Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sibelius, Jean (Johan Julius Christian) - Šibenik - Siberechts, Jan - Sibet, Sibetolja - Sibethyena el. Jordvarg - Sibetkattor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Sibelius, J.—Sibetkattor
778
Sibelius, Jean (Johan Julius
Christian), finländsk tonsättare (f. 1865 8/i2),
bror till Chr. S. Studerade först juridik men
ägnade sig inom kort åt musiken, var elev
av M. Wegelius vid Helsingfors
musikinstitut till 1889 och studerade därefter för A.
Becker i Berlin samt för Fuchs och
Gold-mark i Wien. 1892 gav S. i Helsingfors sin
första kompositionskonsert, varvid bl. a. den
otryckta symfoniska dikten »Kullervo»
uppfördes. 1900 deltog han som vicedirigent och
tonsättare i Filharmoniska orkesterns i
Helsingfors konsertresa till Paris. Sedermera
har han utom i Europa dirigerat sina verk
även i Amerika.
Av S:s synnerligen omfattande produktion
må nämnas 8 symfonier (1899—1932);
violin-konsert (1903); symfoniska dikter och
orkesterlegender, »En saga» (omarb. 1902),
»Tuone-las svan» och »Lemminkäinen drager hemåt»
(1895), »Finlandia» (1899), »Pohjolas dotter»
(omkr. 1903), »Nattlig ritt och soluppgång»
(1907), »Okeaniderna» (1914), »Tapiola» m. fl.;
orkestersviterna »Karelia» (1893), »Kung
Kristian II» (1898), »Historiska scener», »Pelleas
och Melisande» (1904), »Belsazars gästabud»
(1905), »Svanevit» (1908) m. fl.; för kör och
orkester bl. a. »Snöfrid» (1900), »Athenarnas
sång» (för gossröster, 1899), »Sandels»
(manskör, 1898); kantater, »Jordens sång», »Maan
virsi»; skådespelsmusiken till »Det gamla
spelet om Envar» (1916), musik till Shakespeares
»Stormen» (1925); pantomimen »Scaramouche»
(1913); dessutom solosånger, stycken för piano,
violin, violoncell, körverk m. m.
S:s konstnärliga utveckling markeras i
synnerhet av hans symfonier och symfoniska
dikter. Hans skapande t. o. m. 1902, bl. a. de
två första symfonierna (1899 och 1902),
uppvisar genom tonspråkets ofta elementära,
lidelsefulla kraft, omväxlande med veka,
elegiska, naturbetonade partier, en viss inre
frändskap med Tjajkovskij — även Grieg —
men är dock fullt självständigt och egenartat
utvecklat. Den för S:s alstring
kännetecknande intensiva naturinlevelsen i förening
med ett drag av sagobetonat halvdunkel och
vild ursprunglighet gjorde honom redan i dessa
ungdomsverk till en tolk för sitt folks
själsliv; även i utlandet framstod hans konst tidigt
som ett uttryck för det säreget nationella.
I och med skapelser som symfonien n :r 3
(1905), stråkkvartetten »Voces intimæ» (1909),
symfonierna n:r 4 (1911) och n:r5 (1915)
markeras den linje, som blir betecknande för hans
senare produktion: det subjektiva och
besjälade träder alltmer i förgrunden, de formella,
tematiska och harmoniska elementen
behandlas med största frihet och djärvhet, dock med
bevarande av sträng konstnärlig måttfullhet.
Från en ofta till synes konturlös begynnelse
framväxa med genial intuitionsförmåga
merendels korta, talande motiv, på vilka
sedermera den symfoniska byggnaden reses under
utvecklande av en egenartad orkestral fantasi,
än färgrikt överflödande, än asketisk. S:s
rika alstring har småningom vuxit från
nationell till internationell betydelse och ställt
honom i främsta ledet bland tonkonstens
samtida skapande mästare.
Genom mångårigt tonsättarunderstöd av
staten — vid hans 60-årsdag förändrat till
livstidspension — har S. kunnat idka ostörd
kompositionsverksamhet. S. är bl. a. hedersdr
vid univ. i Yale och Helsingfors (1914),
heders-prof. vid musikakad. i Budapest och
titulär-prof. (1916). — Monogr. av E. Furuhjelm (1916),
C. Gray (1931) och K. Ekman (1932). — S:s
porträtt återges på vidst. plansch. B. C-n.
Sibenik [J*i’b-], it. Sebenico, hamnstad i
Dal-matien, Jugoslavien, vid Krkas mynningsvik;
29,579 inv. (1921). S. är amfiteatraliskt
byggt och omges av en ringmur. Rom.-kat.
och grek.-ortodoxt biskopssäte; märklig
rom.-kat. kyrka med äldre delar i it. gotik. Stor
kalciumkarbidfabrik; utförsel av bauxit.
SIberechts, Jan, flamländsk landskaps- och
genremålare (1627—1703), reste 1672 till
England och vistades där till sin död. Mest
bekanta äro hans landskap med figurer, ss.
»Landskap med en kyrka» (dat. 1666; i
Ant-werpens museum), »Bondgård» (1660; i
Bryssel), »Landskap med en slumrande herdinna»
(i München), »Lantlig scen» (i Louvre) och
»Kanallandskap» (i Hannovers museum). Som
landskapsmålare är S. en flamländsk parallell
till holländaren Berchem och dennes
efterföljare, men till skillnad från dem målar han
hemlandets landskap. Särskilt märklig är
han i sin behandling av ljuset. I Köpenhamn
finns en »Interiör» (dat. 1671) med en mor
vid sitt barns vagga. — Fr. monogr. av T. H.
Fokker (1931). O. G-g.*
Sibet, S i b e t o 1 j a, sekret från sibetkattor
(se d. o.). S. består huvudsaki. av eterisk olja,
fett och harts och har tidigare brukats inom
medicinen; numera nyttjas s. endast och i
ringa mängd inom parfymindustrien. I. B.
Sibethyena, Proteles cristatus.
Sibethyena el. J o r d v a r g, Pro’teles
cri-stätus, rovdjur av skunkdjurens fam. S.
liknar med sina höga framben, sin sluttande
rygg, man och buskiga svans den strimmiga
hyenan. Den blir 1,1 m lång, förekommer i
Syd- och Centralafrika, jagar nattetid och
tillbringar dagarna i grävda lyor. T. P.
Sibetkattor, Vive’rridae, familj av
rovdjurs-gruppen Ailuroidea, mestadels små rovdjur
med långsträckt kropp, låga ben och ofta lång
svans, i Gamla världens varmare länder. De
skiljas från kattdjuren genom två knöliga
kindtänder i över- och en i underkäken. Ofta
ha de körtlar i trakten av anus, vilka
avsöndra ett oljigt, starkt luktande ämne, sibet
(se d. o.). Flertalet låter fördela sig på två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
