Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sachsen (fristat) - Sachsen (preussisk provins)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Sachsen
146
stora pålagor och förluster (den svenska
inkvarteringen 1706—07 beräknas ha kostat
landet omkr. 15 mill. Thaler) och likaså
sjuåriga kriget, då landet utsattes för en
långvarig preussisk ockupation. Det oaktat fingo
kurfurstarna tillfälle att sörja för sina
konstnärliga intressen. Till Dresden förlädes
värdefulla konstsamlingar,
byggnadsverksamheten omhuldades, porslinsindustrien i Meissen
främjades. För näringslivet i allm. blev
Fredrik August (se d. o. 3) III:s regering (1763
—1827) av stor betydelse. Bergsbruket
utvecklades, förvaltning och rättsväsen
reformerades. Efter att ha hållit sig till
Preussen tvangs Fredrik August att underkasta
sig Napoleon, vilket 1806 förskaffade honom
konungatitel (Fredrik August I). Han
tillfångatogs under slaget vid Leipzig 1813 och
fick bevittna, att hans trupper gingo över
till de allierade. På Wienkongressen voro
krafter i rörelse för S:s förening med
Preussen, men genom att avstå 3/s av sina
besittningar till Preussen räddade han återstoden
(den nuv. fristaten Sachsen).
Fredrik August ställde sig bestämt
avvisande mot de liberala strömningarna, men under
hans bror och efterträdare Anton (reg. 1827
—36) tillkom 1831 en författning, enl. vilken
en lantdag med två kamrar ersatte de forna
landständerna. Under Österrikes och
Preussens tävlan om hegemonien i Tyskland sökte
S. särskilt under Beusts (se d. o.) ledning
hävda de tyska mellanstaternas intressen
men anslöt sig i kriget 1866 till Österrike,
delade dettas nederlag och ställdes under
preussisk militärförvaltning. I freden
återställdes dess område, men det ålades att
inträda i Nordtyska förbundet och organisera
sin armé som en armékår i förbundsarmén.
Den försonlighet, som Preussen genom
Bis-marcks ingripande visade, bar frukt i
fransktyska kriget, då S. kämpade vid Preussens
sida, varefter det ingick som en förbundsstat i
Tyska riket. Kort dessförinnan hade en ny
vallag 1867 börjat demokratisera
rösträttsbestämmelserna. Kravet på allmän rösträtt
framfördes emellertid snart av
socialdemokraterna, som på grund av den sachsiska
industriens starka utveckling voro talrika. För
att utestänga dem så mycket som möjligt
enade sig de borgerliga partierna 1896 om
indirekta val i förening med en indelning av
valmännen efter inkomsten i tre klasser.
Klassvalsystemet bevarades till 1909, då
allmän och direkt rösträtt infördes, dock med
den modifikationen, att 1—3 tilläggsröster
tillkommo för högre inkomst, bildning och
ålder. Konung var då Fredrik August III
(se d. o. 5), brorson till den konung Albert
(se d. o., sp. 409), som 1889 kunnat fira det
wettinska husets 800-åriga regeringsjubileum.
Även i S. medförde revolutionen nov. 1918
monarkiens fall. Den republikanska regimen
har där stått under trycket av en ovanligt
stark och livaktig kommunistisk agitation.
Oroligheter ha vid flera tillfällen brutit ut,
flera ansatser ha förekommit till »röd
revolt», bakom vilka metodiskt bedrivna ryska
uppviglingar uppvisats ligga. Särskilt oroligt
var året 1923, då ministerpresidenten
Zeig-ner medgav upprättande av ett rött garde.
Ilans regim blev emellertid genom
ingripan
de från riksregeringen icke långvarig. 1924—
30 var socialdemokraten Heldt chef för
borgerlig-socialdemokratiska koalitionsministä-rer av växlande sammansättning. (L-ts.)
Litt.: O. E. Schmidt, »Kursächsische
Streif-züge» (6 bd, 1902—28) och »Sachsenland» (2:a
uppl. 1925); »Landschaftsbilder aus dem
König-reich S.», utg. av E. Schöne (9 bd, 1905—11);
O. Kaemmel, »Sächsische Geschichte» (1899);
R. Bemmann o. J. Jatzwauk, »Bibliographie
der sächsischen Geschichte» (3 bd, 1918—32);
J. Zemmrich, »Landeskunde von S.» (2: a
uppl. 1923); F. Kossmat, Ȇbersicht der
Geo-logie von S.» (2:a uppl. 1926); G. Röllig,
»Wirtschaftsgeographie S:s» (1928).
Sachsen [za’ksen], preuss. prov, i mell.
Tyskland, kring Elbe och Saale, delas av fristaten
Anhalt nästan mitt itu och har även i övrigt
synnerligen oregelbundna gränser på grund av
talrika exklaver, tillhörande angränsande
fristater (Anhalt, Braunschweig, Thüringen), och
egna enklaver (i Thüringen); 25,274 kvkm,
3,282.257 inv. (1925); huvudstad: Magdeburg.
S. är sammanfört av geografiskt och
historiskt mycket heterogena delar. Hela n. ö.
hälften kring Elbe och nedre loppen av Saale,
Mulde, Schwarze Elster o. a. dess bifloder
tillhör Nordtyska låglandet. Nordligaste delen
är landskapet Altmark, där mossar
(Dröm-ling) och hedar trots nyodling och
skogplantering alltjämt uppta stora ytor. Elbe följer
inom S. den sydligaste av de större glaciala
smältvattenfloddalarna, som i n. begränsas av
den sandiga höjdryggen Fläming. S. v. delen
av provinsen är en del av det mellantyska
berglandet med dess i n. v.—s. ö. orienterade
höjdsträckningar. På v. gränsen reser sig det
skogrika Harz (se d. o.), vars högsta topp,
Broeken (1,142 m ö. h.), tillhör S.; det n.
därom belägna småkuperade landskapet kring
Saales biflod Bode är en av S:s bördigaste
trakter. På sydsidan av Harz omfattar S. en
ansenlig del av det s. k. thüringska bäckenet,
ett kuperat, växlingsrikt landskap med
bördiga floddalar (Saale och dess biflod Unstrut
med Helme och Gera). S:s västligaste del är
det karga berglandet Eichsfeld. Av
befolkningen voro 89,4 % protestanter och 7,6 %
katoliker 1925 (de flesta i det fordom
kur-mainziska Eichsfeld). De största städerna
äro Magdeburg, Halle och Erfurt. Jord- och
skogsbruk sysselsatte 1925 32,9 % av
yrkesutövarna; av arealen 1927 utgjorde åker och
trädgård 59,8 %, ängsmark 10,5 % och skog
21,9 %. Bördigast är trakten v. om
Magdeburg (»Die Börde») och Helmedalen (»Die
gol-dene Aue»). S. är Tysklands främsta
odlings-centrum för sockerbetor; dessutom märkas
grönsaker (Erfurt) och humle (Altmark). Inom
S. ligga en stor del av Tysklands kalibergverk
(huvudsaki. n. och s. om Harz, t. ex. Stassfurt)
och rika brunkolsgruvor (ö. och s. om Halle;
omkr. Vs av Tysklands produktion). Industrien
sysselsatte 1925 41,4 % av yrkesutövarna.
Bland dess huvudgrenar märkas
sockertillverkningen (omkr. Vs av den tyska
produktionen), den kemiska industrien (omkr. Vs av
den tyska produktionen), med bl. a.
tillverkning av gödningsämnen (Leunaverken), samt
maskinindustrien (Magdeburg, Halle).
Administrativt indelas S. i tre regeringsområden:
Magdeburg, Merseburg och Erfurt. Univ. fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
