Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigtunastiftelsen - Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk - Sigüenza - Sigurd (namn) - Sigurd (pseudonym) - 1. Sigurd (I) Jorsalafare (norsk konung) - 2. Sigurd (II) Mun (norsk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk—Sigurd
834
initiativ från »ungkyrkliga»
kretsar, avser att stödja och
bereda hem åt frivilligt arbete
för lutersk tro och kyrklig
bildning i Sverige. Stiftare voro
ärkebiskop N. Söderblom, prof.
S. Ribbing och f. d. rektorn
L. Lindroth. Stiftelsen ledes
av en styrelse på 7 pers, med
säte i Uppsala. Kyrkoherden i
Sigtuna och ledaren för det
gemensamma arbetet äro
självskrivna (från början teol. dr
M. Björkquist, se d. o.).
Diakonistyrelsen, domkapitlen i
Uppsala och Lund samt
Svenska sällskapet för nykterhet
och folkuppfostran insätta
vardera en led. Ärkebiskopen är
stiftelsens inspektor.
S. har sökt förverkliga sitt syfte bl. a.
genom upprättande av läroanstalter i Sigtuna.
31 okt. 1917, reformationsminnets dag,
invigdes sålunda Sigtuna folkhögskola. Den har
vinter- och sommarkurser med l:a och 2:a
årskurs. På dagen tio år senare invigdes S:s
humanistiska läroverk, som redan ett år
tidigare begynt sin verksamhet. Läroverket är
liksom folkhögskolan förenat med internat.
Det omfattar fyra gymnasieringar med
latinlinje och nyspråklig linje samt klasserna 3—5
av den sexåriga realskolan. Sedan 1932 har
skolan studentexamensrätt, sedan 1931
statsunderstöd. Redan 1917 öppnade stiftelsen ett
gästhem, året runt sökt av människor, som
önska en tillflyktsort för vila, studier och
andlig rekreation. Stiftelsen och dess
läroverk ha alltmer blivit en mötesplats för
konferenser och möten av olika slag,
bildnings-kurser, studentmöten, kyrkliga konferenser
m. m. Vartannat år anordnar stiftelsen själv
sommarkurser på tio dagar med föreläsningar
över ämnen, berörande livsåskådningen samt
sociala och kulturella problem. S:s
byggnader fördela sig på två huvudkomplex: det ena,
i gammal borgstil med torn och gårdar
(rosengård och »friluftskyrka»), inrymmer kapell,
bibliotek, folkhögskola och gästhem; det
andra, i nyklassisk stil, inrymmer läroverkets
lokaler jämte matsalar och två elevhem.
Samtliga nybyggnader äro uppf. efter
ritningar av arkitekt John Åkerlund. S:s
utveckling har möjliggjorts genom betydande
donationer. M. B-t.
Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk,
se Sigtunastiftelsen.
Sigüenza [sigoä’npa], stad i sp. prov.
Gua-dalajara (Nya Kastilien), vid övre Henares;
4,213 inv. (1921); biskopssäte. Berömd
sen-romansk katedral från 1100-talet. Utanför S.
låg romarnas Segontia el. Alma Seguntina.
Sigurd, nordiskt mansnamn, vanligt under
vikingatiden och medeltiden. Det anses vanl.
vara sammansatt av isl. sigr, seger, och vgrdr,
väktare, och alltså motsvara det tyska
Sieg-ward. Möjl. kan slutledet också vara isl.
fridr, fred, och namnet formellt identiskt med
Sigfrid. Dess stora spridning i forntiden
beror i varje fall på sagohjälten Sigurd
Favnesbane (se d. o.). E. W-én.
Sigurd, pseud. för A. Hedenstierna.
Sigtunastiftelsen.
Sigurd, norska konungar.
1. S. (I) J o r s a 1 a f a r e (1089 el. 1090—
1130), son till Magnus Barfot, deltog vid 12
års ålder i faderns tåg till Irland och förde,
då denne 1103 stupade där, resterna av
norska hären och flottan tillbaka till Norge, där
han jämte bröderna öystein och Olav s. å.
valdes till konung. Bröderna skulle ha var sin
tredjedel av riket, men öystein och S. skulle
t. v. sköta regeringen för den ännu blott 4 år
gamle Olav. 1107 anträdde S. ett korståg
med Heliga landet till mål och fick därav
sitt binamn (Jorsala = Jerusalem). Som
konung tog sig S. ivrigt an kyrkans sak,
införde tionden, upprättade Stavangers
biskopsstol och företog 1123 ett »korståg» till det
ännu hedniska Småland (vanl. kallat Kalmar
leding). S. å. blev S. ensam konung. Han
sökte tillförsäkra kronan åt sin oäkta son
Magnus ensam men skaffade honom en farlig
medtävlare genom att erkänna äventyraren
Harald Gille som sin bror. Med sin gemål
Malmfrid hade S. dottern Kristina, g. m.
stormannen Erling Skakke och moder till konung
Magnus Erlingsson. K. V. H.’
2. S. (II) Mun (1134—55), oäkta son till
Harald Gille, efter vars död (1137) han jämte
brodern Inge Krokrygg blev tagen till
konung; 1142 blev även öystein, en tredje bror,
erkänd som konung. I barnkonungarnas namn
styrde emellertid rikets mäktigaste stormän
(se därom Norge, sp. 1199). Han och bro-
Rosengården vid Sigtunastiftelsen.
XVII. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
