Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schweiz el. Schweiziska edsförbundet - Geografisk översikt - Geologi - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Schweiz (Geologi—Befolkning)
546
i allm. äro att hänföra till de djupa
randsjöarna. Så märkes i Rhens dal Bodensjön
(252 m djup), Limmat genomflyter
Zürich-sjön (143 m), Reuss Vierwaldstättersjön (214
m) och Zugsjön (198 m), Aar Brienzsjön (259
m) och Thunsjön (217 m), Zihl (Thièle)
Neu-chatelsjön (154 m) och Bielsjön (75 m), Rhöne
Genèvesjön (310 m) och Ticino Lago Maggiore
(372 m); Luganosjön är 288 m djup. O. Sjn.
Geologi. S. är ett starkt kuperat land, vars
byggnad och ytformer i hög grad äro
betingade av den tertiära alpina
bergskedje-bildningen. Dess tre huvudområden (se ovan)
förete olika byggnad. Jurabergen, som
bestå av mesozoiska bildningar, mest jura,
vilande på neddenuderade paleozoiska
avlagringar, vilka undergått variskisk dislokation,
väsentligen genom förkastningar, ha blivit
hopskjutna av den från s. och s. ö. riktade
alpina veckningen, varvid dennas vidare
framträngande förhindrades genom det motstånd,
som erbjöds av horstarna Schwarzwald och
Vogeserna. Schweiziska högslätten har
bildats som alpkedjans förland, där yngre
marina lager, mest tertiär, bilda berggrunden.
Jurabergen bilda mot den schweiziska
högplatån en utpräglad kam, som ganska tvärt
stupar ned mot denna. Även högplatån
företer en jämn sluttning mot n. v. mot
Jurabergen. — Gränsen mellan Alperna och
den schweiziska högplatån bildas till allra
största delen av de yttersta kanterna av de
i alpkedjan överskjutna täckena. Om
Alperna se d. o., sp. 629—634. — Under k v
artär tiden undergick S. en istid, analog och
samtidig med den nordeuropeiska, och
glaciä-rerna sträckte sig vida ut över sin nuv.
utbredning (se Alperna, sp. 633—634 och
bild 5) och gingo från dalarna ned över
slättlandet. — A. Penck och E. Brückner (se dessa
ord) ha närmare studerat Alpernas
glacial-geologi och påvisat, att man *ör Alperna kan
särskilja fyra nedisningar, vilka efter trakter
inom Alpområdet benämnts Günz- (äldst),
Mindel-, Riss- och Würmistiderna. Dessa
istider skiljas genom tre interglacialtider med
mildare klimat. K. A. G.
Klimatet är högst växlande alltefter
orternas höjd och läge (se Alperna, sp. 634 f f.).
I Bern (570 m ö. h.) är medeltemp. för året
7,8° C, för juli 17,6° och för jan. —2,3°; i
Davos (1,560 m ö. h.) äro motsv. siffror 2,7,
12,1 och — 7,4, i Lugano på Alpernas
sydsluttning (275 m ö. h.) 11,4, 21,5 och 1,3. Årets
tem-peraturextremer äro i medeltal för Bern 27,9°
och —14,9°, Davos 26,1° och — 22,6°, Lugano
31,o° och — 6,7°. Vinterklimatet i Davos o. a.
högt belägna alpdalar är särskilt berömt för
den klara himlen och det intensiva solskenet,
vars verkan förstärkes genom reflexion från
de snöklädda bergssluttningarna; dagarna
förefalla därför förvånande varma trots den
låga lufttemp. I hela S. är vintern den
neder-bördsfattigaste årstiden; nederbördsmaximum
faller i sydligaste S. på hösten, eljest överallt
på sommaren. E. P.
Växtvärld. S. har fordom varit betydligt
skogrikare än nu, men till följd av
hänsynslös skövling intagas f. n. blott omkr. 22 %
av ytan av skog. Ung. lika mycket utgöres
av improduktiv mark. Åkern täcker endast
drygt 12 %, och resten består mest av
ängsmark. Bäst bibehållna äro Jurabergens skogar,
mest bestående av gran, tall och bok. I Alperna
når lövträdsregionen upp till ung. 1,300 m ö. h.
Viktigaste träd äro bok, ek och kastanje.
Kastanjen når i n. Alperna till 600 m ö. h. Högre
upp är boken dominerande. Jämte denna
finnas bl. a. lönn, ek, lind, tall, gran och
ädelgran. Ovan lövskogsbältet följer ett
barrskogsbälte med väsentligen gran men även
lärk och cembratall, framför allt nära övre
skogsgränsen, som i n. går ung. 1,800, i Valais
och Engadin omkr. 2,200 m ö. h. Dalbottnar
och svagare sluttningar intagas av ängsmark,
i lövskogsregionen även av åker, medan
skogen täcker de brantare bergssidorna. Ovan
skogsgränsen följer flerstädes en buskartad
region med bergtall och Alnus viridis och
ovan denna den alpina regionen. Se vidare
A 1 p v ä x t e r. K. A.
Djurvärlden är i stort sett den alpina (se
Alperna, sp. 637). Stenbocken är dock
sedan 100 år utrotad och lammgamen utdöd som
häckfågel sedan 50 år tillbaka. T. P.
Befolkning. S. hade vid 1930 års
folkräkning 4,066,400 inv., 98 per kvkm. Kantonerna
hade s. å. följ, arealer och folkmängd:
kvkm
inv. per
kvkm
inv,
Zürich ................. 1,729 617,706 357
Bern ................... 6,884 688,774 100
Luzern ................. 1,492 189,391 127
Uri .................... 1,074 22,968 21
Schwyz ................... 908 62,337 69
Unterwalden:
Obwalden ................. 493 19,401 39
Nidwalden................. 275 15,055 55
Glarus ................... 685 35,653 52
Zug ...................... 240 34,395 143
Fribourg ............. 1,671 143,230 86
Solothurn ................ 791 144,198 182
Basel:
Basel-Stadt ............... 37 155,030 4,190
Basel-Land ............... 427 92,541 217
Schaffhausen ............. 298 51,187 172
Appenzell:
A. Ausser-Rhoden....... 243 48,977 201
A. Inner-Rhoden .......... 172 13,988 81
Sankt Gallen ........... 2,014 286,362 142
Graubünden ............. 7,114 126,340 18
Aargau ................. 1,403 259,644 185
Thurgau ................ 1,006 136,063 135
Ticino ................. 2,813 159,223 56
Vaud ................... 3,209 331,853 103
Valais ................. 5,235 136,394 26
Neuchfitel ............... 800 124,324 155
Genève ................... 282 171,366 608
Enl. 1920 års folkräkning, då S. hade
3,886,090 inv., hade 2,750,622 pers. (69 %)
tyska, 824,320 (21 %) franska, 238,544 (8 %)
italienska och 42,940 rätoromanska till
modersmål. De tre förstnämnda språken äro
genom författningen erkända som
likaberättigade nationella språk. Inom 18 kant,
uppgår den tysktalande befolkningen till mer än
90 %, i Ticino tala mer än 90 % italienska,
i 5 kant. (Geneve, Neuchätel, Vaud, Valais
och Fribourg) äro 66—80 % fransktalande,
under det att i Graubünden halva
befolkningen talar tyska, en tredjedel rätoromanska och
en sjättedel italienska. Gränsen mellan tyskt
och franskt språkområde är, liksom i Belgien,
en skarpt utpräglad linje, som övertvärar
Ber-ner Jura, högslätten vid Fribourg och
Fri-bourgalperna. Antalet utlänningar är
betydande, 402,385 1920 (10,4 %), därav 149,833
XVII. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
