Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Schröderstierna—Schubert, F. P.
518
åter mycket betrodd, bl. a. som sekr. i hemliga
Utskottet vid riksdagarna 1789 och 1792.
Efter konungens död fick han s. å. en god
reträttpost som landshövding i Uppsala men
inblandades i den Armfeltska processen och
föranleddes att avgå 1794. S. efterlämnade
mycken korrespondens och ironiskt
kåserande anteckningar m. m., vilka till stor del
utgivits av C. W. Lilliecrona 1851, av Elof
Tegnér 1892 (»Från tredje Gustafs dagar»,
1) och av O. Levertin 1902 (»Svenska
memoarer och bref», 6). S. blev led. av Sv. akad.
vid dess instiftande. Se om S. bl. a. O.
Levertin, »Från Gustaf 111:8 dagar» (1896). T. S-g.
Schröderstierna [skrö’-] (hette förut
Schrö-d e r, adlad 1770), Samuel, bergsråd (1720
—79). Blev 1738 auskultant i Bergskollegium,
senare aktuarie där. Anträdde 1748 en
fyraårig studieresa till England och kontinenten,
särskilt ägnande sig åt studiet av järn-,
stål-och metallmanufaktur; blev 1753 dir. för
den finare järn-, stål-och metalltillverkningen
i riket, vilken krävande syssla han skötte till
år 1771; ägnade sig sedan helt åt sin tjänst
i Bergskollegium, där han 1762 blivit
bergsråd. — S. var en skicklig administratör,
införde specialisering och arbetsfördelning, gav
upphovet till en ritar- och modellörskola i
Stockholm och var, jämte Sven Rinman,
initiativtagare till inrättandet av Eskilstuna
fristad (se därom Eskilstuna, sp. 1034—
35, och Rinman, S.). F. R. T.
Schröder-Stranz [JröMor-Jtrants], Hubert,
tysk polarfarare (1884—1912). Företog 1912
som förberedelse till ett planerat försök att
förnya nordostpassagen en expedition till
Spetsbergens Nordöstland, varunder han och sju av
deltagarna omkommo. De överlevande
räddades 1913 av norrmannen Staxrud. — Se H.
Riidiger, »Die Sorge-Bai» (1913). C. S-g.
Schrödinger [Jrö’-], Erwin, österrikisk
fysiker (f. 1887), prof, vid tekniska högskolan i
Stuttgart 1920, vid univ. i Breslau 1921, i
Berlin 1928. Har genom vidare utveckling av den
av L. de Broglie grundlagda s. k.
undulations-el. vågmekaniken kraftigt bidragit till den
nyare kvantumteoriens utveckling. Jfr
Vågmekanik. Sv. B-r.
Schrödter [Jrö’tor], Adolf, tysk målare
(1805—75). Studerade från 1820 i Berlin
kop-parstickarkonst och måleri för W. Schadow.
Han följde denne till Düsseldorf 1829, var
sedan verksam där, i Frankfurt och, från
1859, i Karlsruhe, där han från nämnda år till
1872 var prof, vid Polytechnicum. S. var
ytterst mångsidig, var framför allt humorist och
satiriker. Bland hans målningar äro
folklivsbilder, ss. »Vinprovet» (1832) och
»Värdshusliv vid Rhen» (1833), satiren »De sörjande
garvarna» (1832), flera kompositioner ur
»Don Quixote» (även en följd av 16
raderingar), Falstaff- och Münchhausenbilder,
dessutom omfattande dekorativa kompositioner:
»Kyrkinvigning vid Rhen» (1847; 22 m i
längd), »De fyra årstiderna» (1854; galleriet i
Karlsruhe). S. illustrerade Uhland, Musäus
m. fl. och uppträdde som politisk satiriker,
utförde även ornamentsteckningar och
botaniska planscher samt skrev ett par läroböcker
i måleri. G-gN.*
Schröter, C o r o n a, tysk sångerska (1751 —
1802). Uppträdde redan 1765 i Leipzig, kal-
lades 1776 av Goethe ’
till Weimar som hov- ■■
sångerska. Hon upp- HHkI
trädde där även som KnF
skådespelerska med 3
stor framgång bl. a. MH M
mot Goethe som
Ores-tes i den för henne
skrivna titelrollen i
hans »Iphigenie». S.
utgav 1786 25 sånger l
(nytr. 1907). ■—■ Litt.:
R. Keil, »Vor
hun-dert Jahren» (2 bd,
1875), och H. Stümcke, »C. S.» (1904). T. N.
Schröter, Karl J o s e p h, tyskfödd
botanist (f. 1855), prof, vid tekniska högskolan i
Zürich 1884—1925. S. är växtgeograf, ekolog
och framstående kännare av Alpernas flora.
Han har bl. a. utgivit »Die Flora der Eiszeit»
(1882), »Taschenflora des Alpenwanderers»
(1894; har utgått i talrika uppl.), »Das
Pflan-zenleben der Alpen» (1906—08; 2:a uppl. 1922}
och »Lebensgeschichte der Blütenpflanzen
Mit-teleuropes» (sedan 1904, ännu under
utgivning; först tills, m. O. v. Kirchner och E.
Loew och efter deras död med W.
Wange-rin). K. A.
Schrötter, Ritter von Kristelli, Anton,
österrikisk kemist (1802—75). Blev 1845 prof,
i kemi och fysik vid Polytechnicum i Wien
och 1868 dir. för myntverket där. S. är känd
som upptäckare av fosforns röda
modifikation. G. S-ck.
Schubart [Jo’-], Christian Friedrich
Daniel, tysk skald (1739—91), levde ett
lättsinnigt studentliv i Erlangen, vart 1769
musikdir. i Ludwigsburg men utvisades 1773 ur
Württemberg för sitt
oregelbundna liv och
sina satirer. Det
populära frisinnade
folkbladet Deutsche
Chro-nik, som han utgav i
Augsburg och Ulm
1774—77, var hertig
Karl Eugen i
Württemberg en nagel i
ögat, varför han
lockade S. in på sitt
område, där S. häktades
och hölls i hårt
fängelse till 1787. En
bruten man, spak och from, gjordes han då av
hertigen till hovskald och teaterchef i
Stuttgart. — S:s dikter (2 bd, 1785—86) äro
impro-visatoriskt ojämna, lidelsefulla, folkligt
ursprungliga som Bürgers och övade inflytande
på yngre Sturm und Drangförfattare, bl. a.
Schiller. Sami. skr. i 8 bd 1839—40. —
Mo-nogr. av G. Hauff (1885), S. Nestriepke (1910),
T. Jaeger (1913) och E. Schairer (1914). R-n B.
Schubert [Jö’-], Franz Peter,
österrikisk tonsättare (1797 31/j—1828 19/u). S.
till-bragte hela sitt liv i Wien el. dess närmaste
omnejd. Han upptogs i Stephansdomens kör
och fick undervisning i den dithörande
skolan, som han dock lämnade, när han kom i
målbrottet. Med undantag av några allmänna
musiklektioner hos Salieri sökte han ej
heller att utbilda sig till musiker. Han förblev
således hela sitt liv autodidakt. Bristen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
