Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Rörh j ärtan—Rörstrand
114
tre olika sätt, genom muff, flänsar eller
svetsning. En »muff» är ett kort, invändigt
höger-och vänstergängat rör, som genom
kringvrid-ning samtidigt skruvas upp på de två
rörändar, som skola hopkopplas.
Flänsförbind-ning åstadkommer man enklast genom att
använda rör med fasta flänsar (s. k.
fläns-rör, se R ö r 3), framställda i ett stycke med
röret eller efteråt fastsatta medelst
påsvets-ning, nitning el. dyl. Man använder även lösa
flänsar, som stödja mot vid rörändarna fast
anbragta stoppringar el. andra utkragningar.
Såväl muff- som flänsförbindning förutsätter
för full tätning av rörskarven, att en lämplig
packning anbringas på beröringsytorna. Man
kan numera även framställa hela rörledningar
utan muffar eller flänsar medelst
sammansvetsning av skarvarna. Om blindfläns
se d. o. Stoppmuff är en i ena ändan sluten
muff, som påskruvas en öppen rörledning för
att avstänga den. G. H-r.
Rörhjärtan, zool., se Lansettfiskar.
Rörhöna, Rörhönssläktet, zool., se S u m
p-hönssläktet.
Rö’rich (ry. Re’rich), Nikolaj
Konstan-tinovitj, rysk målare (f. 1874). R. har
med stort intresse för gammalryska motiv
skapat fantasifulla omdiktningar i dunkla
färger av forntid och vikingatid och
mystiskreligiösa kompositioner, vilka genom sin
egenartade stämning på utställningar i
Västerlandet (bl. a. på Baltiska utställningen i Malmö
1914 och i Stockholm 1918) uppfattats som
särskilt typiska för inhemsk rysk konst. R.
visar dock en del påverkan från Paris, där
han studerade omkr. 1900. Han har målat
ämnen som »Krig i himlen», »Änglarnas skatt»,
»Avgudarna» (ett torn med hästkranier),
»Staden bygges» (se R y s k konst, bild 19) samt
porträtt och teaterdekorationer (till Borodins
»Furst Igor», Ibsens »Peer Gynt» och
Maeter-lincks »De blinda» m. m.). Arbeten av R.
finnas i Nationalmuseum i Stockholm och i
Malmö museum. E. L-k.
Röring, se Ankare, sp. 1020.
Rörkvarn, se Krossverk, sp. 185.
Rörlibell, fys., se Vattenpass.
Rörmaneter, zool., se S i f o no f o r e r.
Rörning, byggnk., se Puts.
Röros, gruvort i Sör-Tröndelag fylke,
Norge, nära Glommen; 2,284 inv. (1930). Anlädes
1646 för exploatering av de 1644 påträffade
kopparmalmsfyndigheterna. Efter
Rörosbanans öppnande har malmbrytningen varit
viktigare än koppartillv. Huvudgruvorna ha
varit Storvarts grube 8 km n. ö. om R., Kongens
grube 14 km n. v. om R. samt Muggruben
18 km n. v. om R. För gruv- och
bruksverk-samheten har ett elektricitetsverk anlagts vid
Kuråsfoss i Glommen. F. n. (1932) obetydlig
gruvverksamhet. — R., som förr varit befäst,
brändes 1678 och 1679 samt hölls 10—26 dec.
1718 besatt av svenskarna. Ax. S.
Rörpost, anordning för befordran av post
medelst pneumatisk kraft. Meddelanden, som
skola sändas, inneslutas vanl. i s. k. patroner,
vilka framdrivas i rörledningar och genom
ett elektriskt system dirigeras till skilda
mottagningsstationer. Med r. befordras i många
städer telegram och expressbrev från en
centralstation till andra stationer på samma ort.
Den första r. i nutida mening anordnades på
1850- och 1860-talet mellan
centraltelegrafstationen i London och börsen samt Englands
bank. Numera inrättas r. i stor utsträckning
mellan olika arbetsplatser i stora affärshus,
banker, tidningsföretag o. dyl. Genom
besparing av tid och arbetskraft anses r. medföra
betydande ekonomisk vinst. E. G-e.
Rörsläktet, Calama gro’stis, artrikt
grässläkte med enblommiga, täml. stora småax i
vippa. I Sverige finnas 11 arter, fleråriga, i
allm. högvuxna och bladrika gräs. P i p r ö r,
C. arundinacea, med under blomningen yvig
vippa, är allmänt i steniga lundar och
ängsbackar. Flygsandsbindande är C. (Ammophila,
Psamma) arenaria, margräs el.
sandrör (se d. o.). G. M-e.
Rörsocker, bot., se Sockerarter.
Rörsopp, Bolötus, släkte av
rörsvamparnas familj, vilket utmärkes av köttiga
fruktkroppar med central fot och hatt, som på
undersidan bär ett lätt löstagbart lager av
inbördes sammanväxta rör. De flesta arter äro
ätliga och många högt värderade
matsvampar, t. ex. smörsopp (B. luteus) och 1 ä r
k-svamp el. 1 ä r k s o p p (B. elegans), båda
med ring på foten; g r y n s o p p (B.
granula-tus), lik smörsoppen men utan ring; s t e
n-s o p p (Karljohanssvamp, fr. pied de bæuf, B.
edulis) med finmaskigt, vitt ådernät på den
nedåt vanl. starkt förtjockade foten;
strävsop p (B. scaber) med mörka vårtor el. tofsar
på den vita foten. Den i Sverige sällsynta d j
ä-vulssoppen (B. satanas) är mycket giftig;
den kännetecknas liksom den sannolikt
giftiga e 1 d s o p p e n (B. luridus) av röda
rör-mynningar. Misstänkliga äro g a 11 s o p p (B.
felleus) med bruna, grova nätådror på foten
och ljusröda rörmynningar, pepparsopp
(B. piperatus), liten art med smal, inuti
intensivt gul fot, och bittersopp (B. pachypus)
med vackert nätådrig, röd el. gul fot; alla
tre ha bitter el. brännande smak. —
Kosvamp är populär benämning på större r.,
vanl. strävsopp. — Flera arter bilda
my-korrhiza (se d. o.) hos skogsträden. — Jfr
färgplansch vid art. Svampar. Th. Lfs.
Rörspindlar, zool., se Spindeldjur.
Rörstrand, keramisk fabrik, förut i
Stockholm, nu i Göteborg. Efter de stora nordiska
krigens slut ville man genom inhemsk tillv.
ersätta den stora importen av s. k.
Delftpors-lin (jfr Fajans, sp. 40). Den dansk-tyske
keramikern Johan Wolff inkallades, och han
grundade ett bolag, vilket för sin verksamhet
fick sig upplåten egendomen R. på v.
Norrmalm vid Klaraviken i Stockholm. Den första
insättningen i de nyuppförda ugnarna skedde
1727, men privilegier erhöllos först 1729. Då
hade Wolff, som visat sig mindre pålitlig,
måst lämna företaget, vars ledning övertogs
av den föga kompetente tysken C. C. Hunger,
vilken 1733 ersattes av tysken A. N.
Ferdinand, som medföljt Wolff till Stockholm. Från
1740 var emellertid svensken Anders
Fahl-ström fabrikens såväl tekniske som
konstnärlige ledare. 1753 övertog assessorn E. M.
Ing-man, sedan adlad Nordenstolpe, den
affärsmässiga ledningen. Efter dennes död 1773 gick
det utför med R., trots att
huvudkonkurrenten Marieberg (se d. o.) 1782 kunde inköpas
för att dock 1788 nedläggas. Ekonomiskt kom
ett nytt uppsving genom överdir. B. R. Gei jer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
