Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signac, Pierre - Signal - Signalapparat - Signalavdelning - Signalbok, Signalduk - Signalement - Signalering - Signalflagga - Signalhorn - Signaljournal - Signallod - Signalmateriel - Signalmatros - Signalofficer - Signalpatron (Lyspatron) - Signalpatrull - Signalpistol - Signalredskap - Signalstyrman - Signalväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Signal—Signalväsen
823
land och Tyskland. 1665 sändes han till Paris
för att måla miniatyrporträtt av furstliga
personer. De porträtt, som han utförde under
denna resa, finnas i Antellska samlingen i
Helsingfors’ statsgalleri. — Jfr uppsats av N.
Sjöberg i Ord och Bild 1907. G-g N.*
Signal [sirj-] (av lat. si’gnum, tecken),
tecken för överbringande av meddelanden på
avstånd. S. kan vara optisk (synbar), akustisk
(hörbar) el. elektrisk. Avgivandet av s. kallas
signalering. Se vidare
Signalväsen. Jfr även Elektrisk
ringledning och uppslagsord, vari signal ingår, t.
ex. Järnvägssignaler, Nödsignal,
Tidssignal. — Litt.: S. Sjöberg, »Signaler
i samfärdselns tjänst» (1928). ö-g.
Signalapparat, se Signalväsen.
Signalavdelning, krigsv., kallas i svenska
armén den för meddelandens överbringande
avsedda avd., som finnes vid de lägre
truppförbandens staber (brigad, reg:te, bataljon,
art.-division, batteri, kulsprutekomp. o. s. v.).
Avdelningarnas storlek och utrustning
variera. Personalen (till fots, åkande, beriden el.
på velociped) utgöres av 1 signalofficer (vid
de större avd.), 1—2 signalunderofficerare
samt 10—44 man. Manskapet är organiserat
på tråd- och (eller) radiosignalpatruller i regel
om 5, resp. 3 man. I utrustningen ingå kabel,
lacktråd, telefonapparater, telefonväxlar,
radiostationer, signallampor, signalskärmar och
signal-(lys-)pistoler. Materielen bäres,
transporteras på fordon el. på packhästar. T. W. C.
Signalbok, Signalduk, se Signalväsen.
Signaleme’nt, noggrann beskrivning på en
persons yttre; angivande av de
karakteristika, varpå en brottsling kan igenkännas.
Signalering, se Signal och
Signalväsen.
Signalflagga, se Signalväsen.
Signalhorn, posthornet närstående
mässings-blåsinstrument utan ventiler. T. N.
Signal journal, journal, som föres på fartyg
och i vilken införas till el. från fartyget
givna signalmeddelanden.
Signallod, sjöv., se Lödning.
Signalmateriel, krigsv., se Signalväsen.
Signalmatros, yrkesgren inom däcksavd. av
flottans sjömanskår.
Signalmärken, järnv., se
Järnvägssignaler.
Signalofficer. 1. (Krigsv.) Se
Signalav-delning.
2. (Sjöv.) Officer, som ombord närmast
utövar tillsynen över signalmaterielen, leder
signalpersonalens stridsutbildning och svarar
för signaleringen under drabbning. ö-g.
Signalpatron (Ly spatron), krigsv., se
Lyspistol.
Signalpatrull, se Signalavdelning.
Signalpistol, krigsv., dets. som lyspistol
(se d. o.).
Signalredskap, järnv., se
Järnvägssignaler.
Signalstyrman, underofficer på
örlogsfar-tyg, som närmast handhar signaleringen
under drabbning.
Signalväsen, krigsv., innefattar
organisation för meddelandens snabba överbringande
från en plats till en annan. Som
komplettering till det egentliga militära s. inträda
sådana icke direkta signalmedel som posten
824
(fältposten), ordonnanser med el. utan
särskilda transportmedel, rapporthundar och
brevduvor. Till s. hänföras även vissa åtgärder
till förhindrande av att egna
signalmeddelanden utnyttjas av obehöriga (genom krypto,
missledande trafik och censur) samt för
utnyttjandet av främmande (fientlig)
signalering genom bl. a. uppsnappning och
pejling-Fälthärens (1 a n d f ä s t n i ngar nas)
signalmedel kunna tekniskt sett
uppdelas i
trådsignalmedel: trådtelefon, trådtelegraf
(manuell, maskin- och bildtelegraf);
radiosignalmedel: radiotelegraf (manuell,
maskin- och bildtelegraf), radiotelefon;
jordsignalmedel: jordtelegraf;
blinksignalmedel: signallampa, signalskärm,
heliograf, signalflagga;
speciella optiska signalmedel-, strålkastare,
signalpistol (raket), signaldukar, semaforering
och särskilda tecken (t. ex. med armarna);
akustiska signalmedel-, siren, signalhorn
(trumpet), visselpipa m. fl.
Trådsignalmedlen äro huvudsignalmedel och
eftersträvas alltid. De äro dock svåra att
snabbt bringa i verksamhet och ganska
sårbara. Därför utnyttjas vid krig i största
utsträckning befintliga permanenta
trådanläggningar. Genom trådtelefon, som inom
arméfördelningen (lägre förband) är det mest
eftersträvade signalmedlet, kan personlig kontakt
bekvämt erhållas. Viss fara för avlyssning
finnes.
Radiosignalmedlen äro på grund av den
snabbhet, med vilken de bringas i
verksamhet, och sin relativa osårbarhet
signalmedel, som i många fall tävla med tråd som
huvudsignalmedel. Deras egentliga olägenhet
är faran för fientlig avlyssning. Krypto måste
därför i regel användas. I vissa fall är radio
det enda praktiskt användbara signalmedlet,
stundom får det komplettera och utgöra reserv
för andra medel.
Jordtelegraf är ett elektriskt signalmedel,
som under världskriget (ställningskriget)
erhöll stor användning på kortare avstånd
(1—-2 km).
Blinksignalmedlen, som enbart medge
tele-grafering, användas numera nästan
uteslutande på de kortare avstånden inom lägre
truppförband (bataljoner och kompanier).
De speciella optiska och de akustiska
signalmedlen ha huvudsaki. betydelse för s. k.
teckensignalering, d. v. s. framförandet av
korta, överenskomna meddelanden, avsedda att
samtidigt nå ett större antal. Signaldukar
användas för teckensignalering från marken
till flygare.
För landstridskrafternas s. organiseras i
krig vid de högre kvarteren (högkvarter,
armékvarter, arméfördelningskvarter och motsv.)
vissa fälttelegrafformationer samt förråd och
verkstäder, uppsatta av i fredsorganisationen
ingående telegrafreg:ten (bataljoner, kårer);
dessutom tagas i anspråk befintliga
permanenta telegraf-, telefon- och
radioanläggningar; vid de lägre truppförbandens staber
(brigad, reg:te, bataljon, art.-division, kompani,
batteri o. s. v.) vissa signalavd.,
signalpatruller o. dyl., uppsatta av resp, truppförband.
Litt.: C. J. Brunskog, »Signaltjänsten i fält»
(1924) och »Signalväsendets organisation och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
