Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scott, Robert Falcon - Scott, sir Walter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Scott, W.
586
voyage of the Discovery» (2 bd, 1905). En ny
expedition under hans ledning utgick med
»Terra nova» 1910; i nov. 1911 anträdde S.
med fyra följeslagare slädfärden mot polen (se
Polarexpeditioner, sp. 1141). På
hemvägen omkommo alla. En
efterforskningsex-pedition fann i nov. 1912 liken av S. och två
kamrater. Färden skildrades i »Scott’s last
expedition, journals arranged by L. Huxley»
(1913; jfr O. Nordenskjöld i Ymer s, å.). S.
är en av polarforskningens mest imponerande
gestalter både som ledare och människa; de
avskedsord han nedskrev, då döden nalkades,
äro sällsynt gripande. C. S-g.
Scott [skåt], sir Walter, skotsk skald och
romanförfattare (1771 15/8—-1832 2llo). Under
barndomen sjuklig, fick han växa upp på
landsbygden vid Tweeds stränder. Där
vaknade hans sinne för naturens skönhet och
Skottlands förgångna. Han läste allt slags
romantisk litteratur och ansågs som god
berättare, intresserade sig livligt för genealogi
och dechiffrerade gärna gamla manuskript.
1787 upptogs han på faderns affärskontor
men föredrog att gå advokatvägen. Efter
universitetsstudierna var han sheriff och
rätts-sekr., men hans håg stod till litteraturen. Han
blev nu bekant med tyska romantiken,
översatte Bürgers »Lenore» och »Der wilde
Jä-ger» (1796) samt Goethes »Götz von
Ber-lichingen» (1799) och skrev dramat »The house
of Aspen» (utg. först 1821; »Friherrarna von
Aspen», 1835), en fri bearbetning av Veit
We-bers »Die heilige Vehme». S:s litterärt
historiska intresse ledde till samlingen av
skotska gränsboballader, »Minstrelsy of the
scot-tish border» (3 bd, 1802—03; ny uppl. 1902
av Henderson, 1908 av Noyes), som
kompletterade Percys »Reliquies». 1805 utkom hans
första självständiga dikt, »The lay of the last
minstrel» (»Den siste bardens sång», 1872).
Med denna framstod han plötsligt som en av
Englands förnämsta skalder. Redan metern
var här behandlad efter medeltidens friare
vers. Det patriotiska innehållet, skildringen
av de högländska scenerierna, beskrivningen
av en förgången tid, den folkliga tonen, allt
bidrog att väcka intresset för medeltiden,
rid-darväsen och skotska
nationalegendomlighe-ter. »Marmion» (utg. 1808) och »The lady of
the lake» (1810; »Sjöfröken», 1828) lockade
besökande i mängd till de skotska
skådeplatserna för dessa epos. Under intrycket av
Byrons framgångar övergav S. emellertid snart
denna diktform. Han verkade nu även som
journalist (Edinburgh Review), redaktör
(grundade Quarterly Review 1809), delägare i ett
bokförlag och utgivare, detta sista delvis för
att skaffa arbete åt tryckeriet. Han fick
härför stora honorar (»Ballads and lyrical pieces»,
1806, uppl. av Dryden, 18 bd, 1808, Swift,
19 bd, 1814 och 1824, båda med värdefulla
biogr., »State papers and letters of sir Ralph
Sadler», 2 bd, 1809, »Lord Somers’ tracts»,
13 bd, 1809—15, »Anna Sewards poetical
works», 1810, m. fl.). Hans historiska arbete
»The border antiquities of England and
Scot-land» utkom i 2 bd 1814—17. En utflykt till
kontinenten, varunder han besåg slagfältet
vid Waterloo, gav som resultat dikten »The
field of Waterloo» (1815; »Slagfältet vid
Waterloo», 1830) och »PauFs letters to his kins-
folk» (1816; »Pauls bref till sina fränder»,
1826). Nu grep sig S. an med sin
huvuduppgift. 1805 hade han börjat »Waverley» men
var ej nöjd därmed. Nu återfann han
händelsevis manuskriptet och fullbordade snabbt
romanen, som utkom anonymt 1814 hos
Con-stable. Först 1827 erkände S. offentligt sitt
författarskap, fast det länge varit känt.
Därefter följde raskt »Guy Mannering» (1815),
»The antiquary» (1816), »Tales of my
landlord», l:a serien, innehållande »The black
dwarf» och »Old mortality» (s. å.), »Rob Roy»
(1818), »Tales of my landlord», 2:a serien:
»The heart of Midlothian» (1818), »Tales of
my landlord», 3:e serien: »The bride of
Lam-mermoor» och »The legend of Montrose» (bägge
1819), »Ivanhoe» (1820), »The monastery» och
»The abbot» (bägge s. å.), »Kenilworth» (1821),
»The pirate», »The fortunes of Nigel» och
»Pe-veril of the peak» (alla 1822), »Quentin
Dur-ward» (1823), »S:t Ronan’s well» och
»Red-gauntlet» (bägge 1824), »Tales of the
crusa-ders», innehållande »The betrothed» och »The
talisman» (bägge 1825), »Woodstock» (1826),
»Chronicles of the Canongate», 1 :a serien,
innehållande »The highland widow», »The two
drovers» och »The surgeon’s daughter» (alla
1827), »Chronicles of the Canongate», 2:a
serien, innehållande »The fair maid of Perth»
(1828), »Anne of Geierstein» (1829), »Tales of
my landlord», 4:e serien: »Count Robert of
Paris» och »Castle dangerous» (bägge 1832).
Alla dessa arbeten ha översatts till sv. redan
från början av 1820-talet; saml. uppl. i 26 bd
1853—58, nya uppl. 1877—83, gottköpsuppl.
1887—88 och senare skilda romaner.
Med dessa verk skapade S. en ny diktart,
den historiska romanen, vartill blott ansatser
förut funnits. Han förenar här
riddarroma-nernas romantik med den borgerliga romanens
realism. Vad man kan förebrå honom är en
viss tyngd i framställningen, som numera
berövar honom många läsare. Som
karaktärs-skildrare kan han ej framställa själslivets
djupare rörelser och lidelsernas spel, men hans
gestalter äro livligt uppfattade och klart
tecknade — ofta med humor. Ett helt galleri
av gestalter från samhällets olika
kretsar vittnar om hans omfattande
människokännedom. — Redan Macpherson och Burns
hade riktat uppmärksamheten på Skottland.
Hans skotska hemlands pittoreska
naturscenerier, dess gammaldags seder och sagor
utgöra också en av de förnämsta
dragningskrafterna i S:s romaner. I några, ss.
»Kenilworth», »Woodstock» och »Nigel», är
skådeplatsen England, i andra är den förlagd till
främmande länder. — S:s romaner ha utövat
ofantligt inflytande över hela den bildade
världen. Med S:s »Waverley novels» börjar
romanens världsherravälde. Direkt litterär
påverkan från S. röjer sig i den svenska
litteraturen från G. W. Gumælius till bl. a.
Runeberg, V. Rydberg och Fröding. S. har även
utövat inflytande på historieskrivningen. Den
beskrivande skolan, ss. Thierry m. fl. i
Frankrike och Macaulay i England, utgår från
honom. — Hans framgång var stor, och han
överhopades med hedersbetygelser (adlad 1820,
he-dersborgare i Edinburgh etc.). Hans honorar
voro också oerhörda (1820—25 över 10,000 pd st.
årlig inkomst.). Dessa pengar använde han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
