Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Sicilien
788
Utsikt över Conca d’Oro och Monte Pellegrino vid
Palermo.
kusten kantas de låga, av dyner skyddade
stränderna av saliner (mellan Marsala och
Tra-pani ung. 45 sådana, som årl. lämna 200,000
ton salt). Ön är fattig på vattendrag. De flesta
floderna sina under sommaren; störst är
Si-meto (se d. o.).
S. är känt för sin klara, molnfria himmel
och sina milda vintrar. Medeltemp. vid kusten
är under vintern 11° C, under sommaren 25°—
27°. Nederbörden är ringa, ön hemsökes
stundom av sciroccon, ofta tre dagar i sträck,
då temp. kan stiga till 40°. — Längs kusterna
och mångenstädes i det inre förhärskar
mac-chian. Dvärgpalmen (Chamaerops humilis)
växer i s. v. och s. ö. kusttrakterna. Ekskogar
kläda de flesta bergen, gran och björk växa
ovan 2,000 m på Etna. Kastanjeträd och
ole-andrar förekomma rikligt. Se även Italien,
sp. 819—821.
Huvudnäring är jordbruk (vete, majs, ris
m. m.), som dock hämmas genom jordens
ofördelaktiga uppdelning på storgods. Bäst
utvecklat är jordbruket på kustslätterna kring
Palermo och Catania. Utmärkande för S. äro
de stora sydfruktsodlingarna (citroner,
apelsiner, mandariner m. m.) och de vidsträckta
vingårdarna. Under senaste årh. ha
bomulls-och sockerrörsodlingen mer och mer utbretts
(kring Terranova, Licata o. s. v.). Stor
betydelse har fisket, särskilt av tonfisk och, på
bankarna i Sicilianska havet, korall och svamp.
I främsta rummet inom industrien står
svavelbrytningen. 1914 utgjorde
svavelproduktionen i hela Italien 2,371,705 ton, därav från S.
2,117,924 ton. Därefter har S:s produktion
gått tillbaka, och dess svavelindustri står
inför en allvarlig kris. Andra industrigrenar äro
inläggning och konservering av frukt,
bered
ning av vin (marsala m. m.), saltutvinning,
asfaltbrytning m. m. De största hamnstäderna
äro huvudstaden Palermo, Messina, Catania,
Porto Empedocle (svavelexport), Marsala och
Trapani (saltexport).
S. indelas i 9 provinser; i kyrkligt
hänseende bildar S. 5 ärkebiskopsdömen. Den högre
undervisningen företrädes av bl. a. univ. i
Catania, Messina och Palermo. — Litt.: G.
Wer-mert, »Die Insel S.» (1905). E. L-r.
Historia. På grund av sitt läge har S. varit
utsatt för kultur- och folkinvasioner från alla
håll. Som inhemska stammar nämnas sikaner,
sikuler och elymerna i Segesta (se d. o.).
Det är helt hypotetiskt att med den främste
forskaren i S:s förhistoria, P. Orsi, använda
de båda första namnen som beteckningar
för arkeologiska perioder (sikulisk kultur =
sten-, koppar- och bronsålder). S. utvecklade
vid stenålderns slut en ganska rik kultur,
som synes ha haft förbindelser med v.
Balkanhalvöns. Bronsålderns slut utmärkes av starkt
mykenskt inflytande. Därefter försvagades
förbindelserna med Grekland, tills den
grekiska kolonisationen började. Den första
kolonien var Naxos strax s. om Etna, anlagd 735
f. Kr. av joner från Chalkis på Eubea, vilka
även grundade andra städer i S:s n. ö. del,
bl. a. Zankle (Messina). Mäktigare blev
strömmen av doriska kolonister: Syrakusa, gr. 734
av Korint, Megara Hyblaea, Gela, Akragas
(Agrigentum), Selinus m. fl. Vid oviss tid ha
kartagerna satt sig fast på S:s v. spets; deras
viktigaste stödjepunkt var Motya och
sedermera Lilybaeum (se d. o.). S:s historia
betingas av striden mellan greker och kartager
och Syrakusas försök att bli ledande makt.
Den enighet, som framtvingades av
kartagernas upprepade angrepp, brast regelbundet
åter. Striderna framtvingade en enhetlig,
personlig ledning; därpå beror den stora roll,
som tyranner spela i S:s historia. Dylika
upp-stodo i flera städer på 500-talet f. Kr., t. ex.
Falaris i Akragas, Hippokrates i Gela. Den
sistnämndes efterträdare Gelon förvärvade
Syrakusa och stod i förbund med Theron i
Akragas. Därigenom bildades ett starkt grekiskt
block, som genom segern vid Himera 480
lyckades tillbakaslå det första stora angrepp,
som Kartago företog samtidigt och kanske
icke utan samband med Xerxes’ angrepp på
moderlandet. Gelon dog 478 och efterträddes
av sin broder Hieron, som efter Therons död
472 behärskade nästan hela S. och sträckte
sin makt även till Italien. Viktigt är, att
han stäckte etruskernas utbredning i
Kam-panien genom sjösegern vid Cumae 474.
Under denna tid blomstrade S:s kultur; om dess
storhet vittna de väldiga tempelruinerna i
Akragas och Selinus. Vid hovet i Syrakusa
vistades tidens främsta skalder, Simonides,
Aischylos, Pindaros, medan diktaren och
filosofen Empedokles närmast tillhör den
omedelbart följ, tiden. Aten, som fått stora
handelsintressen på S., slöt förbund med bl. a.
Segesta. Dess försök till intervention på
420-talet ledde snarast till att de tvistande
sam-manslöto sig och 424 proklamerade
grundsatsen »S. åt sikelioterna». Segestas hänvändelse
till Aten om hjälp i striden mot Selinus ledde
emellertid till den stora expeditionen 415—413,
som avsåg S:s erövring och främst riktades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
