Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Shahjahanpur—Shakespeare
744
Bhakespeares byst på gravmonumentet i Stratford.
Bombay, Indien, distr. West-Khandesh; skola,
barnhem.
Shahjahanpur [eng. uttal Jad^änpo^], stad i
Förenade prov., Britt. Indien; 72,616 inv.
(1921). Förr garnisonsort. I S. indiska
arméns stora klädesfabrik samt sockerbruk.
Shahpur [eng. uttal Jäpo^], en Evangeliska
fosterlandsstiftelsens missionsstation i
Centralprov., Britt. Indien, gr. 1912. Barnhem,
barnklinik- och skolverksamhet.
Shakers [JeFkez] (av eng. shake, skaka),
religiös sekt, uppkommen i England 1716
bland av franska kamisardprofeter påverkade
kväkare, vilka ofta råkade i ett extatiskt, av
häftiga skakningar utmärkt tillstånd. Ann
Lee (1736—84), en smeddotter från
Manchester, slöt sig 1758 till s. och blev sektens
egentliga stiftarinna. Som »moder i andliga
ting» ansågs hon vara en inkarnation av
Kristus. 1774 begav hon sig till Nordamerika,
där hon slog sig ned i Waterfield vid Albany
och vann talrika anhängare. Dessa trodde på
Kristi andra tillkommelse och bildade flera
tidtals blomstrande kolonier, vilka dock under
1800-talets senare hälft gått tillbaka och nu
helt upplösts. Med tron på sexuell dualism hos
Gud förenade s. kravet på celibat och kristlig
kommunism. Litt.: L. S. Taylor, »Shakerism»
(1905); K. Knortz, »Religiöses Leben in den
Vereinigten Staaten» (1909). E. Nwn.
Shakespeare [JéFkspio], William, engelsk
skald (april 1564—1616 23/4). S. föddes i
staden Stratford upon Avon (Warwickshire) och
döptes där 26 april 1564. Fadern, John
S. (d. 1601), blev 1568 borgmästare i
Stratford, men välståndet varade ej, och sonens
uppfostran och skolgång ledo trol. härunder;
hans vän Ben Jonson har om S. försäkrat, att
han kunde »litet latin och än mindre grekiska».
Ett tidigt äktenskap 1583 med Anne
Hathaway (1556—1623) skänkte honom tre barn,
tvillingarna sonen Hamnet (1585—96) och
dottern Judith (1585—1662) samt äldsta dottern,
Susan (f. 1583), gift 1607 med den ansedde
läkaren John Hall; med deras dotter
Elizabeth utslocknade skaldens avkomma 1670.
S. lämnade Stratford, enl. traditionen på
grund av fiendskap från en lantjunkares
sida, och begav sig till London. Här levde
han i början fattig och obemärkt men
hade 1592 hunnit göra sig känd som
skådespelare och dramatisk författare. Från 1594
var han medlem av lord Hunsdons
teatersällskap, där han synes ha spelat en framträdande
roll, särskilt som regissör och författare. I
början utan bestämd scen, fick han
småningom sådana. S. synes ha varit delägare i två
teatrar. Truppen upphöjdes vid Jakob I:s
tronbestigning till konungens egen och
spelade såväl under dennes som under Elisabets
regering upprepade gånger vid hovet. 1597
inköpte S. egendomen New place i Stratford.
Vid denna tid sökte han även förvärva
adelskap, vilket också lyckades 1599. Han
förblev emellertid t. v. vid sitt yrke. De sista
åren tillbringade han i ro på New place i sin
födelsestad, där han också avled. Han ligger
begraven i Stratfords kyrka. Bysten över
graven, utförd före 1623, och ett träsnitt i första
folioupplagan av hans dramer 1623 äro de
enda autentiska porträtten av S. (jfr H.
Schück, »Shakspereporträtt», i »Ur gamla
papper», 3, 1897).
Sitt förnämsta rykte äger S. som dramatisk
skald, men han försökte sig även på andra
områden. 1593 utgav han »Venus and
Ado-nis», och året därpå följde »Lucrece», vilka
båda episka dikter dedicerades till lorden av
Southampton. 1609 utgavs en samlad uppl.
av hans sonetter. De flesta av dessa äro
diktade till en ung man, som av skalden omfattas
med varm vänskap, för att ej säga kärlek.
Vanl. antas, att dikterna avse lorden av
Southampton el. också en ung lord Pembroke.
De skrevos antagl. 1593—94.
Det är mycket ovisst och omtvistat i vilken
ordning S:s dramer uppstått. Vissa av dem
synas dock enl. inre kriterier bilda
kronologiska grupper. Under intryck av Marlowe
— delvis väl även i samarbete med denne —
skrevos några tidiga krönikedramer,
behandlande ämnen ur Englands historia. Hit höra
trilogien om Henrik VI samt Rikard III och
Rikard II. »King John» torde även vara från
unga år, men S. synes där ha frigjort sig från
Marlowes inflytande. Tragedien »Romeo and
Juliet» (1592; »Romeo och Julia») hör även
hit genom sin lyriska flykt och ojämnhet.
Tidiga äro även några komedier, vilka gå
från den största uppsluppenhet (»Comedy of
errors», 1592; »Förvillelser») över »Love’s
la-bour’s lost» (1591; »Kärt besvär förgäves»)
och »A midsummer nighfs dream» (1594—95;
»En midsommarnattsdröm») till något av
skådespelets allvar (»Merchant of Venice», 1594,
»Two gentlemen of Verona», 1591;
»Köpmannen i Venedig», »Två ungherrar i Verona»).
Tillfogas må, att alla dessa och följ,
dateringar av dramerna äro ovissa och omstridda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
