Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Schubert, H. v.—Schuchardt
520
»Vid Wesslinger See.» Målning av Karl Schuch 1876. I Kunsthalle i
Bremen.
djupare skolning märkes väl någon gång i
de polyfona partierna i körverken och i
ge-nomföringsdelen i hans symfonier, men i
övrigt är den rena yttre formbehärskningen
ovanligt god, och S. har med rätta ställts i
rang med Tysklands yppersta klassiker och
närmar sig i många större verk Beethoven
i storslagen arkitektonik. Han ägnade hela
sin tid åt komposition, arbetade dag ut och
dag in med otrolig flit och unnade sig nästan
aldrig någon vila. Vid 17 års ålder hade han
sin första lied (visa), »Gretchen am
Spinn-rade», färdig, och sedan följde en stor mängd
betydande romanser. 1815 skrev han ej
mindre än 170 lieder, däribland de ännu allmänt
sjungna »Erlkönig», »Heidenröslein», »Der
Fischer», »Wanderers Nachtlied». I allt skrev
han inemot 600 lieder, däribland de flesta
mera betydande till Goethe- och
Schillertex-ter. Av stor betydelse för honom blev den
österrikiske diktaren Wilhelm Müller, vars
diktcykler »Die schöne Müllerin» och
»Win-terreise» S. tonsatte. Båda kunna räknas till
hans allra främsta verk. S. framstår i sina
lieder framför allt som romantikern med en
skarp uppfattning av diktens inre
stämnings-halt. Han söker aldrig deduktivt analysera
innehållet utan ger blott en antydan, vilken
i ett enda drag tydligt belyser ämnet. S. var
en intuitivt skapande musiker, som snabbt
nedkastade sina idéer utan att senare behöva
ändra själva grundidén. Trots detta
omarbetade han ofta sina verk och lade
utomordentlig vikt vid pregnansen i uttrycket. Utom
lieder omfattar S:s alstring även en mängd
betydande pianoverk, däribland de
stämningsfulla »moments musicaux» och den markanta
»Wanderer-Fantasie». För kammarmusik
hade S. rikliga tillfällen att skriva, då han som
äldre gärna medverkade i faderns
kvartettensemble. Ej mindre än 20 kvartetter, en
stråkkvintett och en pianokvintett
(»Forel-len-Quintette»), en oktett, 2 pianotrior, 2
stråktrior och flera violinsonater utgöra
denna del av hans produktion. För orkester skrev
han tio symfonier, därav två ofullbordade.
Den märkligaste är den stora i C dur från
hans sista år (upptäckt av Schumann tio år
efter S:s död). Av de båda ofullbordade har
den i h moll vunnit utomordentlig
populari
tet, alltsedan den 1865
upptäcktes (tryckt 1867). Även i
de större vokala formerna
försökte han sig men ej alltid
med samma framgång. Till de
mera berömda höra »Gesang
der Geister über den
Was-sern» (1820) för manskör och
stråkorkester samt »Mirjams
Siegesgesang» för sopran, kör
och piano; även flera mässor,
psalmer m. m. Som
operakompositör försökte han sig ofta,
men intet verk har trängt
igenom: »Alfonso und
Estrel-la» (1822), »Fierabras»,
»Ro-samunde» (balettmusik, 1823)
m. fl. — En samlad uppl. av
hans verk utkom hos
Breit-kopf und Härtel 1885—97
(redig, av E. Mandyczewski).
S:s brev utgåvos 1919. Litt.:
Samlingsverket »S. Dokumente seines
Le-bens», utg. av O. E. Deutsch (2 bd, 1913—14;
ofullb.); biogr. av W. Dahms (1912), R.
Heu-berger (3:e uppl. 1921; sv. uppl. 1928), R. Benz
(1928); svensk biogr. av A. Hillman (1922). —
S:s porträtt återges på vidst. plansch. T. N.
Schubert [Jo’-], Hans von, tysk
evangelisk teolog (1859—1931), prof. 1892 i Kiel och
1906—29 i Heidelberg, gjorde sig känd som en
av samtidens främsta kyrkohistoriker. Bland
hans arbeten må nämnas »Grundzüge der
Kir-chengeschichte» (1904; 9:e uppl. 1928),
»Kir-chengeschichte Schleswig-IIolsteins», I (1907),
en rad viktiga undersökningar till den luterska
reformationens och bekännelsebildningens
tidiga historia och till äldsta formen för
germansk kristendom, t. ex. »Staat und Kirche
in den arianischen Königreichen und im
Reiche Chlodwigs» (1912), »Geschichte der
christlichen Kirche im Frühmittelalter» (1921),
»Grosse christliche Persönlichkeiten» (1921;
2:a uppl. 1923; sv. övers., »Kristna gestalter»,
1927), »Goethes religiöse Jugendentwicklung»
(1925), »Der Kampf des geistlichen und
welt-lichen Rechts» (1927). (E. Nwn.)
Schuch [Jö^;], Karl, tysk målare (1840—
1903). Studerade i Wien, München, Bryssel,
Venezia och i Paris, där han vistades 1882
—94. Han slöt sig till Leibl och Trübner och
tog även starkt intryck av Courbet. Han
målade stilleben, landskap, genrebilder och
porträtt (bl. a. ett självporträtt). Från senare
delen av 1880-talet hindrade sjuklighet honom
från att arbeta. — Monogr. av K. Hagemeister
(1913). G-gN.*
Schuchardt [JW^art], Hugo, tysk romanist
(1842—1927), var 1873—76 prof, i Halle och
1876—1900 i Graz. S:s författarskap rör sig
på nästan alla språkvetenskapens områden,
men huvuddelen av sin verksamhet ägnade
han åt romanistiken, bland vars stormän han
räknas. Hans skrifter utmärka sig lika
mycket för en sällsynt lärdom som för genialiska
uppslag och synpunkter. Skr : »Der
Vokalismus des Vulgärlateins» (3 bd, 1866—68),
»Ri-tornell und Terzine» (1874), »Kreolische
Studien» (9 dir, 1882—90), »Über die
Laut-gesetze» (s. å.), »Romanisches und Keltisches»
(1886), »Baskische Studien», I (1873),
»Welt-sprache und Weltsprachen» (1894), »Über den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
