Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Serer—Sergel
700
76). Blev fil. mag. i Uppsala 1722,
prästvigdes s. å. och blev legationspredikant i London.
1735 blev han kyrkoherde i Nyköping, 1763
biskop i Strängnäs.
I London utarbetade
S. »Dictionarium
aug-lo-svethico-latinum»,
vars 1 :a del (tr. i
Hamburg 1734, ånyo i
Nyköping 1757; d. 2
utkom 1741-44) var
åtföljd av en avh. om
»Sveogöthers forna
närmare förhållande
till anglerne». S. gav
uppslaget till de
åtgärder, varigenom
konfirmationen redan före
1700-talets slut blev täml. allmän i Sverige.
Under en lång följd av riksdagar var han en
av mössornas ledande män. 1764 uppfördes
han på förslag till ärkebiskop men blev såsom
alltför utpräglad partiman förbigången. —
Litt.: K. G. Lundqvist, »Biskop J. S. och
arbetet på en förbättrad bibelöfversättning» (i
Kyrklig Tidskr. 1898); L. A. Cederbom, »J. S.
i opposition mot hattpartiet 1738—66» (1904;
akad. avh.). E. Nwn.
Sérer, romarnas (seres) och grekernas namn
på kinesernas huvudstad Sera. Namnet, som
vanl. sättes i förbindelse med mongol, sirlcek,
silke, finns bl. a. hos Plinius d. ä. och särskilt
Ptolemaios. Hos denne vill det synas, som om
S. åsyftade nordkineserna, s. om vilka bodde
sinerna (sinai). B. Kgn.
Serèr, hedniskt sudannegerfolk i Sénégal,
vid kusten mellan Kap Verde och Gambia, s.
om djolofferna (se d. o.). De äro över
medellängd och leva av jordbruk. K. G. L.
Sères [nygrek, uttal si’res], stad och nomos
i Grekland, se S e r r a i.
Seret [se’ret]. 1. (S e r e t h ) Vänsterbiflod
till Donau i Rumänien, Moldaus huvudflod,
upprinner i Karpaterna och inmynnar nära
Galatl. 415 km lång, segelbar för mindre
fartyg; flottled. Om striderna under
världskriget vid Seretlinjen se Rumänien,
sp. 1200, och Rumänska
krigsskådeplatsen, sp. 1206. — 2. Vänsterbiflod till
Dnjestr i s. ö. Galizien, Polen (se karta vid
d. o.).
Serfass [särfa’s], Charles Joseph
Georges, fransk reformert präst (f. 1873), pastor
1900 i Toulaud, 1906 vid Franska reformerta
kyrkan i Stockholm och 1920 i Casablanca
(Marocko). S. har bl. a. utgivit »Essai sur
1’influence du paulinisme dans les réveils
reli-gieux» (1900; akad. avh.) och »L’église
ré-formée franqaise et 1’église luthérienne
fran-gaise de Stockholm» (1924). A. M-hn.
Sergeant [särja’nt] (fr. sergent, av lat.
se’r-viens, tjänande), urspr. ett slags rättstjänare,
sedermera militär. Under senare delen av
medeltiden kallades de franska konungarnas
livvakt sergents d’armes. Från 1600-talet gick
benämningen över till att beteckna en
under-officersgrad. Den inkom i svenska armén
under Gustav II Adolf. Varje kompani hade en
s. Detta förhållande räckte till 1875, då alla
underofficerare utom fanjunkarna kallades s.
(jfr F u r i r). S. är lägsta
underofficersgra-den även vid flygvapnet. C. O. N.*
Serge’j Aleksandrovitj, rysk
storfurste (1857—1905), son till Alexander II, se
Ryssland, sp. 1349.
Sergel (S e r g e 11 före adlandet 1808), J
o-han Tobias, bildhuggare (174 0 28/8—18 1 4 26/2),
son av den till Sverige inflyttade tyske
hov-brodören Kristoffer Sergell. Han sattes
efter skolgång i Franska skolan i lära hos
den franske skulptören P. H. Larchevèque och
anställdes under denne vid Stockholms
slotts-bygge. 1758 åtföljde han läraren på en kortare
resa till Paris; 1763 fick S. mästarbrev.
Riksdagen 1765—66 och Konstakad. beviljade
honom ett resestipendium, varpå S. i juni 1767
avreste till Italien. Vid sin utresa var S.
redan en utlärd konstnär; läraren Larcheveque
var en kunnig om än föga lysande
representant för rokokons franska bildhuggarkonst.
I början av sin bana påverkades S. av de
franska barockskulptörer, som under Karl
XI :s tid inkallats till landet, särskilt av René
Chauveau. Av självständiga skulpturarbeten
från tiden före resan till Rom finnas i behåll
endast ett par byster (av fadern och av
målaren Johan Pasch) och några medaljonger,
som röja hans säkra blick och livfulla handlag.
En radering från 1766, »Akilles med
Patrok-los’ lik», ger en ganska klar bild av den starkt
barocka läggningen i hans ungdomsstil —
patetiska gester, orädda överskärningar och
bjärta motsättningar av ljus och skugga. S:s
ankomst till Rom inträffade vid den tidpunkt,
då en ny, fördjupad uppfattning av antiken
började göra sig gällande. De
grekisk-romerska skulpturverken, som han f. ö. till ej ringa
del lärt känna genom avgjutningar hemma i
Stockholm, gjorde i original ett överväldigande
intryck på honom. Han förklarar själv, att
han fann det nödvändigt att börja sina studier
på nytt från begynnelsen, som då ett barn lär
sig läsa. Under en resa till Neapel lärde han
i fynden från Herculaneum känna antiken
från en intimare sida. I Rom studerade han,
utom antikerna, renässansens stora mästare
(särskilt Rafael och Carraccierna). Han
omtalar själv huru han delat sin tid mellan
»antiken om dagarna» i samlingarna och
»naturen (d. v. s. den levande modellen) om
aftnarna» i den franska akad. Men även
barockens skulptur ägnade han uppmärksamhet.
Några av hans i terrakotta bevarade utkast,
ss. »Akilles och kentauren Keiron»
(Nationalmuseum) och »Tobias med fisken» (Fullerö),
röja även en starkt barock hållning.
Marmorstatyn »Faunen» (ett ex. i
Nationalmuseum, ett i Ateneum i Helsingfors) från
1774 har visserligen i ställningen
beröringspunkter med Rafael och Bernini (San Lorenzo)
men är i det hela den mogna frukten av
studiet av antiken och naturen. Den är sluten
i konturen, levande och rik i formen och fylld
av en varm och frisk känsla. Då »Faunen»
mejslades, hade S. redan utfört ett
marmorverk med ännu starkare antik hållning,
»Dio-medes». Denna staty av den grekiske hjälten,
som med det rövade palladium på armen
banar sig väg genom det fientliga Troja,
ansluter sig närmast till »Apollo di Belvedere».
Den äger en strängare och lugnare stil än
måhända någon tidigare 1700-talsstaty och är
den första i raden av nyantika heroer, sådana
som Canovas »Theseus» och Thorvaldsens »Ja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
