Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siam (Sajam) - Försvarsväsen - Historia - Litteraturanvisningar - Siamangen - Siamesisk katt, Siamkatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
Siamangen—Siamesisk katt
774
ven 6 år. Styrkan av aktiva armén uppges
vara 25,000 man, inbegripet officerare och
underofficerare. Denna armé består av 2
armékårer, vardera om 2 fördeln., 1
kav.-reg:te och ett ingenjörregite; varje fördelning
består av 2 inf.-reg:ten om 3 bataljoner och
1 art.-reg:te. M. B-dt.
örlogsf lottan består (1932) av 3
jagare, 5 torpedbåtar, 6 kanonbåtar, 1 skol-, 5
transport- och 1 tankfartyg samt 1 kungl.
jakt. ö-g.
Historia. S:s äldre historia är inhöljd i
dunkel. Så mycket är tydligt, att stammar, vilka
kallade sig själva tai (se d. o.) och urspr.
hörde hemma i det inre av Sydkina, i flera
etapper trängde ned i mell. delen av Bortre
Indien och slutligen utmed loppet av Menam
nådde ända ned till havet. Dessa invandringar
torde ha börjat under tidigare delen av första
årtusendet e. Kr. och slutade knappast förrän
på 1200-talet, då Kubilais (se d. o.) erövring
av Sydkina satte dess folk i rörelse.
Dessa invandrande tai torde redan i Kina
ha kommit under buddismens inflytande, och
buddistisk mission har väl också tidigare
varit verksam i södra S. Först omkr. 1300 hör
man talas om ett enhetligt siamesiskt rike
med residens i Ayuthia. S. var under detta
och följ, århundraden utsatt för anfall av
både burmaner och kambodjaner. 1568
erövrade burmanerna Ayuthia, men mot slutet av
1500-talet var S. åter fullt självständigt.
Portugiserna hade redan 1511 erövrat
Ma-lacka och kommo så i beröring med S., där
också jesuitmissionärer snart började verka.
Konung Phra Närai (reg. 1682—85) stod i
förbindelse med Ludvig XIV. Men en fransk
ambassads missionsiver väckte misstankar i S.,
och efter Phra Närais död avbröts all
förbindelse med Frankrike. På 1700-talet utsattes
S. ånyo för farliga anfall från Burma, och
1767 intogs och förstördes Ayuthia. Men
burmanerna förjagades dock redan 1769 av
general Phäya Takh Sin av kinesisk härkomst,
vilken hyllades som konung av S. och 1772
grundläde den nya huvudstaden, Bangkok.
Han fick 1782 vika för en annan kraftig
general, Phäya Chakkri, den ännu
regerande konungaättens stamfader. De närmast
följ, konungarna voro som regenter föga
märkliga. I konung Maha M o n g k u t
(reg. 1851—68) fick S. en upplyst och
reform-ivrande regent. Handelsfördrag avslötos, det
första med England 1855.
S:s öppnande för den västerländska
kulturen skedde under Mongkuts son och
efterträdare Phra Paramendr Maha
Chu-lalongkorn (reg. 1868—1910). Denne (f.
1853) hade under uppväxtåren vid sidan av
klosteruppfostran haft engelska lärare, och
1872 företog han, omedelbart före sin
myndighetsförklaring, en resa till Indien och Java.
Vid sitt regeringstillträde avstod han genast
från att utkräva gamla
underdånighetscere-monier av sina undersåtar, proklamerade
religionsfrihet och lät förbereda slaveriets
upphävande. Reformarbetet fortgick sedan
oavbrutet. Skolor och sjukhus, post och telegraf
inrättades efter europeiskt mönster,
järnvägar byggdes. Armén och flottan fingo modern
organisation och utrustning, och 1903 infördes
— med vissa undantag — allmän värnplikt.
Chulalongkorn lät flera av sina söner o. a.
prinsar uppfostras i Europa (ett par i
Danmark, med vilket land S. hade livliga
ekonomiska förbindelser genom danska Ostasiatiska
kompaniet) samt företog själv rundresor i
Europa 1897 (med besök i Stockholm) och 1907.
Med Frankrike och England förekommo flera
gränstvister. Frankrike tilltvang sig 1893
hela vänstra stranden av Mekong och en
strandremsa på den högra; 1896 avslöto de
bägge makterna ett fördrag, enl. vilket de
garanterade S:s integritet och ömsesidigt
avsade sig alla företrädesrättigheter i
Menam-bäckenet; samtidigt förklarades landet v.
därom tillhöra Englands och landet österut
Frankrikes intressesfär. S. blev därigenom
ett slags buffertstat, men genom siamesiska
regeringens förmåga att strängt upprätthålla
ordningen har S. hittills bevarat sitt
oberoende. Gång på gång har S. emellertid med
grannarna nödgats avsluta ogynnsamma
gräns-regleringsfördrag. J. Ch-r.
Chulalongkorns son och efterträdare Maha
Vajiravudh (reg. 1910—25) förde en
upplyst regering i faderns anda. Franskt och
engelskt inflytande förmådde S. att i
världskriget sluta sig till de allierade, förmodligen
dock närmast som en formsak. S. deltog
emellertid 1919 i Versaillesfreden och blev
därigenom stiftande medlem av Nationernas
förbund.
S:s nuv. konung, Prajadhipok (f. 1893;
reg. från 1925), har följt dynastiens
traditionella politik, ej minst genom att låta
blivande ämbetsmän utbilda sig under studier
i Europa. Småningom bildade de hemkomna
ett reformivrande »folkparti», som snabbt
vann anhängare inom alla förvaltningsgrenar,
även bland yngre officerare, och från dessa
kretsar utgick 1932 års statsvälvning (se sp.
772). Den genomfördes fullständigt lugnt.
Prinsarna och tongivande höga ämbetsmän
arresterades, och konungen fogade sig utan
gensägelse i förlusten av det nominella
enväldet och hälsades vid återkomsten till
Bangkok från sitt lustslott med traditionella
hedersbetygelser. Den politiska makten
innehas, när detta (sept. 1932) skrives, av
folkpartiets väsentligen på lägre
ämbetsmanna-poster utbildade ledning. De unga
statsvälv-ningsledarna ha emellertid ännu ej hunnit visa,
vad de besitta av administrativ kapacitet och
politisk ledarförmåga, varför
omvälvningens-innebörd ännu är svår att bedöma. Folkets
breda lager läto sig ej av omvälvningen
rubbas i sin traditionella tillgivenhet för
kronans bärare men sågo utan saknad
egennyttiga äldre byråkraters och maktlystna
prinsars fordom ofta överdrivna inflytande
försvinna. V. S-g..
Litteratur anvisning ar. W. A. Graham, »S.»
(2 bd, 1924); J. Mac Carthy, »Surveying and
exploration in S.» (1900); »Natural features
of S.» (utg. av siamesiska staten, 1926); R.
Le May, »An asian arcady. The land and
peoples of northern S.» (1926); C. C. Hosséus,
»Durch König Tchulalongkorns Reich» (1913);
Statistic Yearbook of the Kingdom of S.
(utges i Bangkok).
Siamangen, zool., se G i b b o n e r, sp. 641.
Siamesisk katt, S i am k a 11, zool, se
bild vid art. Katt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
