Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Schaumburg-Lippe—Scheele, C. W.
428
sp. 1223—24). I S. blevo grevarna, som 1558
hade infört reformationen, 1G19 riksfurstar.
Ätten utslocknade 1G40, och huvuddelen av
S. ärvdes av greve Filip av Lippe (se
Schaumburg-Lippe).
Schäu’mburg-Lippe [-bork-], fristat i n. v.
Tyskland, gränsar till Westfalen och
Hannover; 340 kvkm, 48,046 inv. (1925). S. ligger
på Wesergebirges utlöpare men är till större
delen slättland. Bückeberg är S:s högsta
punkt, 3G5 m ö. h. Av arealen voro 47,7 %
åker och trädgård, 20,7 % skog 1925. Vid
Bückeberg brytas kol och byggnadssten.
Huvudstad: Bückeburg. —- S. bildades som
furs-tendöme 1G43 genom att greve Filip av
Lippe ärvde huvuddelen av Schaumburg (se
d. o.). Den siste regerande fursten i S. var
Adolf, som 16 nov. 1918 avsade sig tronen
för sig och sin ätt. Deu av socialisterna i S.
önskade anslutningen till Preussen avböjde
en folkomröstning i juni 1926 med ringa
röstövervikt; nya förhandlingar i frågan börjades
1929.
Schauw, Arvid, politiker (1711—88).
Efter ämbetsmannakarriär blev S. 1750
handels-och politiborgmästare i Landskrona och
representerade sin stad i borgarståndet vid
riksdagarna 1751—86 (utom 1765—66).
Under frihetstiden tillhörde han hattarnas
stöttepelare i ståndet och var under hattregimerna
led. av sekreta utskottet m. m. 1778 räknades
han till det oppositionella lantpartiet, 1786
åter till de strängt kungatrogna. 1778 fick
han kommerseråds titel. T. S-g.
Scbavo’tt, tillfälligt uppställd träställning,
på vilken förbrytare utställdes till skamstraff
(se d. o.) el. avrättades. Bild av s. (dock
enastående hög): se Anckarström, J. J. —
Schavotter a, vara utställd för att
skämmas (även bildligt). G. O. G.
Schebo, se S k e b o.
Schedevi, se S k e d e v i.
Schedln, Gustaf, upprorsmakare,
bruks-bokhållare (d. 1743), en av ledarna för fjärde
dalupproret (se D a 1 u p p r o r, sp. 399—400,
och B. Beckman, »Dalupproret 1743», 1930).
Schedone [skedå’ne] (Schedoni, S c h
i-done), Bartolommeo, italiensk målare
(f. efter mitten av 1500-talet, d. 1614), från
1597 hovmålare hos hertigen av Parma. S.
förenade på ett självständigt sätt
Bolognasko-lans (Carracci, Lanfranco) stil med
Caravag-gios kraftiga kontraster. Han är väl
företrädd av altartavlor och madonnabilder i
museerna i Neapel, Parma m. fl. Av hans på
sin tid berömda fresker äro de i Modenas
Pa-lazzo Publico bevarade. H. C-l.
Scheel [Jöl], Anton Wilhelm, dansk
rättslärd (1799—1879). Var först officer, blev
1825 jur. kand., 182G auditör, 1829
landsover-retsassessor, 1836 jur. dr, s. å. prof, vid
Köpenhamns univ., var 184G—71 generalauditör
och 1851—55 justitieminister. Hans juridiska
huvudarbeten äro »Person- og familieret» (2
bd, 1859—60) och »Privatrettens almindelige
deel» (2 bd, 1865—66). Han var även verksam
genom flera viktiga lagutkast. P. E-t.
Scheel [Jel], Hans von, tysk
nationalekonom och statistiker (1839—1901). Var 1871
•—77 prof, i statsvetenskap vid univ. i Bern,
inträdde 1877 i Tyska rikets statistiska
cent
ralbyrå och blev dess dir. 1891. I Statistik
des Deutschen Reichs skrev S. betydande avh.,
såsom inledning till olika statistiska
tabellverk. Publikationen »Die deutsche
Volks-wirthschaft am Schlusse des 19. Jahrhunderts»
(1900; utg. av Das kaiserliche statistische
Amt) är författad av S.
Scheel [Jel], J o a c h i m, amiral (f. på
Rü-gen, d. 160G). Fick 1596 »befallning över alla
K. m:ts skepp», besegrade vid Åland 1598
Sigismunds finländska flotta och instängde
därefter Sigismunds fartyg i Slätbaken. 1599
bar S. titeln riksamiral och förde befäl över
den flotta, som deltog i erövrandet av
Kastel-holm och Åbo slott åt hertig Karl. (ö—g.)
Scheel [J*èl], Ludvig Nicolaus von,
dansk statsman, se Scheele, L. N. von.
Scheel [Jel], Otto, tysk evangelisk teolog
(f. 1876), 1906 e. o. och 1919 ord. prof, i
Tü-bingen (i kyrko- och dogmhistoria) samt 1924
prof, i Kiel (i schleswig-holsteinsk och nordisk
historia). Hans författarskap har framför allt
rört sig på det dogmhistoriska området (bl. a.
»Die Anschauung Augustins über Christi
Person und Werk», 1901, »Die dogmatische
Be-handlung der Tauflehre in der modernen
posi-tiven Theologie», 1906, och betydande art. i
encyklopedien »Religion in Geschichte und
Gegenwart»), rörande urkristendomens
historia (bl. a. »Die Kirche im Urchristentum»,
1912) samt inom Lutherforskningen (bl. a.
»Luthers Stellung zur Heiligen Schrift», 1902,
och »Martin Luther», I 1915, 3:e uppl. 1921;
II 1917, 4:e uppl. 1930). För tyskheten i sin
födelseprovins, Schleswig, har S. ingripit bl. a.
i ett par skrifter. Tills, m. L. Zscharnack
utgav han 1921—27 Zeitschrift für
Kirchen-geschichte. (E. Nwn.)
Scheele [Jelo], von, svensk släkt, urspr. från
Pommern, naturaliserad som svensk adelssläkt
1768 (hette förut Scheel och S c h é e 1 e).
Om Frans Adolf von S. se nedan. Om hans
brorson K. H. G. von S. och sonson Frans
Alexander von S. samt dennes kusin C. G. A.
von S. se nedan.
Schéele [Jelo], Carl Götrik Adolf von,
kemist (f. 1869); jfr släktart. Blev 1900 fil. dr
och docent vid Uppsala univ., 1904
föreståndare vid den kemiska stationen i Kristianstad
och 1914 överkontrollör vid brännvins- och
maltdryckstillverkningen. S. har utfört
undersökningar inom de sällsynta
jordartsmetal-lernas område. K. A. V-g.*
Scheele [Jelo], Carl Wilhelm, kemist
(f. 1742 19/12 i Stralsund, där fadern var
köpman och bryggare, d. 1786 21/5 i Köping). S.
erhöll undervisning i hemmet och i en privatskola,
blev 1757 elev på apoteket »Enhörningen» i
Göteborg och tog där farm, studiosiexamen
1763. Under träget arbete och offrande
nätternas vila lade S. där grunden till sin
vetenskapliga storhet. 1765 fick han anställning
på apoteket »Fläkta örn» i Malmö och hade
där nyttigt samarbete med den jämnårige
docenten vid univ. i Lund A. J. Retzius. 1768
kom S. till apoteket »Korpen» i Stockholm
och därifrån år 1770 till apoteket »Uplands
vapen» (nu »Lejonet») i Uppsala, där han
stannade 5 år och genom vänskap och
samarbete med de framstående kemisterna
Tor-bern Bergman och J. G. Gahn fick rika
tillfällen att fördjupa sin vetenskap. S. blev 1775
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
