Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sangallo, 3. Antonio da, d. y. - Sangay - San Gimignano - San Giovanni - San Giovanni, Giovanni da (Mannozzi) - Sangisån, Sangisälven - San Giuliano, Antonio Paterno Castello - Sangiöarna el. Sangiröarna - Sangnier, Marc - Sangpo - Sanguinaria - Sanguisorba - Sangviniker - Sanhedrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Sangay—Sanhedrin
320
där under hans tid icke mycket omfattande.
Hans krafter koncentrerades i stället på
Palazzo Farnese, högrenässansens
betydelsefullaste palatsanläggning (se Rom, bild 39,
46). översta våningens höga mur och
gesim-sen äro liksom den översta gårdsvåningen
uppförda av Michelangelo på annat sätt, än
S. avsett. Genom den axiala anläggningen
samt fönstrens placering i den från
vertikaler fria fasaden blir byggnaden
normgivande för romersk palatsarkitektur. En
enklare byggnad av samma art är det av S.
åt honom själv uppförda Palazzo Sachetti.
Palazzo del Banco di San Spirito är intressant
för det sätt, varpå S. löst utformandet av
hörnet på ett spetsigt kvarter. Bland de
kyrkor, som uppförts av S., är San Spirito i Sassia
betydelsefullast, då den genom sin
tvåvånings-fasad föregriper det av Vignola och Giacomo
della Porta i Gesükyrkan genomförda
kom-positionssystem, som blir så vanligt i den
romerska barocken. — Litt.: G. Clausse, »Les
Sangallo» (3 bd, 1900—02). H. C-l.
Sangay [sanga’j], vulkan i Ecuador, i en
isolerad, obebodd trakt på östkordilleran,
5,323 m ö. h.; har varit verksam sedan 1728.
San Gimignano [-d$iminja’nå], stad i it.
prov. Siena, 30 km n. v. om Siena; 10,897
inv. (1921; som kommun). S. omges av en
gammal, delvis förfallen mur och domineras
av sina många gotiska torn. Ingen stad i
Toscana är så väl bevarad från Dantes tid
som S. I Palazzo comunale (uppf. 1288—
1323) finnas målningar av Benozzo Gozzoli
o. a., i La Collegiata fresker av Ghirlandajo,
i kyrkan Sant’ Agostino fresker av Gozzoli
etc. S. förklarades för nationalegendom 1928.
Se bild på sp. 317—318.
San Giovanni [-d^åva’ni], namn på flera
städer och orter i Italien. Nämnas må: 1) S.
a Teduecio [-tedo’tj*å], vid Neapelbukten,
nära Neapel; 20,745 inv. (1921); 2) S. in
F i o r e [-fiå’re], i berglandskapet La Sila i
Kalabrien; 12,249 inv. (1921).
San Giovanni [-d-5åva’ni], Giovanni da
(hette eg. M a n n o z z i), florentinsk målare
(1592—1636). S., som tillhör övergångstiden
mellan manierism och barock, har tagit
intryck av Pocetti och Callot. Den ofta ljusa
koloriten är vid denna tid ovanlig. Bland
hans verk märkas fresker i Palazzo
Rospi-gliosi i Pistoia, i klostergården till Ognisanti
och i Palazzo Vecchio i Florens m. m. samt
stafflitavlor med bibliska och genremotiv i
Uffizierna. H. C-l.
Sangisån, Sangisälven, kustälv i
Norrbottens län, från
övertorneå—överkalixgrän-sen till en n. vik, Kroksfjärden, av Bottniska
viken; flodområde 1,260 kvkm, längd 110 km,
utbyggd effekt 170 hkr (vid Björkfors i
Ne-derkalix). Jfr karta vid Västerbotten.
San Giuliano [-d$olia’nå], Antonio P
a-terno Castello, markis d i, italiensk
statsman (1852—1914). Tillhörde en gammal
siciliansk adelsfamilj, var medlem av
deputeradekammaren 1882—1904 och invaldes i
senaten 1905. Efter att på 1890-talet ett par
gånger ha varit understatssekr. beklädde han
dec. 1905—febr. 1906 inrikesministerposten,
var ambassadör 1906—10 i London och därpå
ett par mån. i Paris och inträdde 1 april som
utrikesminister i Luzzattis ministär, en post,
som han behöll även i Giolittis och Salandras
ministärer och innehade till sin död. Han ledde
Italiens politik under Tripoliskriget, sökte
under Balkankrigens tid hävda de italienska
intressena på
Balkanhalvön och genomförde
i samförstånd med
bundsförvanten
öster-rike-Ungern den
kompromiss, som ledde till
det självständiga
Al-baniens upprättande.
Vid Österrike-Ungerns
brytning med Serbien
juli 1914 gjorde sig S.
till tolk för den senare
energiskt förfäktade
ståndpunkten, att
Italien enl.
trippelallian
sen haft anspråk på att tillfrågas och därför
nu hade rätt till kompensation och icke längre
i fråga om konsekvenserna av
bundsförvantens aktion ansåg sig bundet av alliansens
bestämmelser. I enlighet därmed proklamerade
han vid världskrigets utbrott omedelbart
Italiens neutralitet men avled, innan de
förhandlingar med Österrike-Ungern i
kompensations-frågan hunnit komma i gång, vilkas
misslyckande medförde Italiens övergång till
ententemakterna. (L-ts.)
Sangiöarna el. S a n g i r ö a r n a, en till
nederl. residentskapet Menado hörande ögrupp
mellan Filippinerna och Celebes (se karta vid
Bortre Indien). Skogiga, väl odlade
bergöar med vulkaner, ännu verksamma, ss.
Api på Siaoe och Awoe på Sangi; omkr. 837
kvkm, 115.000 inv., huvudsaki. kristna.
Sangnier [sänie’], M a r c, fransk katolik (f.
1873), stiftade 1894 ett katolskt
ungdomsförbund, efter dess tidskrift vanl. kallat Sillon
(se vidare d. o.).
Sangpo, Brahmaputras övre lopp.
Sanguinäria, ett vallmoväxtsläkte. Den
enda arten, <8. canadensis, växer i glesa
skogar i ö. Nordamerika (Kanada—Florida).
Från den tjocka jordstammen uppskjuta årl.
en långskaftad vit blomma och ett långskaftat
blad. G. M-e.
Sanguiso’rba, bot., se Pimpinellsläktet.
Sangvlniker, person, som är san g v
i-n i s k, d. v. s. sorglös, som lätt invaggar sig
i förhoppningar.
Sanhedrin, judarnas Stora råd i
Jerusalem, inrättades förmodligen först under
pto-lemaiska tiden. Dittills hade översteprästen
varit judarnas enda världsliga och andliga
myndighet. Nu fick han vid sin sida ett råd,
som bestod huvudsaki. av den sadduceiskt
sinnade prästadeln. Med den farisévänliga
drottning Alexandra (76—67 f. Kr.) fingo
fariséerna ökat inflytande i den dittills
hu-vudsakl. av sadduceiska präster och deras
anhängare bestående församlingen. På Jesu och
apostlarnas tid var Stora rådet judarnas
högsta myndighet för deras inre styrelse,
framför allt deras högsta domstol. Efter
Jerusalems fall, då det flyttades till Jabne (s.
om Jafa, 70 e. Kr.), förlorade det sin
politiska makt men bibehöll sin betydelse som en
högsta juridisk myndighet för judarnas rent
inre förhållanden. Under s:s befogenhet hörde
alla judiciella avgöranden och förvaltningsåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
