Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
Sciroeco—Scorel
580
det angrepp av optimaterna på Tiberius
Gracchus, som medförde dennes död (133).
— 5. P u b 1 i u s Cornelius S.
Aemi-lianus Africanus (minor; f. 185 el.
184 f. Kr.), son till Aemilius Paullus,
Make-doniens besegrare, och adopterad av en son till
S. 3. Blev konsul 147, fick överbefälet mot
Kartago i tredje puniska kriget och erövrade
och förstörde staden 146. Han blev åter
konsul 134, bragte 133 det länge belägrade
Nu-mantia i Spanien till underkastelse och antog
tillnamnet Numantinus. Återkommen till
Rom efter mordet på svågern Tiberius
Gracchus, åtog han sig de italiska
bundsförvanternas sak, då deras intressen hotades av
Tiberius Gracchus’ agrarreform, och genomdrev,
att jordkommissionen förlorade sin domsrätt.
Hans plötsliga död 129 väckte misstankar om
ett mord, föranlett av politiska fiender. Jfr
L a e 1 i u s 2. — 6. M e t e 11 u s S., se M
e-tellus 5. — Litt.: Art. »Cornelius» i F.
Lübke, »Reallexikon des klassischen
Alter-tums» (8:e uppl. 1914). E. St.
Sciroeco [J"irå’kå], se Italien, sp. 820.
Scirpoldeae, bot., se Halvgräs.
Scfrpus, bot., se S ä v.
Scitamlneae, bot., en grupp tropiska
mono-kotyledonfamiljer, Musaceae, Zingiberaceae,
Cannaceae och Marantaceae. S. har förr
betraktats som en familj.
Sciüridae, zool., se G n a g a r e.
Sciuro’pterus, zool., se Flygekorrar.
Sciürus, zool., se Ekorrar.
Sclater [sklél’to], Philip, engelsk zoolog
(1829—1913), sekr. vid Zoological society i
London. S. var känd för värdefulla arbeten om
däggdjurens och fåglarnas geografiska
utbredning. Se D j urgeograf i, sp. 1039. E-k N-d.
Sclera’nthus, bot., se Nejlikväxter.
Sclerode’rma, bot., se
Gasteromyce-t e r, sp. 429.
Sclerode’rmata, dets. som Madreporaria (se
Koralldjur, sp. 1209). S. el. Sclerodermi
är även en grupp benfiskar med kroppen
täckt av benplattor. Hit höra bl. a.
hornfiskar och koffertfiskar (se dessa ord). T. P.
SclerotFnia, svampsläkte av fam. Pezizaceae
bland askomyceterna, utmärkt av tratt- el.
trumpetlika fruktkroppar, som utvecklas från
sklerotier (se d. o.). Av S.-arter förorsakas
flera viktiga växtsjukdomar, ss. fruktmögel,
klöverröta och rotfruktsröta (se dessa ord).
Andra arter bilda sklerotier i bären av
ljungväxter, t. ex. S. baccarum i blåbär och S.
urnula i lingon. Dessa bär bli torra, fasta
och slutligen mörkfärgade. Th. Lfs.
Sclero’tium, bot., se Sklerotier och
Tulpanröta.
Scolècida, maskar, som sakna äkta
kropps-håla, t. ex. plattmaskar, Aschelminthes
och hjuldjur (se dessa ord). T. P.
ScoJia, ScolHdae, zool., se Dolksteklar.
Scollthus, utfyllningar i sandsten av
rör-formiga bildningar. Man tolkade dem först
som maskrör; sedan framställdes (bl. a. av
A. G. Högbom 1915) den åsikten, att de
bildats genom uppstigande luftblåsor vid
flodvattnets inbrott över torr strandsand. På
senaste tiden har man (R. Richter 1920)
jämfört dessa rör av <8. med rör av en recent
annelid, Sabellaria alveolata, och för dem
föreslagit »släktnamnet» Sabellarifex. K. A. G.
Scolopaclnae, zool., se Beckasinfåglar.
Scölopax, zool., se Morkullsläktet.
Scolope’ndra, zool., se M y r i a p o d e r.
Scolope’ndrium, bot., se P h y 11 i t i s.
Scoly’tidae, zool., se Barkborrar.
Sco’mber, zool., se Makrillsläktet.
Scombereso’cidae, Scombere’sox, zool., se
Makrillgäddor.
Sco’mbridae, zool., se Makrillfiskar.
Scone [skön] el. O 1 d S c o n e, slott och
kloster 4 km n. om staden Perth, Skottland.
S. var Skottlands konungars gamla
krönings-plats. Kröningsstenen flyttades 1296 av
Edvard I till Westminster abbey i London, där
den alltjämt förvaras. Slottet och klostret
nedbrändes 1559; ett nytt slott började
byggas 1803.
Scones [skääinz], eng., bakverk av vete- el.
grahamsmjöl med jästpulver. Runda degkakor
skäras korsvis i 4 dir och gräddas. Förtäras
färska med smör el. marmelad till te.
Scopèlidae, zool., se Prickfiskar.
Scopo’lia, bot., se S o 1 a n a c e a e.
Scorbütus, med-, se Skörbjugg.
Scordatura [-to’ra], it., mus., omstämning
av strängarna.
Scorel [skå’-], Jan van, holländsk målare
(1495—1562). Fick sin utbildning i Haarlem,
Amsterdam och trol. även i Utrecht, hos Jan
Gossaert Mabuse, som synes ha väckt hans
intresse för den italienska konsten. S. reste
till Italien, besökte på vägen dit Diirer i
Nürnberg, for vidare till Kärnten och
målade 1520 ett altarskåp för kyrkan i
Obervel-lach. Han stannade en kort tid i Venezia,
besökte sedan Jerusalem, återvände till
Italien och vistades 1522—24 i Rom. 1524
återvände han till hemlandet och bosatte sig till
sist i Utrecht, där han blev kanonikus vid
Mariakyrkan.
I Italien målade S. flera herrporträtt
(dylika bl. a. i Louvre och Stuttgart), som visa
påverkan av Giorgione, Tizian och Palma
vecchio. Bilden av den heliga Magdalena,
sittande i ett landskap (i Rijksmuseum,
Amsterdam), har tydlig Tiziankaraktär. I senare
arbeten, ss. porträtten av Agathe van
Schoon-hoven (1529; Rom) och »Elev med pensel»
(1531; Rotterdam), finnas nordiska drag i
förening med veneziansk bredd. Jämte
syd-nederländaren Mabuse blev nordholländaren
S. den mest betydande företrädaren för den
italieniserande riktningen i den nederländska
konsten. Ett typiskt romanistverk är S:8
»Jesus frambäres i templet» (omkr. 1540; se
bild sp. 582), i kompositionen influerat av
Mantegna; arkitekturen går tillbaka på Bra-
Scolithus, sedd från sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
