Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Sandelm—Sandelträ
296
ställd vid Nya (Svenska) teatern saint 1887—
98 och 1907—10 vid Dramatiska teatern.
Hennes fantasifulla och kultiverade konst
präglades i lika hög grad av intelligens och känsla,
reflexion och inspiration, spiritualitet och
humor. Bland hennes roller märkas Louise i
»Kabal och kärlek», Fanchon i »Syrsan»,
Svan-hild i »Kärlekens komedi», Hedvig i
»Vildanden», Dora, Suzanne i »Sällskap där man har
tråkigt», Julia i »Galeotto», fru Dag i
»Dag-lannet», Unge greven, drottning Kristina i »En
skugga», Stora syster, Lina i »Vid rikets
port», Yanetta i »Den röda kåpan» och
Gamlemor i »Stor-Klas och Lill-Klas». Ilon
var 1889—91 g. m. skådespelaren A. Oskar
V. Bæckström (se d. o.). G. K-g.
Sandelm, bot., se Strandråg.
Sandels, svensk släkt, härstammar från
kyrkoherden i Hållnäs (Uppland) Per
Sandel (d. 1683). Dennes sonson Samuel Sandel
adlades 1772 med namnet S.; om honom se
nedan. Hans son J. A. S. (se nedan) blev
1815 greve. Av dennes söner märkas de tre
generallöjtnanterna greve Samuel
August S. (1810—92; svärfar till furst Philipp
zu Eulenburg, se d. o., som 1900 även blev
greve von Sandels), greve Fabian Ulrik
S. (1812—98) och greve Lars Gustaf S.
(1815—1914). Den sistnämnde, som tillika
var generalintendent, slöt den grevliga ätten
på svärdssidan. Den adliga grenen fortlever;
till denna gren hörde målaren A. G. F. S. (se
nedan). B. H-d.
Sandels, Axel Gösta Fabian, målare
(1887—1919); jfr släktart. Studerade i
Konstnärsförbundets skola, kom till Paris
1907, vistades
sedan omväxlande
där, i
Sydfrank-rike, Stockholm,
på svenska
västkusten och i
Spanien, där han dog.
I Stockholm
deltog S. i gruppen
De ungas
utställning 1909 med
porträtt m. m.,
utställde sedan
figurer i landskap,
badande,
stads-motiv (se bild
vid Expressi
o-n i s m). Hans
ut
tryckssätt var starkt påverkat framför allt
av van Gogh och Edvard Munch; det bärande
i hans målningar var den starka måleriska
begåvningen. Färgen är pålagd i breda,
summariska drag. Arbeten av S. finnas i
Nationalmuseum i Stockholm, i Göteborgs museum
och Nasjonalgalleriet i Oslo. Minnesbok av
A. Brunius, B. Bæckström, A. Romdahl och
J. Thiis 1920. G-gN.*
Sandels, Johan August, greve, militär,
ämbetsman (1764—1831), son till S. S. Var
urspr. artilleriofficer men blev 1787 major vid
Karelska dragonreg:tet och dess chef 1790.
Under 1788—90 års ryska krig deltog S. med
utmärkelse och ådagalade vid flera tillfällen
ett stort personligt mod. 1803 blev S. överste
och chef för Savolaks fältjägare och
tjänstgjorde som sådan i början av 1808—09 års
Gösta Sandels. Självporträtt.
krig. Redan kort efter krigsutbrottet blev S.
emellertid brigadchef och på hösten 1808
generalmajor. S. var otvivelaktigt en av de
dugligaste officerarna under detta krig, dock utan
att vara i besittning
av egentliga
härförar-egenskaper. Han hade
stor del i
framgångarna i ö. Finland
under sommaren 1808,
och på hösten s. å.
besegrade S. furst
Dol-gorukij i den berömda
träffuingen vid Virta
bro. Efter fredsslutet
var S. en tid t. f.
president i
Krigskollegium och blev 1811
sekundchef för Svea
livgarde. 1809 blev S.
frih. Hos Karl XIV Johan stod S. tidtals
högt i gunst och förde som
generallöjtnant armékårsbefäl under tyska kriget 1813
—14 och deltog bl. a. i slagen vid
Gross-beeren och Dennewitz. 1815 blev S. greve
och s. å. president i Krigskollegium. Vid
riksdagen 1817—18 var S. lantmarskalk, en
post, som han beklädde med stor
skicklighet. 1818 blev han en av rikets herrar
och general av infanteriet, var 1818—27
riks-ståthållare i Norge och blev 1824
fältmarskalk. Trots att han som riksståthållare var
ett ganska osjälvständigt redskap för Karl
Johans norska politik, förstod han att genom
sitt älskvärda och behagliga sätt vinna en
rätt allmän popularitet i Norge. S:s något
indolenta väsen i förening med en viss brist
på verkligt intresse för uppgiften medförde
1827 en konflikt med konungen, vilken
föranledde S:s avgång. S:s mycket omfattande
skriftliga kvarlåtenskap bevaras i Kungl. bibi,
och i Krigsarkivet. S. är besjungen i »Fänrik
Ståls sägner». B. E-r.
Sandels (före adlandet 1772 Sandel),
Samuel, bergstekniker (1724—84); jfr
släktart. Vann såsom tjänsteman i
Bergskollegium hastig befordran, blev 1762 bergsråd och
var från 1764 fullmäktig i Järnkontoret. S.
verkade nitiskt för utvecklingen av den
mellansvenska bergshanteringen, planlade
Strömsholms kanalbyggnad, ledde
upprensningen av Södertälje kanal och
omorganiserade gruvdriften och kopparförsäljningen vid
Falu gruva. Jfr C. Lindskog, »Clas på
hörnet» (1932). G. H-r.
Sandelträ. Med detta namn avses vanl. ett
i Sv. farmakopén upptaget färgträ, »rött s.»,
lignum santali rubrum, som är kärnveden av
Pterocarpus santalinus (fam. Leguminosae,
un-derfam. Papilionatae), ett högväxt träd,
inhemskt på ostindiska fastlandet, Ceylon och
Filippinerna. Den röda sandelveden kommer
i handeln antingen i stora, blodröda block
el. ock söndermald till ett mer el. mindre
fint, vackert rött pulver, sandel.
Sistnämnda form är officinell i Sv. farmakopén.
Det i veden förekommande färgämnet är en
organisk syra, santali n, santalsyra
el. s a n d e 1 r ö 11. Drogen nyttjas till
färg-ning av vissa läkemedel. De tyngsta, mörkt
röda styckena av kärnveden (s. k. k a 1 i a t u
r-ved, kaliaturträ. kaliaturholts)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
