Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schiller, Friedrich von - Schiller, Hermann - Schillerkrage - Schillerstövare - Schilling - Schilling, Johannes - Schillings, Karl Georg - Schillings, Max von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Schiller, H.—Schillings
454
till produktion, och Goethe gav S. rik och
mångsidig eggelse, under vars inflytande S:s
litterära alstring, som i stort sett varit
avbruten i sex år, nådde sin höjdpunkt. 1 en
samling skarpa »Xenien» (1796) angrepo de
samtida urartningar i litteratur och
vetenskap och bekämpade förfallstendenser med
överlägsen ironi. 1797 offentliggjordes i
Mu-senalmanach jämte Goethes ballader ett stort
antal sådana av S., vilka betecknade en ny
typ av versepik. Några av S:s dikter, »Macht
des Gesanges», »Das Ideal und das Leben»,
»Der Spaziergang» o. s. v., ha förvandlat den
torra lärodikten till en storslagen tankelyrik,
medan romanser som »Der Ring des
Polykra-tes», »Der Handschuh», »Der Taucher», »Der
Gang nach dem Eisenhammer» och »Das Lied
von der Glocke» m. fl. med utomordentlig
pregnans behandla heroiska och betydelsefulla
motiv. Ännu viktigare var, att S. återupptog
sitt dramatiska författarskap. Hans redan 1791
påbörjade »Wallenstein» (sv. övers. 1814 och
senare; uppf. i Sthlm 1831) fullbordades; dess
förspel, »Wallensteins Lager», gavs 1798 i
Weimar, dit S. 1799 flyttade från Jena, på den
av Goethe ledda hovteatern; 1799 följde »Die
Piccolomini» och »Wallensteins Tod».
Mästerligt uppbyggt, är detta väldiga skådespel med
sina många djupa karaktärsteckningar, sin
suveräna behärskning av det omfattande
stoffet och sin lysande form S:s mäktigaste verk.
Han hade frigjort sig från de tidigare
skådespelens subjektivitet och tendens; i det
historiska idédramat, vars skapare han vart, ville
han ge bilder av livets stora sammanhang,
den heroismens tragik, som icke nedtrycker
utan lyfter och försonar. I snabb följd kommo
sorgespelet »Maria Stuart» (1800; sv. övers.
1821; uppf. i Sthlm s. å.), som ansluter sig
till Euripides’ analytiska drama, »Die
Jung-frau von Orleans» (1801; sv. övers. 1813 och
senare; uppf. i Sthlm 1836), som visar
romantisk påverkan, »Die Braut von Messina»
(1803; sv. övers, av C. E. Fahlcrantz), ett
skuld- och ödesdrama i grekisk stil och med
antika körer, och »Wilhelm Tell» (1804; sv.
övers. 1823 och senare; uppf. i Sthlm 1845), en
strålande hyllning åt det schweiziska folkets
frihetskärlek och medborgaranda. Av S:s
efterlämnade dramatiska fragment är särskilt
»De-metrius» anmärkningsvärt. I ledningen av
Weimarteatern och skådespelarnas utbildning
tog S. en avgörande del. Han bearbetade för
den bl. a. Gozzis »Turandot», Racines
»Phae-dra», Shakespeares »Macbeth» samt Goethes
»Egmont» och »Iphigenia».
S:s levnad var en viljekraftens seger över
missgynnande yttre förhållanden: bräcklig
hälsa, bristande utbildning, otillräckligt
ekonomiskt underlag. Med utomordentlig
sinnesstyrka övervann S. alla hinder och skapade en
diktning, som i sin utveckling från
överströmmande lidelsefullhet till ädel hänförelse och
skönhetsdyrkan bibehöll som kärna en
storslagen idealitet. Hans betydelse för Tyskland
har varit kolossal, och hans inflytande som
både estetiker och skald har även för det
övriga Europa varit i högsta grad förebildande
och bestämmande. — S:s saml. arbeten
utgå-vos 1812—15 i 12 bd; vidare må nämnas
Güntter och Witkowskis uppl. (20 bd, 1910),
»Tempelausgabe» (13 bd, 1909—13) och
»Ho
ren-Ausgabe» (22 bd, 1905—26); hans brev
ut-gåvos av F. Jonas 1892—96 i 7 bd, hans
»Ge-spräche» av F. von Biedermann 1913. — Biogr.
av bl. a. K. Berger (2 bd, 1905) och O.
Güntter (1925). Bibliografi av H. Marcuse
(1925). — S:s porträtt återges på
vidstå-ende plansch. R-n B.
Schiller, Herm ann, tysk historiker,
pedagog (1839—1902). Var 1876—99
gymnasie-rektor och tillika universitetsprof. i Giessen.
Högt skattad är hans »Geschichte der
römi-schen Kaiserzeit» (2 bd, 1883—87). Han utgav
bl. a. även en »Weltgeschichte» (4 bd, 1900—
01) och »Handbuch der praktischen
Pädago-gik» (1886; 4:e uppl. 1904).
Schillerkrage, skjortkrage, öppen i halsen
och vikt över rockkragen, uppkallad efter F.
v. Schiller, som vanl. avbildas med en dylik;
kallas stundom även Byronkrage.
Schillerstövare, se Hundraser, sp. 134.
Schilling, äldre tyskt mynt, i Hamburg =
9,48 Pfennig = 8,4 öre, i Lybeck = 7,5
Pfen-nig = 6,67 öre. 1 Nederländerna räknades
1651—1803 1 s. = 12 gröten. Sedan 1925 är
S. myntenhet i Österrike (= 100 Groschen). —
J f r Shilling och S k i 11 i n g.
Schilling, J ohannes, tysk skulptör (1828
—1910). Studerade i Dresden och Berlin.
Efter en vistelse i Italien 1854—56 var S.
verksam i Dresden, 1868—1906 som prof, vid
akad. Bland hans många alster äro främst
att nämna fyra grupper av »Dygnets
timmar» — i sandsten, senare förgyllda — vid
uppgången till Brühlska terrassen i Dresden
samt Schillermonumentet i Wien (1876),
kri-garmonument i Hamburg (1877), »Luther och
Melanchthon», statygrupp i Leipzig (1883).
Hans största men konstnärligt föga lödiga
verk är nationalmonumentet på Niederwald
(se d. o.). S:s konstnärliga kvarlåtenskap är
samlad i Schillingmuseum i Dresden. G-gN*
Schillings, Karl Georg, tysk biolog (1865
—1921), bror till Max v. S. Hemförde från
Östafrika stora samlingar, företrädesvis
storvilt. Sina förträffliga fotografier av de större
djurens liv tog han med teleapparat om
dagen och (som den förste i Afrika) blixtljus
nattetid. Han skrev bl. a. »Mit Blitzlicht und
Büchse» (1904; 5:e uppl. 1924) och »Der
Zau-ber des Eleléscho» (1906; 13:e uppl. 1928)
samt skrifter i djurskyddsfrågan. K. G. L.
Schillings, Max von, tysk tonsättare (f.
1868), bror till K. G. S. Blev körledare i
Bayreuth 1892, generalmusikdir. i Stuttgart
1908 och var intendent för statsoperan i
Berlin 1919—25. S.
adlades 1912. Operorna
»Ingwelde» (1894) och
»Der Pfeifertag»(1899)
väckte stor
uppmärksamhet. Även utanför
Tyskland uppfördes
»Mona Lisa»
(Stuttgart 1915, Sthlm 1924).
S. har även skrivit
musik till Sofokles’
»Oedipus» (1900),
Ai-schylos’ »Orestie» (s.
å.) och första delen
av Goethes »Faust»
(1908). Av orkesterverken märkas
»Meer-gruss» och »Seemorgen» (1896), körverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
