Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Savojkål—Savonarola
389
dess utslag av 7 juni 1932 återupprättades
dessa fria zoner, och Frankrike ålades att
till-bakaflytta si tia tullstationer från den
politiska gränsen, dock med befogenhet att där
upprätta bevakningstjänst och upptaga vissa
fiskaliska avgifter, som ej fingo ha
karaktären av tullar. — Litt.: S. Hellmann, »Die
Grafen von Savoyen» (1900); Ch. Dufayard,
»llistoire de Savoie» (1914). B. E-r; V. S-g.
Savojkål, bot., se Kål.
Sa’volaks, fi. Sa’vo, landskap i mell.
Finland (se katta vid d. o., sp. 367, jämförd med
färgkartan); omkr. 29,500 kvkm. Är delat på
Kuopio län (norra S.), Sankt Mickels län
(mell. S.) och Viborgs län (södra S.) samt
sträcker sig tvärs över den sjörikaste delen
av Finska sjöplatån mellan Suomenselkäs
ås-parti (omkr. 250 in ö. h.) och dess utlöpare i
n. samt Salpausselkäs ändmoränryggar i s.
Inom S., som till omkr. 1/4 upptages av sjöar,
ligger större delen av Saimas (se d. o.)
vitt-utgrenade sjösystem (76 m ö. h.), som på ett
storslaget och egenartat sätt uppdelar
landskapet och genom Vuoksen avflyter till
La-doga; landskapets s. v. hörn med Puulavesi
sjö (95 m ö. h.) avvattnas däremot genom
Kymmene älv till Finska viken. Ett i S.
starkt framträdande drag är sjöarnas,
dalarnas och höjdernas utpräglat n. v.—s. ö.
längd-utsträekning. 1 samma riktning löpa också
talrika barrskogsbevuxna rullstensåsar,
flerstädes bildande naturliga bryggor över
vattendragen (se t. ex. P u n k a h a r j u, med
bild), och vinkelrätt däremot i S:s sydliga
delar de av tallmoar krönta
ändmoränryggar-na. S. anses som Finlands mest natursköna
landskap. Sjöarna äro mycket rika på malm.
Om berggrund m. m. se F i n 1 a n d, sp. 366 ff.,
och kartan vid Fennoskandia, om
klimat och växtvärld se Finland, sp. 369 ff.
Bebyggelsen är samlad längs åsarna och
sjöarna, där marina leror bilda goda åkerjordar;
däremellan intaga skogskärr och tallmoar en
stor procent av arealen. Befolkningen är
finsktalande. Fisket är rikt. Främst fångas
abborre, gädda, sik, braxen, id, gös, lake,
ruda, harr, laxöring, insjölax och siklöja.
Björn, varg och lo, som ännu för kort tid
sedan förekommo ganska allmänt, äro nu
mycket sällsynta. Räv, hermelin, utter, järv och
mård äro de förnämsta jaktdjuren. Om
näringsliv m. m. se resp. län. Inom S. ligga
städerna Kuopio, lisalmi (Idensalmi),
Vill-manstrand, Sankt Mickel och Nyslott. G. R-ll.
Större delen av S. förvärvades för Sveriges
krona och Finland genom freden i Nöteborg
1323; ö. delen, från nuv. Nyslottstrakten
österut, skulle fortfarande tillhöra Novgorods
område och kom först i slutet av 1500-talet
under Sverige. Till landskapets skydd
uppförde Erik Axelsson Tott 1475 fästet Nyslott
(Olofsborg). Genom freden i Äbo 1743 delades
S. åter mellan Sverige och Ryssland; dess s.
del återförenades 1811 med Finland. V. S-g.
Savolaksbrigaden organiserades 1775 av
lätta trupper för att möta de särskilda krav,
som i Savolaks ställdes på försvaret. Brigaden
blev under Sprengtportens utmärkta ledning
(1775—79) en mönstertrupp. Den upplöstes
och sammanfördes sedan flera gånger och
deltog med utmärkelse i krigen 1788—90 (under
C. von Stedingks befäl) och 1808—09 (under
390
J. A. Cronstedts befäl). — Litt.: Skildringar
av brigadens deltagande i 1789 års krig av G.
K. von Döbeln (utg. 1923), i 1808—09 års krig
av J. J. Burman (utg. 1865) samt biogr.
anteckningar 1808—09 av E. S. Tigerstedt (utg.
1908). Wdt.
Savolaks (lätta) infanteriregemente leder
sitt ursprung från i Savolaks på
lantvärns-skyldighetens grund utskrivna fänikor (och
reg:ten), organiserades 1625 som reg:te och
roterades vid det ständiga knektehållets
införande (indelningsverk 1695), ingick
sedermera i Savolaksbrigaden (se d. o.) och
upphörde 1809. Wdt.
Savona [-vå’-], huvudstad i it. prov. S. (i
Ligurien; 1,590 kvkm, 220,832 inv. 1931), på
Rivieran, vid järnvägen Genua—-Ventimiglia
och floden Letimbros mynning; 60,700 inv.
(1931). S. är en livlig hamn- och industristad
i en av vinberg och fruktträdgårdar
översållad trakt. Besökes sommartid av omkr.
2,000 badgäster. Biskopssäte. Katedralen är
från omkr. 1600, med vacker marmorfasad.
Naturhist. museum och tavelgalleri. 1
närheten av hamnen ligga stålverk, fabriker för
majolika, kanderade frukter, parfymer och
tvål m. m. Importhamn för kol och råvaror för
vidare befordran till Piemonte. Från hamnen
föras varorna till Genua—Turinjärnvägen på
en 17,5 km lång linbana. E. L-r.
Savonarola [savånaråTa], G i r o 1 a m o,
italiensk folkledare och religiös reformator (1452
—98). Inträdde 1475 i dominikanorden,
prästvigdes och sändes 1482 till det av Cosimo
de’ Medici nygrundade klostret San Marco i
Florens. S. väckte stort uppseende genom de
tre satser, som bildade grundtemat i hans
förkunnelse: »Kyrkan måste förnyas.
Dessförinnan måste hon straffas. Detta måste ske
snart». Från 1487 verkade han ett par år
som predikant och biktfader i de lombardiska
städerna, tills Lorenzo de’ Medici 1490 lät
honom återvända till San Marco i Florens.
Där valdes han på grund av sin helgonlika
vandel till prior och började offentligt
predika i domkyrkan, som fylldes av gripna
åhörare. Genom sin förutsägelse av Karl VIII:s
av Frankrike segerrika tåg genom Italien
nådde S. en profetisk auktoritet och fick
1494 efter Medicéernas fördrivande en
diktatorisk myndighet i staden. Han återställde
signorians republikanska regemente under
Kristus som stadens enväldige konung samt
genomförde en sträng sedlig-religiös reform
i staden med botstämning, ivrig kyrkogång
och bibelläsning. Därigenom ådrog han sig
hat från aristokraterna, som undergrävde
hans ställning. Dessa fingo snart hjälp från
kyrkan själv. När S. sökte återföra sitt
kloster till sträng observans, mötte detta
motstånd från den från San Marco utgångne
or-densprokuratorn Francesco Mei, som 1496
förmådde påven att upprätta en ny,
konventua-listisk dominikankongregation och till den
överföra San Marcoklostret. När S. av
samvetsskäl vägrade biträda denna anordning,
exkommunicerades han 1497. Därmed
stärktes hans motståndares ställning, och våren
1498 fingo de majoritet i signorian. Genom
listiga åtgöranden lyckades man vända
folkstämningen mot S. och framställa honom som
en falsk profet. Han greps i sitt kloster, un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
