Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund (konung i Sverige och Polen) - 1. Sigismund I (konung av Polen) - 2. Sigismund II (konung av Polen) - 3. Sigismund III (konung av Polen) - Siglufjord - Sigmaringen - Sigmund - Sigmund, Sigismund (tysk-romersk kejsare) - Signac, Paul - Signac, Pierre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Sigismund—Signac
822
och städer till en mot hertig Karl riktad
handelsblockad. Sedan S:s armada satt sig i
besittning av Kalmar, ryckte S. mot n. En
framgång vid Stegeborg blev av honom icke
utnyttjad, och snart led han ett avgörande
nederlag vid Stångebro (25 sept. s. å.).
Genom fördraget i Linköping (s. å.) gav S. efter
för hertigens fordringar. S. bröt dock
omedelbart fördraget och avseglade till Danzig. På
riksdagen i Stockholm 1599 blev S. avsatt i
Sverige (se Karl, sp. 345).
Efter S:s avsättning begynte ett
långvarigt krig mellan Sverige och Polen (se Kar 1,
sp. 346, och Gustav, sp. 37—38). I sin yttre
politik höll S. f. ö. fast vid sina intima
förbindelser med huset Ilabsburg och beseglade dem
1605 ytterligare genom ett andra äktenskap,
med sin svägerska ärkehertiginnan Konstantia.
Det allmänna missnöjet med S:s tyska och
jesuitiska kamarilla, med hans påstådda
absolutistiska strävanden bröt 1606 ut i en
väldig adelsresning, som dock krossades av
rikets reguljära krigsmakt (vid Guzöw 1607).
Se vidare Polen, sp. 1164. — S. hade i l:a
giftet bl. a. sonen Vladislav (se d. o.) och
i 2:a giftet bl. a. Johan Kasimir (se d. o.),
Johan Albert (1612—34), kardinal och biskop i
Krakau, samt Karl Ferdinand (1613—55),
biskop i Breslau.
Litt.: E. Hildebrand och S. Tunberg i
»Sveriges historia», 5 (1921); H. Almquist i
»Svenska folkets historia», 2 (1922); J. A.
Pär-nänen, »Sigismond Vasa et la succession au
tröne de Suède 1592—1594», I (1912); H.
Almquist, »Polskt författningslif under S. III» (i
Hist. Tidskr. 1912), »Den politiska krisen och
konungavalet i Polen år 1587» (1916) samt
»Bidrag till kännedomen om striden mellan S.
och hertig Karl 1598—1599» (s. å.); S.
Tunberg, »S. och Sverige 1597—1598» (2 bd, 1917
—18); avh. av B. Thyresson (1928); G.
Ericsson, »Gustav II Adolf och S. 1621—1623»
(1928); D. Toijer, »Sverige och S. 1598—1600»
(1930). H. A-t.’
Sigismund (po. Zygmunt), konungar av Polen.
1. S. I (po. Zygmunt Stary, S. den gamle;
1467—1548). Ärvde vid sin broder Alexanders
död 1506 Litauens krona och valdes s. å. till
Polens konung. Om hans regering se Polen,
sp. 1163; under den inföll den polska
litteraturens guldålder. S. var först g. m. Barbara
Zåpoloya, sedan med Bona Sforza av Milano
■och hade i första giftet en dotter, i andra en
son (S. II) och tre döttrar; den yngsta av
dessa var Katarina, g. m. Johan III av Sverige.
2. S. I I (po. Zygmunt August; 1520—72).
Var son till S. I, valdes 1529 till dennes
efterträdare och förde från 1544 styrelsen i
Litauen. Om hans
regering se Litauen,
sp. 15, och Polen, sp.
1163. S. var först g.
m. Elisabet av
Österrike (d. 1545), sedan
med Barbara
Radzi-willowna (d. 1551) och
sist med Katarina av
Österrike, som 1566
lämnade Polen, men
avled utan arvingar.
S. stod länge under
inflytande av sin intri-
ganta moder; efter hennes död (1557) fördes
länga underhandlingar om det rika arvets
skiftande, vilka även ingrepo i Sveriges
historia. H. A-t.*
3. S. III, se Sigismund, sp. 819.
Siglufjord, isl. Siglufjördur, stad på Islands
nordkust; 1,900 inv. (1929). Har uppblomstrat
med sillfisket (1900 endast 142 inv.).
Sigmaringen [zl’kmä-], huvudstad i preuss.
prov. Hohenzollern (reg.-omr. Sigmaringen),
vid övre Donau; 5,366 inv. (1925). Slott från
1500-talet med rika samlingar av äldre
schwa-bisk konst, fornsaker, vapen m. m., residens
för den furstliga linjen av huset Hohenzollern
(se d. o. 2).
Sigmund, enl. Volsungasagan son till konung
Volsung i Hunaland. Med sin syster Signy
(se d. o.) fick han sonen Sinfjotle, med vars
hjälp han hämnades Volsungs död. Sedan blev
S. konung i Frankland. Med Borghild fick han
sonen Helge Hundingsbane (se d. o.). Senare
äktade han konung Eylimes dotter Hjördis och
blev med henne fader till Sigurd Favnesbane (se
d. o.). S. stupade i strid med Hundings söner.
— S. har tillhört den germanska
hjältediktningen. I Nibelungenlied (se d. o.) är Sigfrid
son till S., konung i Nederländerna, och
drottning Sigelind. 1 Beowulf säges Sigemund
Wælsing med sin systerson Fitela (Sinfjotle)
ha utfört stora bedrifter. E. W-én.
Sigmund, Sigismund, tysk-romersk
kejsare av luxemburgska huset (1368—1437),
son till kejsar Karl IV (se Kar 1, sp. 398).
Fick 1378 Brandenburg efter fadern och 1382
genom gifte Ungern. S. besegrades 1396 vid
Nikopolis av turkarna, valdes 1411 till tysk
konung (krönt 1414 i Aachen) och kröntes
till kejsare i Rom 1433. Han gjorde genom
konsiliet i Konstanz 1414—18 slut på den
stora schismen inom kyrkan men vållade
samtidigt husitkrigen (se d. o.). Ty. monogr. av
O. Schiff (1909). B. H-d.
Signac [sinja’k], Paul, fransk målare (f.
1863). Följde först impressionisterna Monet
och Pissarro men slöt sig snart till Georges
Seurat (se d. o.) och blev neoimpressionismens
teoretiker. Sin uppfattning om måleriet och
sin metod har S. framlagt i en skrift,
»D’Eu-gène Delacroix au néo-impressionnisme» (1899).
S. tillämpade la touche divisée (se N e o i
m-pressionism) i sina soliga landskaps- och
sjöbilder samt porträtt. E. L-k.
Signac [sinja’k], Pierre, fransk
miniatyrmålare (omkr. 1624—84). Var elev av
emaljmålaren Jean Toutin, kom genom M. G. De la
Gardies förmedling i tjänst hos drottning
Kristina. S. ankom julaftonen 1646 till
Stockholm. Till 1654 hade han målat 32 olika,
stora porträtt av drottningen, dessutom
åtskilliga miniatyrer i dosor och klockor. Ett
briljanterat ur med figurrika allegoriska
kompositioner på ytter- och innersidorna —
Kristina framställes i triumftåg som
seg-rarinna till lands och sjöss — finns i
Statens historiska museum; där, liksom i
Nationalmuseum och i riksbanken, finnas
porträtt i emalj el. miniatyr av Kristina, Maria
Eleonora, Karl X Gustav, Karl XI som barn,
Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora d. ä. S.
målade även porträtt av M. G. De la Gardie
och dennes gemål. 1661—63 åtföljde han O.
W. Königsmarck på dennes ambassad till
Eng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
