycket i regel icke
överstiger 8 atm. Smidesjärnrör för klenare
vatten- och gasledningar framställas av hopböjda
plåtämnen med i vällvärme sammansvetsade
fogar och dragas med maskinkraft genom
draghål (jfr Dragskiva och
Tråddragning) ned till önskade dimensioner. S. k.
gasrör av detta slag förekomma i
normalstorlekar av 10,3—112,7 mm yttre, motsv. Vs—4
eng. tums inre diam. Smidesjärnrör (stålrör)
för ånga, vatten av högtryck o. dyl. utföras
med särskilt omsorgsfull svetsfog och valsas
eller framställas h. o. h. utan fog, t. ex. som
mannesmannrör (se d. o.). Dylika sömlösa r.,
varmvalsade eller varmdragna (gasrör,
ångrör el. högtrycksrör), gängade, utföras med
V* till 5—6 eng. tums inre diam. S. k. t
u-b e r, d. v. s. stålrör, som ej äro avsedda att
gängas, framställas med en yttre diam, av
12—420 mm. Mycket stora r., t. ex. för
vattenkraftanläggningar, förfärdigas genom
svetsning (svetsade tuber, 57—2,020 mm utvändig
diam.) eller genom sammannitning av
järnplåtar. Smätte r. av tunn plåt tillverkas enl.
RÖNÖ HE
Skalal:75OOOO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
