Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjundedagsadventister - Sjundeå - Sjungande låga - Sjung om studentens lyckliga dag! - Sjunkgöt, Sjunkhuvud - Sjunkminor - Sjuntorp - Sjurygg - Sjuskinnsgröt - Sjösovardagen - Sjusovare - Sjustjärnorna - Sju strömmar - Sjuvalov, släkt - Sju vise mästare (Historia septem sapientum) - Sjuåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
961
heter» (självbiogr.; övers. 1885); M.
Neiien-dam, »Frikirker og sekter» (1927). Hg Pl.
Sjundeå, fi. Si’untio, socken i Nylands län,
Finland; 259 kvkm, 4,457 inv. (1931), till
största delen svenskspråkiga. O. Brn.
Sjungande låga, fys. Från en smal spets
utströmmande luft- el. gasström har en viss
tendens att råka i svängningar. Om en
brännbar gas antändes, så att en spetsig låga
uppkommer, har gasströmmen fortfarande
samma tendens. Skjutes ett rör av 2—3 cm
vidd över en sådan låga, börjar den att ljuda,
om den regleras till passande höjd.
Tonhöjden beror helt på luftpelarens längd. Lågan
råkar själv i svängningar. Fenomenet kallas
ofta kemiska harmonikan. T. E. A.’
Sjung om studentens lyckliga dag!,
allbekant manskörsång, komponerad av prins
Gustav (se d. o., sp. 57) till ord av H. Sätherberg
(se d. o.).
Sjunkgöt, Sjunkhuvud, se G j u t n i n g,
sp. 713.
Sjunkminor, sjöminor (se Mina 2) utan
flytkraft, av 50—150 kg vikt, avsedda att
från u-båtsjagare, bevakningsfartyg el.
jagare medelst minkastare utskjutas på den
plats, där u-båt upptäckts el. inrapporterats.
S:s sprängladdning bringas till detonation
på visst inställt vattendjup el. ock vid stöt
mot något föremål. S. uppfunnos under
världskriget och ha visat sig vara ett av de
verksammaste medlen för bekämpandet av
u-båtar. ö-g.
Sjuntorp, bomullsspinneri och väveri i Fors
socken, Älvsborgs län, vid Lerumsån, med
Sveriges äldsta ännu befintliga spinneri, gr.
1813. Äges av a.-b. S., aktiekap. 1,2 mill. kr.,
650 arb., tillv.-värde per år 5 mill. kr.
Sjurygg, zool., se Stenbit.
Sjuskinnsgröt, en rätt för forna dagars
högtidsbord. Den bereddes av ris- el.
korn-grynsgröt, lagd i sju lager med smör, kanel
och socker emellan. Efter påläggning av
varje nytt lager brungräddades rätten. D-e.
Sjusovardagen, urspr. benämning på 27 juli.
Legenden om »sju sovare» förtäljer, att sju
bröder vid förföljelsen under Decius 249 flytt
till en bergshåla i Efesos, där somnat och
•dött men omkr. 200 år senare av Gud
uppväckts för att vittna om de dödas
uppståndelse; själva trodde de, att deras sömn varat
blott en natt. Gregorius av Tours införde
legenden i Västerlandet omkr. 570 och
nedskrev den efter ett syriskt original.
Männens antal (7, 8, 9) växlar i olika relationer.
Motivet finns i koranen, i Indien, i Talmud
■o. s. v. Äldsta sv. uppl. av legenden är av
1626; sedan många skillingtryck. Sjusovare
nu = en, som sover länge på morgonen, urspr.
■efter kl. 7. I folktron avgör väderleken på
•s. väderleken sju veckor framåt. A. G-w.
Sjusovare, Glis (Myo’xus) glis, gnagare av
sovmössens fam., hemmahörande i mell., s.
■och ö. Europa. Längden uppgår till 16 cm
utom den 13 cm långa, yviga svansen. Den
mjuka pälsen är ovan askgrå, under vit. S.
klättrar skickligt i träden och sover där i
sitt bo om dagarna. Födan utgöres av
knoppar, skott och frukt, varför den på sina håll
anställer skada i trädgårdar. Vintern
till-ibringas i dvala. T. P.
Sjundeå—Sjuåriga kriget
962
Sjustjärnorna, astron., se Plejaderna.
Sju strömmar, se O t h e m.
Sjuvalov [JovaTof], rysk adelssläkt, känd
från 1500-talet. — Ivan Ivanovitj S.
(1727—97), gunstling hos kejsarinnan
Elisabet, främjade frikostigt vetenskapen. På
hans initiativ inrättades univ. i Moskva och
kejserliga konstakad. — Pavel
Andre-jevitj S. (1777—1823) utmärkte sig under
Suvorov och i finska kriget 1809, då han vid
Skellefteå tillfångatog en mindre svensk
styrka under överstelöjtnant Furumark. S.
blev sedan generaladjutant hos Alexander I;
han förde 1814 Napoleon I till Fréjus. —
Hans sonson generalen greve Petr And r
e-jevitj S. (1827—89) var 1866—74 chef för
hemliga polisen, 1874—79 ambassadör i
London och deltog i Berlinkongressen 1878. Hans
bror generalen greve Pavel A n d r e j
e-v i t j S. (1830—1908) var 1885—94
ambassadör i Berlin och 1895—97 generalguvernör i
Warschau. (A. A-t.)
Sju vise mästare (II i s t o’r i a s e’p t e m
s a p i e’n t u m), en novellsamling, trol. av
indiskt ursprung, som under medeltiden kom
till Europa och spreds på olika språk. En
fursteson uppfostras av sju vise mästare,
vilka rädda hans liv, som är hotat av hans
styvmor. Både hon och mästarna uppträda
som berättare. Äldsta bearbetningen i Europa
är av J. de Alta Silva (omkr. 1184). Några
svenska versioner finnas, alla från 1400-talet
(utg. av G. E. Klemming i »Prosadikter från
Sveriges medeltid», bd 28, 1887—89). R. G.*
Sjuåriga kriget, europeiskt kontinental- och
kolonialkrig 1756—63. S. var i båda
hänseendena en fortsättning på 1740-talets politiskt
oavslutade storkrig, österrikiska
tronföljds-kriget och den därmed parallella
fransk-engelska kolonialstrid, som senare utan
krigsförklaring återupptogs redan 1754—55. Därpå
följde en storpolitisk omgruppering, i det att
de båda förra segrarna, Preussen och
Eng-land-Hannover, ingingo defensivförbund i
Westminster jan. 1756, varpå exemplet maj
s. å. följdes i Versailles av ärkefienderna
Österrike och Frankrike, till vilket läger flera
makter anslöto sig. Det uppåtsträvande
Preussens inringning och österrikarnas återförvärv
av Schlesien hägrade, medan Fredrik II hyste
erövringsplaner mot bl. a. Kursachsen och
öppnade kriget genom offensiv mot detta land
aug. 1756. Till Österrike-Sachsen slöto sig inom
kort Frankrike, Ryssland och Tyska riket samt
i aug. 1757 Sverige och jan. 1762 Spanien
(krigsförklaring från engelsk sida). S. fick ett
synnerligen dramatiskt och blodigt förlopp.
Fredrik och hans arméer utvecklade ett militärt
mästerskap, som på slagfältet merendels hade
övertaget över motsidan, men likväl inbröto
dennas mångfaldigt manstarkare arméer i
Preussen från skilda håll, och landet syntes
tidtals förlorat. De viktigaste
krigshändelserna voro sachsarnas kapitulation vid Pirna
okt. 1756; preussarnas nederlag vid Kolin i
Böhmen juni 1757; hannoveransk kapitulation
vid Kloster Zeven septy s. å., varigenom
fransmännen uppnådde Elbelinjen; Fredriks seger
över fransmännen och riksarmén vid Rossbach
i Sachsen nov. och över österrikarna vid
Leu-then i Schlesien dec.; hans knappa seger över
XVII. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
