Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Sanga—Sangallo
313
Utsikt över San Gimignano.
ett väldigt auditorium med plats för 12,000
åhörare. S:s förnämsta kyrkliga
byggnadsverk äro jesuiternas kyrka oeh skola S:t
Ignatius.
S:s folkmängd, som 1847 uppgick till 800
inv., var 1920 506,676 och 1930 634,394. S.
om stadsgränsen ligga emellertid flera smärre
förstäder, och ö. om bukten utgöra Oakland,
Berkeley och Alameda ett väldigt,
sammanhängande förstadsområde, som höjer
Stor-Fris-cos folkmängd till över 1 mill. inv. Den
ut-landsfödda befolkningen utgjorde 1920 140,200,
därav 6,468 svenskar. 7,744 voro kineser och
5,358 japaner. S. har ett bekant kineskvarter
liksom också kvarter med övervägande
japansk, judisk och spansk befolkning.
S. är främst en stor sjöfarts- och
handelsstad med en av jordens bästa naturhamnar i
San Franciscobukten. Genom väldiga
utfyllnader har här skapats ett 50-tal hamnpirer.
1927 ankommo, resp, avgingo över 7,000
fartyg med nära 17 mill. reg.-ton. S. är den
nordamerikanska västkustens största
iinport-och exporthamn. Importens värde utgjorde
1929 212 mill. dolk, exportens s. å. 206 mill.
doll. Bland exportvarorna äro oljor, spannmål,
timmer och frukt betydande. Väldiga
rörledningar föra olja från de kaliforniska oljefälten
till S. — S. betraktas som ändpunkt för flera
transkontinentala järnvägar, men dessa sluta
i Oakland, och passagerarna föras därifrån
med färjor till S:s stora färjstation (Ferry
building). Södra pacifikjärnvägen har dock
även en ändstation i San Francisco.
Som fabriksstad utmärkes S. visserligen av
en mångsidig produktion, men ingen verkligt
stor industri finnes. 1925 funnos 2,121
anläggningar med 41,800 anställda och 429 mill. doll.
tillv.-värde. I goda år ha dock
skeppsbyggeri-erna uppvisat ganska höga produktionssiffror.
S. är ett viktigt finansiellt centrum med en
av landets allra största banker; endast U. S.
A:s tre största städer och Boston överträffa
det som bankcentrum. Räknat per huvud, är
S. en av U. S. A:s rikaste städer. Som
bild-ningscentrum är S. mindre betydande, men i
dess »förstäder» Berkeley och Palo Alto (se
dessa ord) ligga två av U. S. A:s viktigaste
univ. Dock ligga åtskilliga av Berkeleyuniv :s
institutioner i San Francisco.
Historia. San Franciscobukten upptäcktes
1769 av spanjorerna, och 1776 anlade de
militär- och missionsstationen Presidio. En
obetydlig handelsplats, Yerba bueno, växte upp
vid densamma. Platsen togs av amerikanerna
1846, och följ, år ändrades namnet till S. Med
guldfynden i Kalifornien kom ett hastigt
uppsving för S., som blev stad 1850 men där också
på 1850-talet mycken laglöshet en tid rådde.
1869 sattes S. genom den första
transkontinentala banan i förbindelse med östern. 1915
hölls en världsutställning
(Panama—Pasifik-utställningen) i San Francisco. II. N-n.
Sanga, biflod till Kongo (se d. o.).
Sangallo [sapgaTå], italiensk
konstnärsfa-milj, som gjort en betydande insats i den
toscanska och romerska arkitekturen under
förra delen av 1500-talet. — 1. Giuliano
d a S., arkitekt och skulptör (1445—1516), var
utbildad i den florentinska ungrenässansens
smak men utvecklade sig självständigt och
föregrep i sin huvudskapelse, centralkyrkan
Madonna delle carceri i Prato,
högrenässansens ideal. F. ggn i nyare tid är en plan i form
av ett likarmat grekiskt kors här använd för
en kyrka av stort format (1485—92). Av
florentinska byggnader går Palazzo Gondi
tillbaka på hans ritningar. Hans förnämsta
profanbyggnad är den mediceiska villan i Poggio
a Cajano (nuv. Villa Reale), vilken blivit
upp-slagsgivande för renässansens furstliga
villaboningar. I Rom arbetade S. redan 1503 med
projekt till ombyggnad av Peterskyrkan. Från
hans sista år härstamma förslag till
långhusbyggnad för den nya Peterskyrkan, i vilka
han frångått Bramantes centrala planform.
— 2. Antonio da S. d. ä., arkitekt (1455
—1534), den föreg:s broder, har uppfört en
serie byggnader i Arezzo och Florens, men
hans huvudverk är kyrkan Madonna di San
Biagio i Montepulciano, en centralanläggning,
vars huvudfasad skulle flankeras av två torn
(endast ett uppfört). — 3. Antonio da
S. d. y. (1485—1546), de föreg:s systerson,
intog på 1520- och 1530-talet en ledande
ställning i den romerska arkitekturen. Han var
lärjunge av sina morbröder och av Bramante,
under vars ledning han arbetade vid
Peterskyrkan. Senare var han Rafaels medhjälpare
vid samma bygge och utnämndes efter dennes
död (1520) till dess ledare. På grund av
ogynnsamma omständigheter blevo dock arbetena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
