Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmidt-Rottluff, Karl - Schmiedeberg, Johann Ernst Oswald - Schmiegelow, Ernst Carl - Schmitz, August - Schmitz, Bruno - Schmitz, Eugen - Schmolck, Benjamin - Schmoller, Gustav von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Schmiedeberg—Schmoller
494
rer, landskap och stilleben. Hans grafiska
arbeten ha samma expressiva stil. E. L-k.
Schmiedeberg [JmFdebärk], Johann Ernst
Oswald, tysk farmakolog (1838—1921), prof,
i farmakologi 1872—1919 i Strassburg, där
hans laboratorium, förnämsta skolan för
far-makologer, samlade
lärjungar från alla
länder. S. ägde djärv
kombinationsförmåga,
omfattande lärdom och
var skarp kritiker.
Syntetiskt framställde
S. flugsvampgift
(mus-karin), påvisade
atro-pinets motgiftverkan
mot detta och belyste
därmed de
fysiologiska hämningsföreteel-serna, lämnade (1875)
den grundläggande
be
arbetningen av hjärtmedlet digitalis,
påvisade koffeinets och teobrominets
urindrivande verkan, kombinerade sömnmedel med
en ammoniakrest för att motverka deras
deprimerande effekt på andning, hjärta och
blodtryck (typ: uretanet), upptäckte
glyku-ronsyrorna, med vilka kamfer o. a. aromatiska
ämnen förbindas för utsöndring genom
njurarna utan att skada dessa. Skrev bl. a.
»Grundriss der Pharmakologie» (1883; 7:e
uppl. 1913). C. G. S.
Schmiegelow [JmPgeläu], Ernst Carl,
dansk läkare (f. 1856). Blev 1882 med. dr.
1882—83 studerade han öron-, näs- och
halssjukdomar i utlandet och ledde sedan i
Köpenhamn offentliga otologiska kliniker. 1910 blev
S. överläkare vid Rigshospitalet och 1916 prof,
vid univ. (den första professuren i
otolaryngo-logi där). Han utgav 1893 »Lærebog i örets
sygdomme» (3:e uppl. 1912). Han har stiftat
Otolaryngologisk selskab i Köpenhamn samt
var medred. av Nordiskt Medicinskt Arkiv
och Skandinavisk Tidsskrift for
Otolaryngo-logi. P. E-t.*
Schmitz, August, industriman (f. 185 1 28/3),
bördig från Westfalen, inflyttade till
Sverige 1873 och blev
redan 1874 ledare för
Malmö yllefabrik, då
ett obetydligt företag,
som S. utvecklat till
ett av Nordens
största företag i sin art.
Framstående
kommunalman i Malmö, var S.
en av
initiativtagarna till och mångårig
ledare (1906—30) av
Sydsvenska kraft-a.-b.
S. blev tysk konsul i
Malmö 1903. G. H-r.
Schmitz, Bruno, tysk arkitekt (1858—
1916), från 1886 bosatt i Berlin, där han blev
prof. 1896. S. utförde ritningar till
Landes-museum i Linz (1884 ff.), Tonhalle i Zürich
(1892) och tyska huset i Chicago 1904. Sitt
största rykte vann S. genom sina
national-monument vid Küffhäuser (se d. o., med bild;
1896), Porta Westphalica (1896), Deutscher
Eck vid Koblenz (1897), Halle (1901) samt
Völkerschlachtdenkmal i Leipzig (fullbordat
1914). Han
behandlade arkitekturen som
huvudsak; i väldiga
massor, fasta former,
starka konturer
byggde han upp
monumenten, skulpturen blev
en prydande bisak. S.
har fått många
efterföljare. De tunga
»Bis-marckstornen» i
Tyskland ha sitt upphov i
den monumenttyp han
skapat. G-g N.*
Schmitz, Eugen, tysk musikskriftställare
(f. 1882), 1918 prof, vid tekniska högskolan i
Dresden. Skr.: Biogr. över Hugo Wolf (1906),
R. Wagner (1909), Palestrina (1914) och Lasso
(1915); »Richard Strauss als
Musikdramatiker» (1907), »Geschichte der Kantate und des
geistlichen Konzerts» (1914 ff.), »Handbuch
der Musikästhetik» (1915) m. fl. T. N.
Schmolck [Jmålk], Benjamin, tysk
psalmdiktare (1672—1737), pastor primarius i
Schweidnitz. Utgav nära 1,200 andliga sånger,
metriskt enformiga men bildrika och ej
sällan varmt uppbyggliga. I 1819 års
psalmbok och »Nya psalmer» (1921) äro av S. n:r
81, 235, 241, 555 och 599. Li.
Schmoller [jmåTor], Gustav von, tysk
nationalekonom (1838—1917), prof, i
statsvetenskap 1864 i Halle, 1872 i Strassburg och
1882—1913 i Berlin, utnämndes 1884 till led.
av preussiska
statsrådet, valdes 1899 till
sitt univ:s
representant i preussiska
herrehuset och adlades
1908. Sedan 1878
utgav han (från 1903
i förening med M.
Sering) skriftserien
Staats- und
Sozialwis-senschaftliche Forsch-ungen (185 h. till 1915,
de flesta förf, av hans
lärjungar) och från
1881 tidskr. Jahrbuch
für Gesetzgebung, Verwaltung und
Volks-wirtschaft (»Schmollers Jahrbuch»). S.
betraktas som den egentlige ledaren för den
nya riktningen av den historiska skolan
inom nationalekonomien (se
Nationalekonomi, sp. 746). Hans författarverksamhet
gällde främst ekonomisk-historiska
specialundersökningar, socialpolitiska principfrågor och
metodologisk diskussion. Skr.: Ȇber einige
Grundfragen des Rechts und der
Volkswirt-schaft» (1875), »Über einige Grundfragen
der Sozialpolitik und Volkswirtschaftslehre»
(1898), »Grundriss der allgemeinen
Volkswirth-schaftslehre» (2 bd, 1900—04) och
»Charakter-bilder» (1913). S. framstod under årtionden som
den främste representanten för den etiskt
motiverade, positivt socialpolitiska riktning,
vars verksamhet inleddes med den starka
oppositionen mot de s. k. Manchestermännen,
de klassiska nationalekonomernas epigoner i
olika länder (se Katedersocialister).
I den med K. Menger förda metodologiska
diskussionen kom han att framträda som en
skarpare motståndare till den abstrakta
teo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
