Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Sayce—Scaliger
398
av G. Michel (1899) och
och (från 1889)
deputeradekammaren motarbetade han
protek-tionismen och tog
parti mot socialismen.
S. blev 1886 medlem
av Franska akad. Ett
urval av hans tal och
skrifter utkom efter
hans död under titeln
»Les finances de la
France sous la
troi-sième république» (4 bd,
1898-1901). — Biogr.
G.Picot(1901). N.H-tz.*
Sayce [séis], Archibald Henry,
engelsk orientalist (f. 1845), prof, i assyriologi i
Oxford 1891—1919. Bland S:s arbeten
märkas »Fresh light from the ancient
monuments» (1883; 3:e uppl. 1892; »Talande
stenar», 1896), »Records of the past, new
series» (6 bd, 1888—92), »The Egypt of the
hebrews and Herodotus» (1895),
»Babylo-nians and assyrians» (1900), »The religions
of ancient Egypt and Babylonia» (1903) och
»Archæology of the cuneiform inscriptions»
(1907). . P. L.
Såzava [sä’zava], flod i Böhmen,
Tjeckoslovakien, biflod till Moldau. Om det vid S.
belägna klostret med samma namn se P r o k o p.
Sazjen [sa^anj], ryskt längdmått, se R y s
s-1 a n d, sp. 1324.
Sazonov [-zå’naf], Sergej
Dimitrije-v i t j, rysk diplomat (1860—1927). Inträdde
1883 på diplomatbanan, blev 1906
minister-resident vid Vatikanen och utsågs 1909 till
ställföreträdare åt
utrikesministern Izvol-skij, vars efterträdare
han blev 1910. S.
inledde sin verksamhet
som den ryska
utrikespolitikens ledare
med en vänskaplig
gest mot Tyskland,
då han åtföljde
tsaren vid dennes besök i
Potsdam hösten 1910,
men drogs småningom
alltmera in i
entente-politiken, bidrog till
stärkande av förbundet med Frankrike och
arbetade på att förvandla ententen med
England till en allians. Alltmera undfallande för
de panslavistiska kretsarnas tryck, förde S.
en aktiv Balkanpolitik och var en ivrig
förespråkare för Rysslands militära pånyttfödelse
med särskild tanke på möjligheten att
förverkliga de gamla planerna på ryskt
herravälde över Konstantinopel. Ehuru
rustningarna icke voro fullbordade, stödde han 1914
de nationalistiska kraven på rysk hjälp åt
Serbien och medverkade under julikrisen till
beslutet om Rysslands allmänna mobilisering.
Under kriget sökte han upprätthålla intimt
samarbete med västmakterna men störtades
juli 1916, då han förordade hänsynstagande
till de polska anspråken på autonomi. Jan.
1917 utnämndes han till ambassadör i London,
en post, som han på grund av revolutionen
aldrig kom att tillträda. 1918 verkade han
som Denikins ombud i Paris och samverkade
en tid med Koltjak. Under landsflyktens år
sysslade han bl. a. med att skildra sin
verksamhet som utrikesminister i arbetet »Sechs
schwere Jahre» (1927). L-ts.
Sb, kem. tecken för en atom antimon.
Sbeitla, forntidens Sufetula, ort i fr.
Tunisien, omkr. 100 km s. v. om Kairouan. Den
urspr. romerska staden anlades omkr. 100 f. Kr.,
blev senare säte för en kristen exark och
förstördes av araberna. Grävningarna, som
började 1900, ha visat, att staden ovanligt väl
bevarats under sanden. Bl. a. ha framgrävts
tre tempel samt kyrkor. — Litt.: A. Merlin,
»Forum et églises de Sufetula» (1912).
Sbirrer, förr benämning på stads- och
rättstjänare i Italien.
Sbornik [zbå’r-], ry., samling (t. ex. av ett
samfunds handlingar).
S. b. u., förk. för sorgens beklagande
undan-bedes.
S. b. ö. s., förk. för sorgens beklagande ökar
saknaden.
Sc, kem. tecken för en atom skandium.
S. C., förk. för South Carolina.
Scablnus (plur. scabtni), se Échevins.
Scabiösa, bot., se V äddväxter.
Scäe’vola, se M u c i u s.
Scafell pike [skåTel pai’k], se Cumbriska
bergen.
Scagliol [skaljåT], it. scagliuola, ett eldfast
byggnads- och isoleringsmaterial av bränd
gips, gipssten, koksslagg el. dyl., som
pulveri-seras och utröres med limvatten. Härav gjutas
plattor, som brukas företrädesvis till
innerväggar; plattorna sammanfogas med
scagliol-massa, utrörd i vatten. (E. L-k.)
ScaTa, della (lat. Scali’geri), italiensk ätt,
som härskade i Verona 1260—1387. Dess mest
bekante medlem är Can Francesco,
kallad Cangrande I della S. (1291—1329),
som fick makten där 1311 och vid vars hov
Dante en tid vistades; ty. biogr. av H.
Spang-enberg (2 bd, 1892—95). Om släktens
berömda gravar i Verona se d. o. B. H-d.
ScaTa, namn på teatrar i olika städer.
Berömdast är Teatro della Seal a,
operateater i Milano (se d. o., sp. 51), byggd av
Piermarini di Foligno och invigd 1778.
ScaTa sa’nta, it., »den heliga trappan», se
Lateranen.
Scaliger, Joseph Justus, italiensk
filolog (1540—1609), son till J. C. S.; prof, i
Leiden. Var en banbrytande textkritiker
(uppl. av Catullus, Propertius, Apuleius,
Caesar m. fl.) och numismatiker, även verksam
som kalenderreformator (se Kronologi, sp.
170) och utgivare av Manilius’
»Astronomi-con». K. Lmk.
Scaliger, J u 1 i u s
C æ s a r (eg. della
S c a 1 a), italiensk lärd
(1484—1558). S:s
förnämsta arbeten äro
»De causis linguæ
la-tinæ» (1540), den
första latinska
grammatiken på vetenskapliga
grunder, och »Poetices
sive de arte poetica
li-bri VII» (1561),
renässansens mest
omfattande och
auktorita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
