Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sicard, François Léon - Siccardsburg, August Siccard von - Siccimeter - Sichem, Sikem - Sichota Alin - Si-chuan, Sze-chwan, Sze-chuan, Szi-tschwan, Setsjuan - Sic (Hoc) volo, sic jubeo - Siciliano - Sicilianska aftonsången - Sicilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
Siecardsburg—Sicilien
786
Sicilianskt kustlandskap med ruiner av en normandisk borg.
även utfört porträttbyster och -statyer, bl. a.
av Clemenceau (1921; i Sainte-Hermine,
Ven-dée), som framställes klädd i hatt och ulster
bland soldater i en skyttegrav. G-g N.*
Siecardsburg [si’kartsbork], August S i
c-card von, österrikisk arkitekt (1813—68).
Började tidigt samarbeta med E. van der Nüll
(se d. o.). S. var i främsta rummet
konstruktör, tekniker, medan Nüll representerade det
rent konstnärliga. Båda blevo prof, vid akad.
i Wien 1844. G-gN/
Siccimèter [siksi-], torrhetsmätare, en av
Dufour konstruerad och under fleråriga
observationer i Lausanne begagnad
avdunst-ningsmätare (se Meteorologiska
instrument), med vars hjälp man uppmäter
skillnaden mellan den nederbörd, som fallit
under viss tid, och den på samma tid
avdunstade vattenmängden. S. är numera en mindre
bruklig beteckning på avdunstningsmätare el.
evaporimetrar. A. Ä.
Siche’m, S i k e’m, se N a b u 1 u s.
Sichota’ Ali’n, bergskedja i Fjärran östern,
Asiatiska Ryssland, mellan Stillahavskusten
och Amur—Ussuridalen, 1,500—1,600 m ö. h.
Rik skogsvegetation och betydande
fyndigheter av järn, silver, bly och koppar.
Si-chuan [si-tjoan], Sze-chwan, S z
e-ch u a n, Szi-tschwan, Setsjuan,
provins i inre Kina, vid mellersta Yang-tsf-kiang
och dess bifloder; 405,772 kvkm, 52,063,606 inv.
(1926; enl. postverkets beräkning); huvudstad:
Cheng-tu. S. var före senaste
gränsregleringar den största av de urspr. 18 prov, och
är alltjämt den folkrikaste av Kinas prov.
Dess n. och v. delar bilda ett vilt och
otillgängligt, glest befolkat högland, de s. k.
Si-chuanalperna, vilkas högsta kedjor nå 6,000—
7,000 m ö. h. S:s centrum och tätast
befolkade del är det s. k. Röda bäckenet (300—500
m ö. h.), uppbyggt av röda sandstenar och
genomflutet av Yang-tsi-kiangs strida
bifloder, Min-kiang (Min-ho), Kia-ling-kiang m. fl.
Sommaren är varm och regnrik, vintern kylig.
Röda bäckenet lämnar rika skördar av de
vanliga sädesslagen, ris (främst på den
konstbe-vattnade slätten kring Cheng-tu), sockerrör,
majs, tobak, sydfrukter m. m. S:s fyndigheter
av stenkol, salt, järn o. s. v. äro blott lokalt
utnyttjade. Yang-tsi-kiang är den enda
förbindelseleden av vikt med yttervärlden;
Chung-king (se d. o.) är S:s största
handelsstad. Utom kineser finnas i S. åtskilliga andra
folkslag, mer el. mindre oberoende, ss. miaotsi,
lolo, sifan och tibetanska stammar. S. F.
Sic (Hoc) vo’lo, sic ju’beo, lat., »så vill jag,
så befaller jag»; citat från Juvenalis.
Siciliano [sitjilia^å] (fr. sicilienne),
sydita-liensk dans i B/8 el. 12/8 takt i lugnt tempo
(även ersättning för andantesatsen i en sonat
el. symfoni). T. N.
Sicilianska aftonsången (it. Ve’spro
sicilia’-no), benämning på det uppror, som utbröt i
Palermo 31 mars 1282 och varigenom det
franska konungahuset Anjou fördrevs från
Sicilien. Den närmaste orsaken till upproret var
en fransmans skymfliga uppträdande mot en
siciliansk dam under aftonsången. Se vidare
Sicilien, historia. — Litt.: O. Cartellieri,
»Peter von Aragon und die Sizilianische
Vesper» (1904).
Sicilien, it. Sicilia, Medelhavets största ö,
landskap (compartimento) i s. v. Italien;
25,738 kvkm (med kringliggande öar,
Ega-diska, Lipariska och Pelagiska öarna samt
Ustica och Pantelleria), 3,960,860 inv. (1931).
Se kartan till Italien. S. skiljes från
Kala-brien av det smala Messinasundet (se d. o.),
ön har formen av en triangel (kallades under
antiken Trinakria) mellan Punta del Faro i
n. ö., Kap Passero i s. ö. och Kap Boeo i v.
De n. och ö. kusterna stupa täml. brant mot
havet; mot den s. kusten sänker sig landet
sakta. S:s ytbildning visar hän mot ön såsom
ett led mellan Apenninerna och Atlas. Dess
största berggrupper äro Monti Peloritani (Pizzo
di Polo 1,286 m ö. h.) och Nebrodi (Monte
Sori 1,847 m) i n. ö., v. därom på nordkusten
det karstartade massivet Madonie (Pizzo
Antenna 1,975 m) samt, på sydspetsen, Monti
Iblei (Monte Lauro 986 m), uppbyggda av
kalktuff m. m. På ö. kusten höjer sig
Europas största vulkan, Etna (se d. o.), 3,274 m.
På öns v. del nå även bergen ansenlig höjd
men bilda icke större bergmassiv. I ö. och
s. ö. förekomma jordskalv ofta, särskilt
förödande 1693, på sydspetsen, och 1908, då
Mes-sina förstördes. Här ger sig den vulkaniska
verksamheten till känna även i fumaroler,
slamvulkaner och varma, svavelhaltiga källor.
Sluttningen mot Sicilianska havet (mellan S.
och Afrika) har mäktiga svavellager. På väst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
