Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Simon—Simone Martini
888
återkallades på Gustav III:s begäran 1778.
Minister i London 1780, flyttades S. 1788 till
Paris, där han kvarblev under de första
revolutionsåren och bl. a. försåg det franska
ko-nungaparet med falskt pass för den
misslyckade »flykten till Varennes» 1791. T. S-g.
Simon, bibliskt personnamn. Mest kända
äro: 1. S. Mackabéern, se
Macka-b é e r. — 2. En av Jesu bröder (Mark. 6: 3).
— 3. S. P e t r u s, se P e t r u s. — 4. En av
Jesu apostlar, S. Ivraren el. Zeloten
(Mark. 3: 18). — 5. En man från Cyrene,
Alexanders och Rufus’ fader, som tvangs att
bära Jesu kors (Mark. 15: 21). — 6. En farisé,
som inbjöd Jesus som gäst (Luk. 7: 40 ff.).
— 7. S., den spetälske, i vars hus Jesus blev
smord omedelbart före sin död (Mark. 14: 3).
— 8. TrollkarlenS. (lat. Simon magus),
som omtalas i Apg. 8. Han synes ha uppträtt
med anspråk på att vara Messias och predikat
en lära, där judiska o. a. religionselement
ingått. Jfr G n o s t i c i s m, sp. 788. E. S-e.*
Simon [saPmen], sir J o h n, engelsk jurist
och politiker (f. 1873), son till en
kongrega-tionalistisk prästman. Blev 1899 advokat och
1906 (liberal) led. av underhuset. S. ingick
1910 som solicitor general i Asquiths första
ministär, blev 1913 attorney general och vid
den första samlingsministärens tillkomst juni
1915 inrikesminister. Han kom emellertid i
värnpliktsfrågan i konflikt med sina
kabi-nettskolleger, avgick dec. 1915 och ledde jan.
1916 de radikalas opposition mot
regerings-förslaget om obligatorisk värnplikt. 1917—
18 tjänstgjorde han i Frankrike som major
vid luftvapnet. S. föll igenom vid
underhusvalen i dec. 1918 men återinsattes 1922 i
underhuset efter en het valstrid i Spen valley.
Han blev snart en av den liberala
underhusoppositionens ledande män och gjorde sig
dessutom bemärkt som ordf, i den parlamentariska
kommissionen för Indiens författningsfråga
(1927—30). Under den ekonomiska krisen
1931 ledde han den del av det liberala
partiet, som stödde MacDonalds politik, och
ingick i dennes samlingsministär som
utrikesminister. Som sådan har han intagit en
bemärkt plats 1932 under Genèvekonf eren sens
förhandlingar i avrustningsfrågan. V. S-g.
Simon [simä’], J u 1 e s (eg. S u i s s e), fransk
politiker och filosof (1814—96). Blev lärare i
filosofi vid Sorbonne 1839, led. av
konstituerande församlingen 1848 och led. av conseil
d’état 1849. S., som
vägrade att avlägga
ed på den nya
författningen efter
Napo-leons statskupp 1851,
avsattes från alla
offentliga uppdrag och
ägnade sig de följ,
åren åt historiska
forskningar och
litterärt skriftställarskap.
Hans salong blev en
av samlingsplatserna
för de ledande
männen från Ludvig
Fi
lips dagar. 1863 led. av lagstiftande kåren,
blev S. icke minst genom sin lysande
vältalighet en av de liberala idéernas främsta
förkämpar, röstade 1870 mot krigsförklaringen
mot Tyskland och var sept. s. å.—1873
undervisningsminister. Led. av
nationalförsamlingen 1871 och senator sedan 1875, kämpade S.
för en moderat republikansk åskådning. 1876
blev han ministerpresident och
inrikesminister. Med stor takt och tålmodighet sökte han
medla mellan ytterlighetspartierna men
råkade i skarp konflikt med det klerikala lägret
och tvangs 1877 att avgå. S. framträdde
senare bl. a. som en av boulangismens
bekäm-pare. Han blev 1875 led. av Franska akad.
Bland hans talrika skrifter märkas »Le
devoir» (1854; »Pligten», 1870), »La liberté»
(2 bd, 1859), »La politique radicale» (1868),
»Thiers, Guizot, Rémusat» (1885) och »La
femme du vingtième siècle» (1891;
»Kvinnan i 20:e århundradet», 1892). — Biogr. av
L. Séché (1903). R. Sv-m.
Simon [simä’], Lucien Joseph, fransk
målare (1861—1925). Uppmärksammades
genom »Jesus botar sjuka» (Jesus bland
fiskartyper från Bretagne, 1894), sedan bl. a. genom
»Begravning i Bretagne» (1895). Från de följ,
åren förskriver sig en rad betydande bilder
från Bretagne: »På hemvägen från kyrkan»
(galleriet i Helsingfors), »Marknadscirkus»
(1898; Nasjonalgalleriet i Oslo), »Kyrklig
procession» på havsstranden (1899;
Luxembourg-museet) m. fl. målningar, utmärkta för kraftig
och robust realism; även i senare arbeten tog
S. motiv från Bretagne, t. ex. i »Vadet» (1910;
inköpt av franska staten). S. målade även
interiörer. Bland dessa märkas
»Kammarmusik» (1902), »Aftonsamkväm» (s. å.;
Nationalmuseum i Stockholm), »Aftonsällskap i
ateljén» (1905) och »Sommardag» (1906;
Luxem-bourgmuseet). Han målade också italienska
motiv (»Kyrklig ceremoni i Assisi»). G-g N.’
Simon [simä’], Richard, fransk teolog
(1638—1712). S., som inträdde i oratorianernas
orden och prästvigdes 1670, blev genom en
rad arbeten banbrytare för en historisk-kritisk
bibeluppfattning. Nämnas må »Histoire
cri-tique du vieux testament» (1685; ledde till att
S. uteslöts ur sin orden), »Histoire critique
du texte du nouveau testament» (1689),
»Histoire critique des versions du nouveau
testament» (1690) och »Histoire critique des
prin-cipaux commentateurs du nouveau testament»
(1693). — Litt.: F. Stummer, »Die Bedeutung
R. S:s für die Pentateuchkritik» (1912); E.
Mc Queen Gray, »Old testament criticism»
(1923). E. Nwn.
Simone Martfni [ må’ne-], sienesisk målare
(1280-talet—1344). S. utförde 1315 Maestä
i Sienas rådhus, en stor väggmålning av
madonnan med barnet på en tron, omgiven av
skaror av änglar och helgon. Den visar
tydligt, att han uppfostrats i den sienesiska
traditionen, även om han sedan genom en
närmare anslutning till den franska gotiken i
viss grad befriat sig från den hos Duccio så
starka bysantinismen. En starkare
individua-lisering av figurerna utmärker honom bl. a.
gentemot hans föregångare. Ännu tydligare
framträder detta i den i stora rådssalen 1328
utförda fresken med det berömda
ryttarpor-trättet av stadens segerrike fältherre
Guido-riccio dei Fogliani. Höjdpunkten i hans för
Siena så utmärkande lyriska stil utgör den
altartavla, framställande Marias bebådelse (nu
i Uffizierna, Florens, 1333), som är signerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
