Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schelling, Friedrich Wilhelm Joseph von - Schema - Schemabönen - Schemnitz - Schemoneh Esreh - Schenck, Johann Heinrich Rudolph - Schenckendorff, Emil von - Schendi - Schenectady - Schenk, Johann - Schenk, Joseph August - Schenkel, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Schema—Schenkel
442
den ursprungliga aktiviteten härleda de olika
naturfenomenen. 2) Transceuden
talfilosof ien, framställd i »System des
trans-zendentalen Idealismus» (1800), följer åter
mer Fichtes utveckling av filosofien. Men
medan för Fichte den praktiska filosofien är det
högsta, söker S. över det teoretiska och det
praktiska ett högre tredje, näml, konsten,
i vilken motsatsen mellan teoretiskt och
praktiskt och därmed över huvud alla motsatser
skola lösas. Konsten är sålunda filosofiens
egentliga organ. 3)
Identitetsfiloso-f i e n, S:s mest betydande skapelse,
framställd i »Darstellung meines Systems der
Phi-losophie» (1801), »Bruno oder über das
gött-liche und natürliche Prinzip der Dinge» (1803)
m. fl. Höjande sig över både
transcendental-och naturfilosofi, drar S. här ut metafysikens
konsekvenser till det yttersta. Det
absoluta el. Gud kan varken ensidigt
bestämmas som natur el. som ande utan som
identiteten av natur och ande. I detta absoluta,
den yttersta förklaringsgrunden, är över
huvud all differens och motsats upphävd,
det är indifferensen av objektivt och
subjektivt, av ändligt och oändligt, av realt och
idealt o. s. v. 1 det absoluta äro alla enskilda
ting ett. Filosofien, som är det sanna
vetandet, skådar tingen i deras ursprungliga
identitet i det absoluta. — Mångfalden av ändliga
ting är enl. e u tanke ett blott sken, givet för
ett förvirrat uppfattningssätt, enl. en annan
tanke åter ett realt framträdande ur det
absoluta. Det absoluta är då den absoluta
identiteten av subjekt och objekt, det relativa
relativ identitet, varvid i naturens värld objektet
har överhand, i andens värld subjektet. 4)
Frihetsfilosofien, framställd i
»Un-tersuchungen über das Wesen der
menseh-lichen Freiheit» (1809) m. fl., i vilken de
redan förut skönjbara mystiska tendenserna
framträda skärpta genom studiet av J. Böhme
(se d. o.). S. vill här förklara det ondas
möjlighet och möjligheten av ett fritt val mellan
ont och gott. Han antar härför i Guds väsen
en dualism, som går igen hos allt skapat,
mellan Gud själv och grunden till Gud, vilken
senare är en blind, rolös vilja och principen
för det onda. I dessa tankar föregriper S. på
väsentliga punkter Schopenhauer (se d. o.).
5) Den positiva filosofien,
framställd i »Philosophie und Religion» (1814),
som dock har ringa betydelse. Det är här
fråga om en »mytologiens och uppenbarelsens
filosofi» med ännu mer mystisk läggning än
frihetsfilosofien.
S:s saml. skr. utgåvos 1856—61 av hans son
K. F. A. v. S. i 14 bd, ett urval i 3 bd av O.
Weiss 1907. — Litt.: K. Fischer, »Geschichte
der neueren Philosophie», 7 (1872; 3:e uppl.
1902); E. von Ilartmann, »S:s philosophisches
System» (1897); H. Larsson, »Den
intellektuella åskådningens filosofi» (1920). — S:s
porträtt återges på vidstående plansch. G. O-a.
Schema, mönster, utkast; timplan. -— Adj.:
Schematisk. — V erb:
Schematisera, framställa i grunddrag; göra abstrakt.
Schemabönen, se Judendom, sp. 1233.
Schemnitz, se S t i av n i c a.
Schemoneh Esrèh, se Judendom, sp. 1233.
Schenck, Jo hann Heinrich Rudolph,
tysk botanist (1860—1927), prof, vid tekniska
högskolan i Darmstadt 1896. S. reste i
Brasilien 1886—87 och i Mexiko 1908. Han var
framför allt verksam inom växtgeografien,
ekologien och morfologien och utgav många
förtjänstfulla arbeten, ss. »Die Biologie der
Wassergewächse» (1888), »Beiträge zur
Biologie und Anatomie der Lianen» (1892-—93)
och »Beiträge zur Kenntnis der Vegetation
der Kanarischen Inseln» (1907). S. påbörjade
1905 tills, m. G. Karsten »Vegetationsbilder»
(ännu under utgivande). K. A.
Schcnckendorff, Emil von, tysk pedagog
(1837—1915). Var först officer, senare
anställd i telegrafverket och ägnade sig
slutligen åt pedagogisk verksamhet. Med
utgångspunkt från svensk och dansk slöjd, som
S. under en resa till Sverige och Danmark
lärde känna, ivrade han för införandet av en efter
tyska förhållanden modifierad undervisning i
handarbete och grundade en
utbildningsan-stalt för lärare i gosslöjd. Han var livligt
verksam även för främjande av »Volks- und
Jugendspiele» och det högre skolväsendets
utveckling i praktisk riktning. Fr. Sg.
Schendi, se S h e n d i.
Schenectady [skone’ktodi], stad i staten New
York, U. S. A., vid Mohawk river och New
York state barge canal; 95,692 inv. (1930).
Anlädes av holländarna 1661; har univ. (gr.
1795). Huvudkontor för General electric co.,
som här har sina största fabriker och
radiostation. Lokomotivtillv. (sedan 1848) m. fl.
industrier.
Schenk, J o h a n n, österrikisk tonsättare
(1753—1836). Skrev flera sångspel, som vunno
stor popularitet, bl. a. »Der Dorfbarbier»
(1796; »Bybarberaren», Sthlm 1893). T. N.
Schenk, J o s e p h August, tysk
botanist (1815—91). Behandlade de fossila
växterna och flororna från den mesozoiska erau.
Bland S:s arbeten märkas »Beiträge zur
Flora des Keupers und der rhätischen
Formation» (1864), »Die fossile Flora der
Greuz-schichten des Keupers und Lias Frankens»
(1866—67) och »Die fossile Flora der
nord-westdeutschen Wealdenformation» (1871). Tills,
m. andra fackmän utgav han »Handbuch
der Botanik» (4 bd, 1879—90), och själv
författade han avd. »Die fossilen
Pflanzen-reste» (1888; även separat). (Th. H-e.)
Schenkel, Daniel, schweizisk
protestantisk teolog och kyrkomän (1813—85). Blev
1838 docent i Basel, 1841 pastor i
Schaffhau-sen, 1850 prof, i Basel samt 1851 prof.,
semi-nariedirektor och förste universitetspastor i
Heidelberg. S., som tidtals intog en mycket
inflytelserik kyrkopolitisk ställning, gled,
efter att flera gånger ha växlat ståndpunkt, in
i en liberal åskådning, som satte frukt i
skrifter (»Dogmatik vom Standpunkt des
Gewis-sens», 2 bd, 1858, och »Das Charakterbild Jesu»,
1864, 4:e uppl. 1873; sv. övers. 1865—67),
vilka framkallade skarpa protester från
ortodoxt håll. Bland hans många övriga arbeten
märkas »Das Wesen des Protestantismus» (3
bd, 1846—51; 2:a, förk. uppl. 1861), »Die
Grundlehren des Christenthums» (1877), »Das
Christusbild der Apostel und der
naehapo-stolischen Zeit» (1879) samt det av honom
redigerade och utgivna »Bibellexikon» (5 bd,
1869—75). I den av S. uppsatta och 1860—72
redigerade Allgemeine Kirchliche Zeitschrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
