Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Schumacher—Schumann, R. A.
528
förlossningskonst 1761 och grundade enskilt
ett barnbördshus i Stockholm 1775. Hängiven
vän av frihetsidéer, lämnade han 1778
professuren av missnöje med den politiska
utvecklingen och ägnade sig
som godsägare åt
agrikulturella reformförsök. I riksdagarna
deltog S. som oförskräckt
oppositionsman. Han
utgav bl. a. det
mycket uppmärksammade
verket »Bref om rikets
penninge-verk och
allmänna hushållning»
(1794—96). På
riksdagen 1800 spelade
han en bemärkt roll
i hemliga utskottet,
särskilt vid planläggningen av
myntrealisationen. Efter regimförändringen 1809 var S.
preses i Collegium medicum (från 1812
Sundhetskollegium) till 1822. T. S-g.
Schumacher [Jk/maker], Heinrich
Christian, dansk-tysk astronom (1780—-1850).
Blev chef för observatoriet i Mannheim 1813,
prof, i Köpenhamn 1815. S. tillträdde aldrig
denna befattning utan var verksam i Altona,
där han utrustats med ett mindre
observa-torium. Hans viktigaste verk voro
geode-tiska. S. grundade 1821 och utgav den
alltjämt ledande tidskr. Astronomische
Naehrich-ten. Led. av sv. Vet.-akad. (1827). K. Lmk.
Schumacher [Jo’ma^er], Hermann
Albert, tysk nationalekonom (f. 1868). Blev fil.
dr 1891, var länge vetenskapligt biträde i
preussiska arbetsministeriet, 1901—04
studierektor vid handelshögskolan i Köln, blev 1904
prof, i Bonn och 1917 i Berlin. Bland hans
skrifter må nämnas »Zur Frage der
Binnen-schiffahrtsabgaben» (1901), »Autonome
Tarif-und Handelsverträge» (s. å.), »Die Stellung
des Staates zu den Kartellen» (1906),
»Welt-wirtschaftliche Studien» (1911),
»Meistbegün-stigung und Zollunterscheidung»(1915). E.H.T.*
Schumacher [jo’ma&9r], Karl, tysk
arkeolog (f. 1860), prof, och dir. för
Römisch-ger-manisches Zentralmuseum i Mainz 1901—26,
har särskilt arbetat på utforskandet av
Rhen-landets förhistoria. Bland S:s talrika arbeten
märkas »Siedelungs- und Kulturgeschichte
der Rheinlande von der Urzeit bis in das
Mit-telalter» (I 1921, II 1923, III 1925). S. var
till 1926 en av red. för Prähistorische
Zeit-schrift. På 70-årsdagen tillägnades honom
»Schumacher-Festschrift» (ingår i Mainzer
Zeitschrift 1929—30). H. R-h.
Schumacher [JWmakør], Peder, se G r i
f-f e n f e 1 d.
Schumann [Jo’-], Georg Alfred, tysk
tonsättare (f. 1866), ledare av Berlins
Sing-akademie 1900, lärare vid musikhögskolan i
Berlin 1913. Har komponerat körverk, bl. a.
»Amor und Psyche», »Preis- und Danklied»,
»Ruth» och »Das Tränenkrüglein». Han är
närmast efterromantiker. — Biogr. av H.
Biehle (1925). T. N.
Schumann [Jo’-], Karl, tysk botanist (1851
—1904). Blev kustos vid Ijotaniska museet i
Berlin 1884 och fick professors titel 1892. S.
bearbetade många växtfamiljer i Eichler,
»Flora brasiliensis», Engler och Prantl, »Die
natürlichen Pflanzenfamilien», samt Engler,
»Das Pflanzenreich» och »Beiträge zur Flora
von Afrika». Vidare skrev han »Die Flora
von Kaiser-Wilhelm-Land» (1889; tills, m. M.
Hollrung), »Gesamtbeschreibung der Kakteen»
(1899; 2:a uppl. 1903), »Blühende Kakteen
(Iconographia Cactacearum)» (4 bd, 1900—04;
sedan fortsatt av M. Gürke och F. Vaupel)
och »Praktikum für morphologische und
syste-matische Botanik» (1904). K. A.
Schumann [Jo’-], Klara, tysk pianist (1819
—96), g. m. R. A. S. Utbildades av sin far,
F. Wieck, som var en
högt ansedd
pianopedagog, ansågs på
1840-talet som Tysklands
främsta pianist och
vann erkännande icke
minst genom den ädla
interpretation hon gav
sin mans pianoverk.
Efter sin makes död
var hon bl. a.
lärarinna vid Hochska
kon-servatoriet i Frankfurt
a. M. Hon framträdde
även som tonsättarin-
na. — Litt.: Biogr. av B. Litzmann (3 bd,
1902—08; flera uppl.); Eugenie Schumann,
»Erinnerungen» (1925). T. N.
Schumann [Jo’-]> Robert Alexander,
tysk tonsättare (1810 8/«—56 29/7). Blev
student 1828 och ägnade sig först åt juridiska
studier vid Leipzigs univ. S. tog
musiklektioner för F. Wieck (piano) och H. Dorn
(teori), avslutade såväl universitets- som
musikstudier 1831 och övergick till komposition.
Under de nio första åren tillkommo endast
pianoverk, däribland »Carneval» (1834—35)
och »Davidsbündlertänze» (1837). Han
grundade egen tidskrift, Neue Zeitschrift für
Musik (1834), gjorde sig till tolk för nyare
strävanden och försvarade bl. a. den franska
nyromantiken med Berlioz. Även Chopins
pianoverk hälsades av S. med förståelse. 1840
gifte han sig med Wiecks dotter Klara (se
Schumann, Klara), och nu tillkommo
hans bästa kompositioner. Första året
ägnade han sin huvuduppmärksamhet åt lieden
och skrev då över hundra solosånger samt
några duetter, blandade körer och
manskvartetter. Året därpå tillkommo tre symfonier:
i B dur, op. 38, i d moll (omarb. 1851; sedan
benämnd den fjärde, op. 120), »Sinfonietta»,
op. 52; en fjärde påbörjades men lades åt
sidan. S. återupptog symfoniformen endast
två gånger, 1845 (2: a symfonien, op. 61) och
1851 (3:e symfonien, op. 97). 1842 blev
»kammarmusikår» och 1843 »kör- och orkesterår».
Till det förra höra 3 kvartetter, op. 41,
pianokvintetten op. 44, pianokvartetten op. 47, till
det senare »Paradiset och perin». En viss
sjuklighet började framträda hos S. Hustrun
måste bege sig ut på konsertresor, och
mannens nervsystem tålde ej det oroliga reslivet.
Han lämnade en lärarplats, som han 1843
erhållit vid konservatoriet, och flyttade efter
konsertresorna till Dresden. Här tillkom en
del scenisk musik: till Byrons »Manfred», ett
av S:s allra yppersta verk, »Scenen aus
Goe-thes Faust» och operan »Genoveva» (premiär
i Leipzig 1850). Den sistnämnda var för ly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
