Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedeltäckning—Sederholm, G. R.
603
Sedel täckning, se Sedelutgivning.
Sedelutgivning el. S e d e 1 e m i s s i o n
består i att bank med anvisningar på sig själv
(se Sedel;, betalbara vid anfordran, tillöser
sig växlar (se Diskont) m. m. och utlämnar
lån samt såmedelst sätter banksedlar i
omlopp som betalningsmedel i den allmänna
rörelsen. När sedlar först spredos i de
angel-saxiska länderna, stod s. öppen för alla banker
med det enda förbehållet, att i Englund
sedelutgivande banker fingo ha högst sex delägare.
Även pä kontinenten var det ända till
1800-talets mitt en allmän mening, att s. beredde
varje bank dess viktigaste rörelsemedel. »En
bank utan sedlar ar som en armé utan
ammunition.» De banker, som före 1850-talet
upp-stodo i Frankrike, Belgien, Schweiz, Tyskland
och Sverige, voro också med enstaka undantag
sedelutgivande. 1809 års R. F. (§ 72) hade
visserligen förbehållit s. åt riksbanken allena,
men Skånska privatbanken i Ystad satte kort
efter rörelsens öppnande 1831 i omlopp
ränte-lösa depositionsbevis på runda belopp, och
exemplet följdes av senare upprättade enskilda
banker (se d. o. och Sedel), vilkas sedlar
till 1800-talets slut voro allmännast gängse
i rörelsen inom resp, provinser, Under
utvecklingens gång minskas emellertid
sedlarnas betydelse som rörelsemedel för
affärsbankerna alltmera, i samma mån som
inlå-ningsrörelsen tilltar, och på samma gång bli
fördelarna av s:s koncentrering hos
riksbanken alltmera vägande. 1897 års bankreform
innebar upphävande av enskilda bankers
sedelutgivningsrätt inom utgången av 1903
(genomfört före utgången av 1901) och
sedelmonopol för riksbanken (se Sedelbank och
Riksbanken). Ett absolut maximum kan
vara fastslaget för sedelstocken, ss. i
Frankrike, där den ej får överstiga vissa milliarder
frcs, ehuru beloppet genom successiva
lagändringar alltid hållits på en höjd, som givit
bankens rörelse tillräcklig elasticitet; sedan
1928 fordras 35 % guldtäckning, vilken
därefter betydligt överskridits. I andra länder
måste viss säkerhet finnas för sedlarna,
vilkas totala belopp då regleras i proportion till
tillgångar på föreskrivna säkerheter.
Täckning med statspapper förekommer.
Det vanliga är emellertid täckning med
guld och därmed jämförliga tillgångar.
Detta kan ske efter flera olika system. Enl.
kontingentsystemet får banken utge
en viss bestämd summa, kontingenten,
utöver guldkassan. Detta system härstammar
från England, där det genomfördes för Bank
of England och för bankerna i Skottland och
på Irland genom Peelska bankakten (bank
charter act) 19 juli 1844. Vanligare är k v o
t-delssystemet, enl. vilket alltid minst en
viss bråkdel (vanl. även 2/B och 1/2) skall
vara täckt med guld. Detta förekommer t. ex.
i Danmark, Nederländerna, Belgien, Schweiz
och Spanien samt i en del Balkanstater och
utomeuropeiska centralbanker. Dessa system
kunna sedan kombineras på olika sätt (se
Riksbanken). Viktigast av de blandade
systemen är den s. k. indirekta k o
n-tingenteringen. Enl. denna får
sedelstocken fritt överstiga guldkassan med en
viss summa, överskrides denna, betalas dock
skatt på det överskjutande beloppet,
tillräck
604
ligt hög för att omöjliggöra bankvinst på
överemission, vilken även enl. lag bör
avvecklas inom viss kortare tid. Detta system
har tillämpats i Tyskland, Österrike och
Italien. — I regel behöva sedlarna ej täckas
enbart med guld. Silver har sålunda delvis
använts i de länder, som tillhört latinska
myntunionen (Frankrike, Italien, Schweiz och
Belgien), samt dessutom i Holland och
Spanien. I guldkassan inräknas dessutom ofta
a vista fordringar i utlandet samt utländska
växlar. Oftast få dessa säkerheter dock
utgöra endast en viss bråkdel av guldkassan.
Å andra sidan inräknas stundom alla a vista
förbindelser i sedelstocken. Varje
centralbank har städse en betydande obegagnad
sedelutgivningsrätt, s. k. s e d e 1 r e s e r v. Den
del av sedelstocken, som överskjuter
guldkassan, skall i regel täckas med växlar el.
statsobligationer (supplementär
täckning). Bland sakkunniga torde det numera
vara en allmän mening, att värdet av be
stämmelser om sedeltäckning icke är
synnerligen stort: vid kritiska tillfällen kunna de
dels hindra sedelstockens ökning i
tillräcklig utsträckning, dels göra det omöjligt att
använda guldfonden för dess egentliga
ändamål, anskaffandet av valutor i utlandet. Se
vidare Sedel och Sed el bank. E. F. K. S-n.
Sederholm, svensk-finländsk släkt,
harstammar frän Stockholm. Kommerserådet Johan
S. (1722—1805), som innehade ett stort
handelshus i Helsingfors, efterlämnade många
ättlingar i Sverige och Finland. Hans sonsons
son var senatorn C. A. Th. S., adlad C e d e
r-h o 1 m (se d. o.), och en sonson filosofen C. S.
(se nedan), som blev stamfar för en rysk
släktgren. Brorson till denne var generalen
C. R. S. (se nedan), vars kusins son är
geologen J. J. S. (se nedan). Johan S-.s näst
yngste son, brukspatron Alexander
Magnu s S. (1775—1830) på Nävekvarn, blev
stamfar för den svenska släktgrenen; sonson till
honom är landshövdingen G. R. S. (se nedan).
— Litt.: J. Sederholm, »Genealogiska
anteckningar om slägten S.» (1880). H E. P.
Sederholm, Carl, filosofisk och teologisk
skriftställare (1789—1867); jfr släktövers.
Studerade i Äbo för G. I. Hartman, vars
system han utlagt i »Studien» (Moskva 1830).
Som lutersk präst i Ryssland hade S. där
konflikter med regerings- och kyrkomyndigheter. 1
flera skrifter på ty. sökte han grundlägga en
världsåskådning, inför vilken ingen motsats
finnes mellan den uppenbarade religionen
och filosofien. — Jfr W. Bolin i Finsk Tidskr.
1879. H. E. P.
Sederholm, Carl Robert, militär ocb
re-ligionsfilosof (1818—1903); jfr siaktövers.
Utmärkte sig som ingenjörofficer i rysk tjänst,
ledde bl. a. befästningsarbetena vid Kertj,
blev 1881 generallöjtnant och 1883 chef för
ryska ingenjörkåren i Finland. S. utgav
religionsfilosofiska skrifter, bl. a.
»Kristendomen och därmed öfverensstämmande
religioner och filosofemer» (1888). Av S. i trä
utförda modeller av klassiska och nordiska
berömda byggnadsverk ägas av
Konstflitför-eningens museum i Helsingfors. II. E. P.
Sederholm, Gustaf Robert,
jordbrukare, politiker, ämbetsman (f. 1868 7/4); jfr
släktövers. S. tog avgångsexamen från Ül-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
