Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schartau, Henric - Schartau, Ivan Ejlert - Schartauaner - Schartaus, Frans, handelsinstitut - Scharwenka, Franz Xaver - Scha-schi - Schatt el-arab - Schattera - Schattersöm - Schatull - Schatullmakare - Schau - Schaudinn, Fritz - Schaukal, Richard von - Schaulen - Schauman, ätt - Schauman, Eugen Waldemar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Schartau, 1. E.—Schauman, E. W.
424
dens, vilken efter hans död utgavs som »Bref
i andliga ämnen» (5:e uppl. 1925), hör till de
märkligaste dokumenten i Sveriges religiösa
litteratur och erbjuder synnerligen stort
psykologiskt intresse. Redan under sin livstid
utövade S. ett vidsträckt inflytande, även om
det dröjde länge, innan han slog igenom. Men
det var eg. först efter sin död, som S. blev
den lysande förebilden och store lärofadern
för vida kretsar, både präster och lekmän.
Viktigt var, att en skara teol. studerande
från Göteborgs stift mottagit för livet
avgörande intryck av S. och som präster blevo
upphovsmän till en väckelse i S:s anda, som
trots motstånd från de kyrkliga
myndigheterna från 1840-talet präglade nämnda stift i
dess helhet. Bland föregångsmännen märkas
här H. P. Wickelgren, J. Claesson, B. A.
Törnblom och J. H. Holmqvist. Denna av S.
präglade kristendomstyp behärskar än i dag
stora delar av Västsverige. Kärv och
för-ståndsmässig med något av den äldre
pietis-mens tunga allvar, betonar den starkt kyrkan
och ämbetet samt det dagliga kallelsearbetet
och värnar om traditionen inom såväl kyrka
som samhällsliv. Utmärkande är sedan några
årtionden även ett uppoffrande nit för den
kristna missionen. S. utgav icke själv något
från trycket, men av hans skrifter har ett
stort antal tryckts, främst genom C. J.
Schly-ters försorg. Bland dessa märkas
»Predikningar» (4 bd, 1830—43), »Femton
predikningar» (1831; 9:e uppl. 1927), »Predikningar
öfver kyrkoårets gamla högmessotexter» (1866;
12:e uppl. 1917), »Undervisning i
christen-domskunskapen» (1835; 13:e uppl. 1900). —
Litt.: A. Lindeblad, »H. S:s lefnad och lära»
(2:a uppl. 1864; omtr. 1917); E. Rodhe, »H.
S. som predikant» (1909); G. Billing, »Minne
af H. S.» (1914); H. Hägglund, »H. S.» (1924);
V. Södergren, »H. S. och västsvenskt kyrkoliv» ,
(1925). — Porträtt av S. återges på vidstående
plansch. Hg Pl.
Scha’rtåu, Ivan Ejlert, militär,
urkunds-utgivare (1785—1867). Hette eg. Barfoth
men tog namnet S. efter sin styvfar, prosten
II. S. Deltog i fälttågen 1813—14 och erhöll
kaptens avsked 1817. S. är mest känd som
utgivare av »Hemliga handlingar hörande till
Sveriges historia efter konung Gustaf III:s
anträde till regeringen» (3 dir, 1821—25).
De mycket okritiskt och i tendentiöst syfte
utgivna handlingarna äro starkt polemiska
mot Gustav III. B. E-r.
Schartauaner, av Henric Schartaus
åskådning påverkade personer.
Scha’rtåus, Frans, handelsinstitut, se
Stockholms handelsgymnasium.
Scharwe’nka, Franz
X a v e r, tysk pianist
(1850—1924). Han var
elev av Kullak och
Wüerst, företog från
1873 vidsträckta
konsertresor såväl i
Gamla som i Nya världen
(Skandinavien 1883)
och grundade 1881 ett
konservatorium i
Berlin. 1891—98 var S.
ledare av ett
konservatorium i New York.
Som tonsättare vann han mest anseende
genom sin kammarmusik, sina pianokonserter
och pianostycken. Han utgav »Methodik des
Klavierspiels» (1907) och självbiogr., »Kläuge
aus meinem Leben» (1922). T. N.
Scha-schi, se S h a - s i.
Schatt el-arab, se E u f r a t, sp. 1136.
Schattera, avskugga, ange skuggor och
dagrar vid teckning el. målning, nyansera i
musik. — Schattering, även mellanfärg,
skiftning, förtoning.
Schattèrsöm, se Konstsömnad, bild 5
och sp. 1146.
Schatu’ll, litet skrin el. kista (t. ex.
rese-schatull).
Schatullmakare, konstsnickare, ebenist (se
d. o.).
Schåu, ty., »beskådande», se Flagga, sp.
551.
Schaudi’nn, Fritz, tysk biolog (1871 —
1906). Arbetade vid Gesundheitsamt i Berlin
under ständiga trakasserier av den rådande
byråkratien och blev först kort före sin död
ledare för ett forskningsinstitut för
tropiksjukdomar i Hamburg. Sin största for skar
-bragd, upptäckten av syfilisalstraren
Spiro-chaete pallida, gjorde han året före sin död.
Därutöver gjorde han värdefulla
undersökningar över malariaplasmodiets utveckling,
undersökte förökningen hos foraminiferer och
heliozoer och experimenterade på sig själv
med den livsfarliga tarmparasiten Amoeba
histolytica, varav han dog. E-k N-d.
Schåu’kal, Richard von, österrikisk
författare (f. 1874), jur. dr 1898. Var till 1918
ämbetsman. S. började som lyriker i de
franska dekadenternas maner, vände sig sedan
kritiskt emot denna riktning och har
angripit samtidens kulturbarbari men upphöjt
förgångna tiders enhetliga stilkultur. Skr.:
»Ge-dichte 1891—1924» (1924), »Interieurs aus
dem Leben der Zwanzigjährigen» (1901),
»Leben und Meinungen des Herrn Andreas von
Balthesser» (1907), »Das Märchen von Hans
Bürgers Kindheit» (1913), »Ausgewählte
Essays» (2 bd, 1925) m. m. R-n B.
Schåu’len, se S i a u 1 i a i.
Schauman [Ja’-], svensk-finländsk adlig ätt,
trol. av kurpfalziskt ursprung,
överstelöjtnanten Henrik Johan S. (1647—1730)
inflyttade från Livland till Sverige,
naturalise-rades 1686, introducerades på svenska
riddar-huset 1697 och dog i Finland. Ätten, som 1818
immatrikulerades på Finlands riddarhus, är
f. n. landets största. Om bröderna biskopen
F. L. S. och publicisten J. A. S. samt den
se-nares son överbibliotekarien G. C. A. S. se
nedan. Kusins söner till de förstnämnda voro
geheimerådet F. W. S. (om denne och hans
son E. W. S. se nedan) samt bröderna
bergsrådet Berndt Wilhelm S. (1857—1911),
industriidkare i Jakobstad, och professor J.
O. S. (se nedan). H. E. P.
Schauman [Jå’-], Eugen Waldemar,
finländsk patriot (1875—1904), son till F. W.
S. Avlade juridiska examina i Helsingfors,
blev extrakopist i Finlands senat 1900 och
kammarförvant vid skolstyrelsen 1902.
Gripen av Runebergs patriotiska diktning och
av medborgerlig harm över den ryska
vålds-regimen, fattade S., som var en
enstörings-natur, utan att rådföra sig med någon, beslu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
