Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
Severien—Sévigné
730
ping. 1764 beslöt magistraten i Stockholm
uppdraga åt S. att måla stadsvyer; han
utförde femton Stockholmsbilder (den sista
fullb. av E. Martin), nu i nya rådhuset, vilka
framför allt ha stort topografiskt värde. S.
var som konstnär en medelmåtta; hans
historiska betydelse är att ha infört
utsikts-måleriet och grundat en inhemsk
landskaps-konst. S. var lärare vid Konstakad., där han
1773 blev prof. — Litt.: F. U. Wrangel,
»Bilder från 1700-talets Stockholm» (1899); F.
Hazelius, »J. S. och hans målningar för
slottet och rådhuset i Stockholm» (i S:t Eriks
Årsbok 1913) och »J. S:s levnad» (i Tidskrift
för Konstvetenskap, årg. 8, 1923—24). E. L-k.
Severien, delfurstendöme i n. Ukraina, kom
under senare delen av 1300-talet till Litauen,
senare under Polen och avträddes 1667 till
Ryssland.
Severin, Ernst, tidningsman (f. 1875 5/u).
Efter studentexamen anställd i tullverket till
1902 och samtidigt från 1894 medarb. i olika
tidningar, från 1900 i Svenska Dagbladet, där
han 1905—07 var redaktionell arbetschef.
Sedan nov. 1907 är S. red. och utgivare av
Borås Tidning. I högerpartiets
organisationsarbete i Västergötland har han synnerligen
verksamt deltagit. L. K.
Severing [zèTorin], Carl, tysk politiker (f.
1875). Var metallarbetare i Bielefeld,
Barmen och Zürich, blev 1901 sekr. i tyska
metallarbetareförbundet och var 1919—20
riks-kommissarie för
West-falen. Han var 1919
—20 led. av
preussiska landsförsamlingen, är sedan 1921 led.
av preussiska
lantdagen samt led. av
tyska riksdagen 1907
—11 och från 1920 (av
tyska
nationalförsamlingen 1919—20). S.
var preussisk
inrikesminister mars 1920—
april 1921, nov. 1921
—okt. 1926 och 1929
—juni 1932 samt riksinrikesminister 1925—29.
S. är en av den tyska socialdemokratiens
dugligaste ledare och har energiskt verkat för
demokratisering och republikanisering av den
preussiska och riksförvaltningen. Mot
nationalsocialismen har han fört en hetsig
polemik. Från sin preussiska ministerpost
avlägsnades han juni 1932 av den till
rikskom-missarie för Preussen utsedde rikskanslern
von Papen. V. S-g.
Severn [se’vän], wales. Ilafren, lat. Sabrina,
flod i Wales och England, upprinner på
Plin-limmon, flyter i en vid båge mot s. och bildar
vid mynningen ett estuarium, som utgör
Bri-stolvikens innersta del. Längd omkr. 340 km.
S. är genom kanaler förbunden med Thames,
Mersey m. fl. floder och genom slussar
reglerad till Gloucester. Under estuariet går en
7,200 m lång tunnel för Great western
rail-way, som förbinder s. England och s. Wales.
Tidvattnet, som stiger intill 15,9 m i
Severn-estuariet, har börjat utnyttjas som kraftkälla.
Sevèrus, romerska kejsare. 1. Lucius
S e p t i m i u s S. (f. 146 i Afrika, d. 211).
Utropades efter mordet på Pertinax 193 av de
pannoniska legionerna till kejsare. S.
överlämnade t. v. de v. provinserna till en
mot-kejsare, Clodius Albinus, tog Rom och
besegrade sin medtävlare i östern, Pescennius
Niger. Han ryckte
därefter mot Albinus, och
efter dennes
undergång tilläde sig S.
beteckningen Marcus’ (d.
v. s. Marcus Aurelius’)
son. Ett påbörjat krig
med parterna
fortsattes och slutade med n.
Mesopotamiens
erövring; ett minne av
segern är Severusbågen
(se Rom, sp. 983 och
bild 17). — S.
inskränkte senatens
be
fogenhet, ersatte de gamla
pretoriankohor-terna med ett ur alla truppdelar utvalt garde,
tilläde sig prokonsulariskt imperium även i
Rom och Italien och skilde den kejserliga
privatförmögenheten (res privata) från fiscus (se
d. o.). Ekonomiska medel för regeringen
skaffade han till stor del genom skoningslös
förföljelse av motkejsarnas anhängare.
2. Alexander S. (Marcus
Aurelius Alexander; 208—235), kusin till
Elagabalus (se II e 1 i o g a b a 1 u s), som
nödgades adoptera honom. Han blev dennes
efterträdare 222. S. kom under varaktigt
inflytande av sin moder, lulia Mammaea. I
styrelsen medverkade gardesprefekten Ulpianus, en
av tidens stora rättslärde. Ur senaten, som
behandlades med aktning, bildades ett större
och ett mindre råd. Men den unge kejsaren
saknade kraft att betvinga soldaternas
tygel-löshet. Under ett soldatuppror mördades
Ulpianus 228. Genom störtandet av arsacidernas
dynasti i Partien uppkom fara för den
romerska gränsen i ö. Från ett fälttåg till dess
skyddande måste S. återvända för att
försvara Rhen- och Donaugränsen mot
germanerna. Soldaternas missnöje med kejsarens
sparsamhet och med Mammaea föranledde en
resning, varvid S. och hans mor dödades. E.St.
Sevèrus, Sulpicius, kyrkohistorisk
författare (omkr. 363—omkr. 425). Var först
advokat men blev omkr. 390 munk. S:s
förnämsta arbete, »Historia sacra», är en
kronologisk skildring av G. T. och kyrkans historia
till 403. Ännu mera läst blev S:s biogr. över
Martin av Tours (»Vita Martini»). S:s
skrifter ha utgivits av tysken C. Halm (1866; bd I
av »Corpus scriptorum ecelesiasticorum
lati-norum»). — Litt.: II. Delehaye, »Saint Martin
et Sulpice Sévère» (i Analecta Bollandiana,
38, 1920). Hg Pl.
Sévigné [sevinje’], Marie de Rabutin
C h a n t a 1, markisinna d e S., fransk
författarinna (1626—96). Mademoiselle de Rabutin
gifte sig 18-årig med markis de S., som
tillhörde den adliga f ron den och slutade sitt vilda
liv i en duell 1651. Den unga änkan skaffade
sig vidsträckta förbindelser. 1669 gifte hon
bort sin dotter Frangoise med en greve de
Grignan, guvernör i Provence. Skilsmässan
från denna gav upphov till en livslång
brevväxling (se nedan). Själv förblev hon bosatt i
Paris, där hon hyrde ett palats, Ilötel de
Car-navalet, nu kulturhistoriskt museum, men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
