Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’245
Saltsjö-Storängen—Saltvattensbadorter
246
Saltsjö-Storängen, dets. som
Storängen (se d. o.).
Saltskatt, en indirekt
för-brukningsskatt (se
Konsum-tionsskatt), som
uppträder dels i form av
produktionsskatt, dels
såsom finansmonopol (se
Monopol), dels slutligen
under form av blott
införseltull. Produktionsskatten, som
i regel förbindes med en
införseltull av samma belopp, måste
upptagas redan i det ögonblick,
då saltet lämnar
produktions-stället. Monopolet innebär, att
staten under uteslutande av
den fria konkurrensen ensidigt
fastställer saltprisen. P r
o-duktionsmonopol förutsätter, att alla inländska
saltverk drivas av staten.
Handelsmonopol
förekommer i stater, i vilka salt
icke produceras el. där de
sta
ten tillhöriga saltverken icke producera
tillräckligt för det inhemska saltbehovet.
Staten köper då upp salt antingen utifrån el. av
inhemska enskilda saltverk och ombesörjer
under offentlig kontroll handeln med saltet.
I det gamla Rom skall ett saltregale
ha införts redan 506 f. Kr., och under
medeltiden förekommo i Europa allmänt dels
saltmonopol (så i allm. i de tyska
länderna), dels andra former av s. F. n.
förekommer produktionsskatt på salt, i förening
med en salttull till motsv. belopp på från
utlandet infört salt, i Tyskland, Frankrike (se
G a b e 11 e) och Nederländerna. Österrike,
Italien, Schweiz, Balkanstaterna m. fl. länder
ha saltmonopol. Blott införseltull på salt ha
Norge, Danmark, Ryssland, Spanien, Portugal
och Förenta staterna. I Sverige förekommer
ej någon form av saltbeskattning och ej heller
i England, Belgien och Japan. Ä. W:sonM.*
Saltsleke, särskilt för får och getter
avsett medel för att stimulera foderlusten och
matsmältningen. Ett lämpligt s. beredes av
1,5 1 salt, 1 kg järnvitriol, 250 g pulveriserad
malört, 250 g pulveriserade enbär och 1,5 cl
trätjära, som utröras med varmt vatten och
mjöl till tjock deg. Under betestiden
tillgodoser man betesdjurens saltbehov bäst genom
att lägga ut saltstenar på lämpliga
ställen. E. T. N-
Saltsyra, kem., se Klorföreningar,
sp. 870.
SaTtus, lat., språng. — S. in
demonst r a’n d o, »språng i bevisningen», lucka i
sammanhanget (se Bevis 1). — S. in n
a-t ü r a n o n d a’t u r, naturen vet ej av
några språng, några luckor i utvecklingen.
Saltvattensbadorter. Först under senare
delen av 1800-talet ha verkliga kustbadorter el.
s. uppstått. Kustklimatet utmärkes av
luftens ovanliga renhet, av lufttemp:s jämnhet,
av luftens relativt starka fuktighet, av den
mycket intensiva solljusverkan och av
luftens starka rörelse, d. v. s. att det i regel
blåser stark vind.
Det mycket fuktiga och varma kustklimatet
(Madeira, Kanarieöarna, Azorerna) verkar syn-
MormontempTet i Saltsjöstaden. T. v. statyn över Brigham Young.
nerligen förmånligt på luftrörskatarrer, det
mycket fuktiga och kyliga (Englands
västkust, n. delen av svenska västkusten) har
likaså god verkan på luftrörskatarrer men
verkar även »allmänt stärkande», det mindre
fuktiga odh varma (Rivieran, Algeriet, kusten
vid Adriatiska havet m. fl. trakter vid
Medelhavet) brukas utom för lungsjukdomar vid
en del former av nervösa sjukdomar och
kanske framför allt vid konvalescens och för
rekreation. Till det mindre fuktiga och kyliga
kustklimatet räknas danska Nordsjökusten,
belgiska och franska kusten, Englands
sydkust, tyska Nordsjö- och östersjökusten, s.
delen av svenska västkusten och svenska
östkusten med Gotland och Öland. Badorterna
här användas särskilt vid konvalescens,
allmän svaghet, blodbrist, en del former av
nervsvaghet (icke »eretiska» former) och ha
dessutom mycket stor betydelse för barn och
ungdom, lidande av »skrofulos», »körtelfeber» och
bentuberkulos, varför också vid alla de
nämnda kusterna upprättats en mängd
»kustsanatorier» för ben- och ledtuberkulos. I Sverige
finnas sådana vid Barkåkra vid
Skäldervi-ken (Kronprinsessan Victorias kustsanatorium,
gr. 1900, med omkr. 260 ord. sjuksängar),
Apelviken (se d. o., nära Varberg) och Styrsö.
Själva kustklimatet torde i och för sig
utgöra det viktigaste verkande medlet vid dessa
kustbadorter genom sin starkt inciterande och
härdande inverkan på ämnesomsättning och
nervsystem, på hudfunktionen m. m. Men än
mer ökas denna verkan genom baden i det
salta havsvattnet och genom solbaden på
stranden. För svaga el. nervösa patienter är
ofta själva uppehållet vid havet alldeles
tillräckligt verksamt, möjl. kompletterat med
korta bad i uppvärmt havsvatten el. i själva
havet under varmaste tiden. Eljest riskera de
att återvända från badorten överansträngda
och överretade. Särskilt baden vid danska
västkusten, belgiska och franska kusterna äro
med sitt starka vågslag, höga salthalt och
rätt kyliga vatten synnerligen starkt
verkande på organismen. S. äro ej lämpliga för
mycket svaga och mycket nervösa personer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
