Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Schultz von Ascheraden—Schulzenheim
526
Schultz von A’scheraden, Martin, d. ä.,
frih., krigare (1617—82). Var av livländsk
släkt, adlades 1652, blev frih. 1674 och
generallöjtnant av infanteriet 1679. S. hade stor
andel i segern vid Lund 1676, höll sedan
Kristianstad inneslutet och kommenderade
arméns center i slaget vid Landskrona 1677.
Han blev 1681 guvernör över Ingermanland
och Keksholms län. S:s son frih. Martin
Schoultz von Ascheraden d. y. (1660
—1730) blev generalmajor 1710, ledde 1715
—16 Wismars försvar och blev
generallöjtnant och guvernör där. Han tog avsked 1721.
Schulz [/olts], Johann Abraham
Pe-t e r, tysk tonsättare (1747—1800),
hovkapellmästare i Köpenhamn 1787—95, övade
inflytande på liedstilen med »Lieder im Volkston»
(1779, 1782, 1790) och skrev även nationella
sångspel (»Höstgildet», »Indtoget», »Peders
bryllup»), anpassade efter den danska
folkvisan. Han komponerade också oratorier
(»Maria og Johannes», »Christi död») och hymner.
— Biogr. av O. Riess (i Sammelband der
Inter-nationalen Musikgesellschaft, 15, 1914). T. N.
Schulze [Jo’ltso], ty., se Schul theis s.
Schulze [JVltso], Franz Eilhard, tysk
zoolog (1840—1921), prof, i Rostock 1865, i
Berlin 1884. Gjorde värdefulla
undersökningar bl. a. över svampdjur, mossdjur och
koraller och utgav det stora sammelverket »Das
Tierreich» (1896 ff.). Led. av sv. Vet.-akad.
(1909). E-kN-d.
Schulze [JoTtso], Gottlob Ernst, ofta
kallad Ænesidemus-S. (efter titeln på
hans huvudarbete), tysk filosof (1761—1833),
prof, i Helmstädt och Göttingen. S. var en av
Kants förnämsta motståndare. Hans
»Ænesi-demus» (1792; ny uppl. 1911) övade stort
inflytande på Fichte. S. angrep främst Kants
lära om tinget i sig, vilket han menade icke
kunna vara orsak till fenomenen, då man
därmed på ett otillåtligt sätt tillämpade
kau-salitetskategorien utom fenomenvärlden. Kant
hade enl. S. icke verkligen vederlagt Humes
skepticism. G. O-a.
Schulze-Delitzsch [JWltse-déJitf], Franz
Herm ann, tysk socialpolitiker, grundläggare
av den tyska kooperationen (1808—83). Blev
assessor vid kammarrätten i Berlin och 1841
patrimonialdomare i
Delitzsch. När S. 1848
fick säte i preussiska
nationalförsamlingen,
slöt han sig till
centerns vänstra flygel
och blev ordf, i det
utskott, som hade att
undersöka de lägre
klassernas tryckta
belägenhet. På hans
initiativ uppstodo snart
i Delitzsch och
annorstädes sjuk- och
be-gravningskassor, koo
perativa föreningar för anskaffning av
råmate-rialier, halvfabrikat och livsmedel samt
kreditanstalter av den typ, som fått namnet
»folkbanker». Vid den första kooperativa
kongressen i Weimar 1859 utsågs S. till ledare
för en central korrespondensbyrå för de
tyska förskotts- och kreditföreningarna, vilken
utvecklade sig till det 1864 stiftade allmänna
förbundet av tyska andelsföreningar. S., som
flera år utgav Innung der Zukunft
(sedermera Blätter für Genossenschaftswesen),
medverkade energiskt vid stiftandet och ledningen
av folkbildningsförbund m. m. Han var 1861
—75 medlem av preussiska
deputeradekammaren och 1867—93 av riksdagen, i båda en
av framstegspartiets ledare. 1863 flyttade
han till Potsdam. — Bland S:s skrifter, av
vilka en samlad uppl., »Schriften und Reden»,
utgavs i 5 bd 1909—11, må nämnas »Vorschuss
und Creditvereine als Volksbanken» (1855;
7:e uppl., bearb. av H. Crüger, 1904), »Die
Entwickelung des Genossenschaftswesens in
Deutschland» (1870), »Die Genossenschaften in
einzelnen Gewerbszweigen» (1873; tills, m. F.
Schneider). S-.s betydelse försvagades ej av
Lassalles häftiga angrepp, t. ex. i »Herr
Bas-tiat-Schulze von Delitzsch» (1864). E. H. T.*
Schulze-Gävernitz [Jodtso-gäTornits], G e
r-hart von, tysk nationalekonom (f. 1864),
son till den 1888 adlade
statsrättslära-ren Hermann von
Schulze-Gävernitz (1824—88; prof, i Heidelberg). Var
1893—1926 prof, i nationalekonomi vid univ.
i Freiburg im Breisgau. 1912—20 och 1922 var
S. led. av tyska riksdagen och tillhörde
Frei-sinnige Vereinigung; i nationalförsamlingen
1919—20 folkfrisinnad. Närmast lärjunge av
Lujo Brentano (se d. o.), har S. särskilt
tilldragit sig uppmärksamhet för ingående
studier av industriella och sociala förhållanden
i Storbritannien och Ryssland samt av
bankväsendet. Bland hans skrifter märkas »Zum
sozialen Frieden» (2 bd, 1890), »Der
Gross-betrieb» (1892; övers, till flera språk) samt
det i flera avseenden mästerliga »England und
Deutschland» (1908; 4:e uppl. 1911) och »Die
deutsche Creditbank» (1913), »Britischer
Im-perialismus und englischer Freihandel» (1906;
ny uppl. 1915). E. F. K. S-n.
Schulzenheim, von, svensk, urspr. tysk
släkt. Regementsfältskären vid Dalreg:tet
J acob Schultz (1681—1766) inkom omkr.
1703 till Sverige. Hans son läkaren David
Schultz adlades 1770 med namnet von S., och
dennes bror C. F. Schultz adlades och
adopterades 1782 med samma namn; om dem se
nedan. D. von S:s son generallöjtnanten C o
n-rad Theodor von S. (1768—1837) blev
frih. 1815 men slöt själv sin gren. Den
sistnämndes brorson David von S. (1788—
1848) avancerade inom Kabinettet för utrikes
brevväxlingen, blev 1825 hovkansler, 1838
statsråd och 1840 president i Bergskollegium
samt frih. 1830. Frih. David von S:s
sondotter Ida Eleonora Davida von S.
(f. 1859 8/i) är känd som djurmålarinna.
Schulzenheim, Carl Fredrik von,
kirurg (1745—1808), bror till D. v. S.
överkirurg vid Serafimerlasarettet, assessor i
Col-legium medicum, livmedikus hos hertig Karl.
Adlad 1782. Han var ansedd kirurg och
bildade 1807 ett medicinskt läsesällskap, varur
Svenska läkaresällskapet framgått. T. R.
Schulzenheim, David von, läkare (1732—
1823); jfr släktart. Hette urspr. Schultz och
adlades 1770. S. utgav 1756 en skrift om
koppympningen, som han efter hand bragte till
genombrott i Sverige, och gjorde en
grundläggande insats för förlossningskonstens
utveckling. Han blev led. av Vet.-akad. 1760, prof, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
