Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Scherry—Schiaparelli, E.
446
Scherry, se Spanska viner.
Schersmln, Philade’lphus, släkte av fam.
stenbräckeväxter (Saxifragaceae). Hithörande
arter äro i n. halvklotets tempererade länder
växande buskar med motsatta, hela blad och
fyrtaliga vita blommor i klaselika ställningar.
Flera arter odlas som prydnadsväxter,
vanligast P. coronarius (från ö. Asien; i s. ö.
Europa antagl. endast förvildad). G. M-e.
Scherstén, Otto Edvard, militär,
gymnast (1852—1923). Blev överste i armén 1909,
fick avsked 1910. S. tjänstgjorde som
gymnastiklärare vid flera av huvudstadens skolor
och var 1880—1904 lärare i fäktning vid
Gymnastiska centralinstitutet. Han var en av
stiftarna av Föreningen för militär idrott,
Centralföreningen för idrottens främjande m.
fl. föreningar. (Å. S-n.)
Scherzando [skertsa’ndå], it., Scherzoso
[skertså’så], it., mus., lekande, skämtsamt.
Scherzo [ske’rtså], it., eg. »skämt»,
»lustighet», mus., skämtsam, livlig sats (ung. dets.
som capriccio), beteckning på vokalstycke
redan på 1500-talet. Namnet upptogs såsom
större instrumentalt stycke (för piano) i
ron-doform av Chopin. — S. är även sats i en
symfoni (andra el. tredje satsen) och har som
sådant framgått ur menuetten. Särskilt
utbildat förekommer det hos Beethoven och
efter honom hos de flesta
symfonikompositörer. T. N.
Schetelig, II a a k o n, se S h e t e 1 i g.
Scheuchzer [j^d^tsor], Jacob, schweizisk
naturforskare (1672—1733), prof, i Zürich.
Beskrev Alpernas naturförhållanden i
reseskildringen »Itinera per Helvetiae alpinas regiones
facta» (1708; ny uppl. 1723). Sorglustig
ryktbarhet fick hans upptäckt av det fossila
jätte-groddjuret Andrias (se d. o.). — Monogr. av
F. X. Hoeherl (1901). E-kN-d.
Scheuchzèria [Jåiljts-], bot., se Kallgräs.
Scheuchzeriäceae [Jåi^ts-] (J uncaginäceae),
liten monokotyledonfamilj, närmast besläktad
med svaltingväxterna. Bladen äro smala,
nästan trinda. Blommorna sitta i ax el. klase
och äro vanl. tvåkönade. I Sverige finnas två
släkten, Scheuchzeria (se Kallgräs) och
Triglocltin (se Sälting). G. M-e.
Scheurer-Kestner [/örä^-käsnä/r], A
u-guste, fransk politiker (1833—99). Bedrev
på 1860-talet en så kraftig agitation mot
kejsardömet, att han vid ett tillfälle dömdes till
fängelse. Vid
krigsutbrottet 1870 sökte
han förgäves
organisera försvaret i Elsass,
slöt sig därefter till
Gambetta och blev
såsom medlem av
nationalförsamlingen en
av grundläggarna av
Union républicaine och
senare av
»opportunisternas» parti.
Livs-tidssenator 1875,
bekämpade han först
Mac Mahon, senare
Bonlanger och väckte stor uppmärksamhet som
den förste, som offentligen påyrkade en
revision av domen över Dreyfus. S. skrev ett
stort antal vetenskapliga uppsatser. Urval av
hans tal och brev ha publicerats. E. A-t.*
Scheutz [/öjts], svensk släkt, på 1740-talet
inkommen till Sverige från Hessen. Flera av
dess medlemmar ha ägnat sig åt
glasbruks-industri. Genealogisk översikt av Th. Scheutz
(1923).
Scheutz [Jöjts], Nils Johan Wilhelm,
botanist (1836—89). Blev fil. mag. i Uppsala
1857 och lektor i Växjö i naturalhistoria och
latin 1872. S. ägnade sig främst åt Smålands
växtvärld och utgav en förtjänstfull
»Smålands flora» (1864). Dessutom skrev han
bl. a. »Svenska fanerogamernas och
bräken-arternas vetenskapliga namn» (1868) samt
»Studier öfver de skandinaviska arterna af
slägtet Rosa» (1872). K. A.
Scheutz [Töjts], Per Georg, författare,
uppfinnare (1785—1873), tog jur. examen i
Lund 1805, utgav övers, av Shakespeares
»Julius Cæsar» (1816) och »Köpmannen i
Venedig» (1820) samt Z.
Werners »Dalens
söner» (1817) och sökte
inta en ställning
mellan akademister och
nyromantiker. Han
var medred. från 1817
av Cederborghs
tidning Anmärkaren
(sedan Anmärkarne), där
han skrev de ryktbara
artiklarna om
Värmdö-målet (rättegångsmiss-bruk med tortyr) och
hävdade ett liberalt
politiskt program. Med Johan Johansson
uppsatte S. nov. 1820 Argus, som vart
skedets förnämsta liberala oppositionstidning,
från vars ledning S. dock småningom
undanträngdes av Johansson men vars förläggare
han förblev. Han utgav även flera periodiska
skrifter för manufakturer och industri,
inträdde 1842 som teknisk-ekonomisk medarb.
i Aftonbladet och skrev praktiska handböcker
(»Den praktiske affärsmannen», 1856,
»Jorden», s. å.) m. m. Av hans uppfinningar var
den berömdaste en räknemaskin, som fick
guldmedalj på Parisutställningen 1855. 1860
fick han årspension av riksdagen. Led. av
Vet.-akad. (1856). — Se H. Wieselgren, »Ur
vår samtid» (1880). K. W-g.*
Scheveningen [sl$e’f-], livligt besökt badort
i Nederländerna, vid Nordsjön, 4 km från
Haag, med vilket S. inkorporerades 1925 (se
karta till Haag, sp. 212). Se bild sp. 447.
Schevke’t pascha, M a h m u d, turkisk
general (1854—1913). Fick sin militära uppfostran
delvis i Tyskland. Som befälhavare för 3-.e
armékåren genomförde S. 1908 års revolution
och undertryckte 1909 års motrevolution i
Konstantinopel. Efter att jan. 1910—april
1912 ha varit krigsminister blev han det på
nytt 1913 och efterträdde Kiamil pascha som
storvesir. Han genomförde nu första
Balkan-krigets avslutning genom freden i London 30
maj 1913 men mördades kort därefter. (L-ts.)
SchiapareTli [skia-], E r n e s t o, italiensk
egyptolog, senator (1856—1928). S. var prof,
i egyptologi i Turin och föreståndare för
antikmuseet där. 1903—20 ledde han de
italienska utgrävningarna i Egypten. Han utgav
bl. a. »Il libro dei funerali degli antichi
egi-ziani» (3 bd, 1881—90). G-d L-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
