Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shropshirerasen - S. H. T. (latin) - S. H. T. (samfund) - Shubun - Shuli el. Acholi - Shull, George Harrison - Shunt- - Shuri - Shuster, William Morgan - Shylock - Si (musik) - Si (kemi) - Sial - Sialagoga, Spottdrivande medel - Sialidae - Sialis - Sialkot - Siam (Sajam) - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
S. H. T.—Siam
768
några lantraser med Southdownrasen,
erkändes den först 1859 som ren ras. Rasen
utmärker sig genom en synnerligen god
kroppsbyggnad, tät, fin, medellång ull, som bekläder
hela kroppen utom nosspetsen och öronen,
snabbvuxenhet och en god kroppskonstitution;
ullavkastningen uppgår i medeltal till 3,2—3,6
kg per år. S. tillhör numera de inom Sverige
premieringsbara och i riksstamboken för
avels-får upptagna raserna. E. T. N.
S. H. T., förk. för sa’lvo honöris ti’tulo, med
utelämnande av titeln.
S. H. T., ett urspr. rent studentikost, slutet
ordenssamfund, stiftat i Uppsala 1844 och
senare fastare organiserat av K. M. Appelberg
(se d. o.). Genom inrättandet av filialloger
i Stockholm (»Carl Michael», 1856), Kalmar
(»Epicur», 1859), Göteborg (»Heimdall», 1868)
och Linköping (»Jojachim», 1880) har
samfundet småningom fått en vidsträcktare betydelse
och omfattning ehuru begränsad genom det
absoluta vetot vid inval. Det har utgivit
talrika publikationer, ss. »Vilod sviloim
oäv-sof, ett gladt sällskaps förhandlingar» (1852),
»Tal och kväden» (1852 ff.), historiker över
de olika logerna och tillfällighetstryck. Se
även M. Hagman, »Försök till en S. H.
T.-bibliografi» (1912).
Shubun [Jubun], japansk målare, se J
a-p a n s k konst, sp. 1015 och bild 12.
Shuli [J oTi] el. A c h o 1 i, jordbrukande
nilo-ter (se d. o.), n. ö. om Albertsjön (se bild 18
på färgpl. Afrikanska folk). De äro
besläktade med shilluk (se d. o.).
Shull [/al], George Harriso n,
nordamerikansk botanist och ärftlighetsforskare
(f. 1874). Anställd vid Carnegieinstitutionens
i Washington försöksstation i Cold Spring
harbor 1904—15, prof, vid univ. i Princeton,
New Jersey, sedan 1915. S. har skrivit
talrika betydande arbeten rörande ärftlighet och
växtförädling samt grundade 1916 tidskriften
Genetics. K. A.
Shunt- [Jant-], se Elektriska
maskiner, sp. 595—596, och Elektriska
mätinstrument, sp. 604.
Shuri [Juri], jap. stad på Okinawaön, bland
Riukiuöarna; omkr. 25,000 inv. öns forna
huvudstad med märkliga byggnadsverk och
konungagravar.
Shuster [JVste], William Morgan,
nordamerikansk finansman (f. 1877). Efter
verksamhet på Kuba och Filippinerna blev S. 1911
persiska regeringens finansielle rådgivare med
kontrollbefogenhet över statens inkomster och
utgifter. Han utarbetade en finansreformplan,
som av parlamentet upphöjdes till lag. Han
motarbetades dock av England och Ryssland,
som efter ententeavtalet 1907 (jfr Persien,
sp. 871) icke gärna sågo, att persiska
parlamentet och det nationellt sinnade
reformpartiet finge ökad styrka. Då Ryssland efter
protester mot vissa av S:s åtgärder under
militärt hot mot Teheran krävde hans
avlägsnande, föll persiska regeringen undan, och
S. reste hem jan. 1912. Han har fängslande
skildrat sin mission i Persien i »The
strang-ling of Persia» (1912). V. S-g.*
Shylock [JäiTåk], huvudfiguren i
Shake-speares »The merchant of Venice», en
hämndlysten, girig judisk köpman.
Si, mus., romanskt namn på tonen h.
Si, kem. tecken för en atom kisel.
Sial, geol., se Jorden, sp. 1174.
Sialagöga (av grek. si’alon, spott, och a’geln,
driva), Spott drivande medel, skarpt
smakande droger, som på reflexväg
framkalla riklig spottavsöndring och användas
som munmedel, särskilt vid tandsmärtor, t. ex.
bertramrot (se d. o.) och spansk peppar (se
Capsicum). Många andra droger och
ämnen framkalla riklig salivation utan att
därför kallas s., t. ex. pilokarpin, nikotin,
fyso-stigmin, muskarin, kräkmedel och
kvicksilver (vid förgiftning). Uttrycket s. är numera
föga brukligt. C. G. S.
Sia’lidae, zool., familj av ordn. nätvingar
(se d. o.), omfattande släktena ormsländor och
sävsländor (se dessa ord).
Skalis, zool., se Sävsländor.
Sialkot [eng. uttal slälkåuT], stad i n. ö.
Punjab, Britt. Indien; 70,619 inv. (1921).
Militärstation, missionsanstalter, textilindustri
och vidsträckt handel; i S. finnes ett
mausoleum över Nänak (se d. o.), sikhreligionens
stiftare.
Siam (S a j a m, av infödingarna kallat
Muang Tai, »de frias land»; namnet S. är trol.
dets. som folknamnet shan), monarki i mell.
Bortre Inaien, utgör en buffertstat mellan
engelskt
territorium (Burma) och
franskt (Franska
Indokina), mot
vilket senare mell.
Mekong är
gränsflod på en lång
sträcka i n. ö. I
söder sträcker sig
S. ut på n.
Malac-kahalvön; 518,162
kvkm, 11,506,207
inv. (1929).
Huvudstad: Bangkok.
[-Naturförhållanden.-]
{+Naturförhållan-
den.+} S. bildar en
ganska väl
avgränsad geografisk
enhet, med ett
centralt lågland, Me-
nams alluvialslätt, i v. och n. v. kantad
av höga bergskedjor, vilka på gränsen till
Burma höja sig till mer än 1,500 m och
i n. v. nå sin högsta höjd, 2,576 m ö. h.
N. ö. delen av S. utgör en region för sig, ett
platå- och dallandskap (Koratplatån) kring
floderna Se-mun och Nam-si med bifloder.
Denna region är genom lägre
bergssträckningar, som n. ö. om Bangkok dock kulminera
med en isolerad topp på 1,279 m ö. h., avskild
från den låga och sanka Menamslätten.
Me-nam, vars betydelse för S. kan jämföras med
Nilens för Egypten, träder i trakten av
Uta-radit ut på slätten, delar sig efter föreningen
med Me-ping i en mängd armar och bildar ett
av risodlingar upptaget, stort delta, som
utgör S:s huvuddel och hyser större delen av
dess befolkning. Genom en beundransvärd
irrigation har detta delta blivit ett av
världens förnämsta risodlingsområden, men där
ej konstbevattning införts, härska ännu torra
savanner. Från början av maj stiger Menam,
når sitt maximum i okt.—nov. och avtar
sedan småningom till febr. Dessa i allm. jämna
Siams vapen.
Garudabilden (guden
Visnus örn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
