Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Sandeman—Sandgren
298
nyttjas till finare snickeriarbeten m. m. (jfr
Drakblod). Kam balträ (eng.
cam-wood) är ett rött, sandelliknande träslag, vars
moderväxt är Baphia nitida (Västafrika) och
som brukas som s. — Om vitt eller gult s.,
liynum santali album vel citrinum, se S
anta 1 u m. C. G. S.
Sandeman [sä’ndimon], sir Rober t,
anglo-indisk administratör (1835—92). Blev 1856
officer vid ett bengaliskt reg:te, utmärkte sig
under seapoysupproret, blev 1866 distriktschef
i Dera Ghazi Khan och visade som sådan
enastående förmåga att vinna inflytande över de
oroliga gränsstammarna vid Indiens n. v.
gräns. S. avslöt 1876 grundläggande fördrag
med kanen av Kelat om brittiska väldets
utsträckande över Belutsjistan, var från 1877
brittisk agent där och ordnade genom sin
energiska och taktfulla verksamhet förhållandena
i hela detta strategiskt viktiga gränsområde.
— Biogr. av Th. II. Thornton (1895). V. S-g.
Huvudbyggnaden på Sandemar.
Sandemar, fideikommiss i österhaninge
socken, Stockholms län, på Södertörnskusten,
invid Dalarö; 4,603 har, därav 965 har åker;
tax.-värde 1,662,500 kr. (1930). Under S. lyda
även gårdar på Ornö och Dalarö.
Huvudbyggnad i tessinsk stil, som undgått ryssarnas
härjningar 1719, omgiven av storslagna
parkanläggningar, de äldre i fransk, de yngre
i engelsk trädgårdsstil. — Bebyggdes till
säteri på 1670-talet av Gabriel Falkenberg och
såldes av hans brorson 1738 till Carl
Wattrang, som gjorde S. till fideikommiss, vilket
1827 övergick till C. G. Braunerhjelm; nuv.
innehavare är översten A. Braunerhjelm.
Sander, Bruno, österrikisk petrograf (f.
1884), prof, i mineralogi och petrografi i
Innsbruck 1922. S:s undersökningar över
deformationer inom kristallina bergarter som
följdföreteelser av tektoniska rörelser vid
bergs-kedjebildning (bergarternas kinetik) äro
banbrytande, emedan de ej endast bilda ett
supplement till företagna fältundersökningar utan
även självständigt påvisa möjligheten att
särskilja komplexa rörelsers tidsföljd, riktning
och förlopp. En vittgående revision av
Alpernas tektonik med förnyade
åldersgruppe-ringar särskilt inom de kristallina kärnorna
var närmaste följden av hans undersökningar.
Centraleuropas kristallina kärnor från
Bretagne till Sudeterna reviderades därefter
medelst S:s metodik, och revisionen utmynnade
i en rad överraskande tektoniska
slutledningar. Vid en studieresa i Fennoskandia
(Finland) 1914 påvisade han
rörelsefenomenens stora betydelse för förståendet av våra
berggrundsstrukturer. Sin metodik har han
sammanfattat i ett kompendium över
»Ge-fügekunde der Gesteine» (1930). H. Bld.
Sander, Nils Fredrik, författare,
ämbetsman (1828—1900), fil. dr i Uppsala 1857,
ingick 1856 i Ecklesiastikdep., där han 1882
—93 var kansliråd och byråchef. 1866—74
var S. amanuens
vid konstavd. i
Nationalmuseum.
1853 fick han Sv.
akad:s stora pris
för sånger ur
cykeln »Den fallande
stjernan» (1858)
samt utgav 1856
och 1890
diktsamlingar. Grundläggande var S:sverk
»Nationalmuseum»
(4 dir, 1872—76).
Han verkställde
övers, av
nygrekiska dikter m. m.,
skrev en monogr.
över C. F. von Bre-
da (i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1886», 10,
1896) och ett stort antal dilettantiska verk
om fornnordisk mytologi och litteratur. Led.
av Sv. akad. (1889). R-n B.
Sanders, Daniel, tysk filolog (1819—97),
av judisk börd, var skolrektor i Alt-Strelitz
men levde från 1852 som privatman. Han
framträdde s. å. med en skarp kritik av
bröderna Grimms ordboksarbete, och själv
utarbetade han »Wörterbuch der deutschen
Sprache» (2 bd, 1859—65), hans förnämsta
verk, vartill slöt sig »Ergänzungswörterbuch
der deutschen Sprache» (1879—85). Vidare
utgav han bl. a. »Handwörterbuch der deutschen
Sprache» (1869; 8:e uppl., bearb. av E.
Wül-fing, 1912), »Fremdwörterbuch» (1871; 2:a
uppl. 1891), »Wörterbuch deutscher
Synonymen» (1871; 2:a uppl. 1882). Han deltog i
utarbetandet av Langenscheidts
encyklope-diska engelsk-tyska och tysk-engelska
ordbok (»Muret-Sanders»). (E. Rth.)
Sanders, Jan, se Hemessen, Jan van.
Sandesund (San ne sund), se Sarpsborg.
Sandfeld, Jens Kristian, dansk
språkforskare (f. 1873). Blev docent vid
Köpenhamns univ. 1905 och prof, i romansk filologi
där 1914. S., som är en skarpsinnig och
mångkunnig lingvist, har författat bl. a.
»Molière og hans modstandere» (1893),
»Bisæt-ningerne i modern fransk» (1909),
»National-fölelsen og sproget» (1910),
»Sprogvidenska-ben» (1913), »Balkanfilologien» (1926) och
»Syntaxe du frangais contemporain, I, Les
pronoms» (1928). (E. S-f.)
Sandflundra, zool., se Flundrefiskar,
sp. 633.
Sandformning, se G j u t n i n g, sp. 710.
Sandfångare, anordning för uttvättning av
sand o. a. tyngre föroreningar i
pappersmasse-fabriker. Består ofta av en el. flera svagt
lutande rännor, försedda med tvärribbor i
bottnen. Massagodset får, uppslammat i
vatten, flyta fram genom rännan, där sand och
grus sjunka till bottnen och kvarhållas av
ribborna. G. H-r.
Sandgren, Carl Johan, ämbetsman, ur-
N. F. Sander. Målning avf
Georg von Rosen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
