Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Skagerak—Skagerakslaget
1030
Kristian X:s villa, Klitgaard, nära den i
sanden begravna gamla kyrkan i v., vars
vita torn nu tjänar som sjömärke. För de
många svenska fiskare, som på hösten under
sill- och makrillfisket besöka S., uppfördes
1925 en svensk kyrka, vid vilken Svenska
kyrkans missionsstyrelse under fiskesäsongen
håller svensk sjömanspräst. Flera danska
konstnärer ha verkat i S., bl. a. II.
Drach-mann och P. S. Kröyer, vilkas villor upplåtits
till museer. Stor hamn, invigd 1907, frys- och
packhus för fisk, skeppsvarv, många hotell,
pensionat och livräddningsstationer. På den
yttersta udden, Grenen, 2,5 km n. ö. om själva
staden, stort badhotell och fyr. 1 uddens
fortsättning Skagens rev med farliga grund,
där utanför fyrskepp. — S. nämnes redan på
1300-talet som fiskläge, blev 1413 stad, fick
1561 sin första fyr och 1890
järnvägsförbindelse med Frederikshavn. Litt.: K. Madsen,
»S:s malere og S:s museum» (1929). G. R-ll.
Skagerak, Skagerrak (av holl. rak,
väg-sträcka, således »vägsträckan vid Skagen»),
arm av Nordsjön, n. v. om linjen Hanstholm—
Lindesnes, mellan s. ö. Norge, Bohuslän,
Kattegatt (gräns Skagen—Tjörn) och n. v.
Jylland. Ilar utmed Jyllandskusten ringa djup,
som sakta ökas mot n. till omkr. 100 m för
att sedan, i fortsättningen av Norska rännan,
hastigt stiga till 500 m i v. delen av S., över
600 m utanför Lindesnes och max. 809 m
utanför Tvedestrand. Grundhavet utmed den
hamnfattiga och farliga Jyllandskusten har
övervägande sandbotten, de djupare delarna
av S. däremot fina, grå leravlagringar.
Utmed svensk-norska kusten många djupa
fjordar. Ytvattnets salthalt är minst i n. (omkr.
30 °/oo), där det särskilt sommartid avsevärt
påverkas av den från Östersjön kommande
starka ytströmmen; under och s. om
östersjö-strömmen är salthalten 34—35 °/oo-
Tidvat-tensvariationerna inskränka sig till 0,8—0,4
m. Jfr Nordsjön. G. R-ll.
Skagerakslaget utkämpades 31 maj—1 juni
1916 mellan brittiska Grand fleet och tyska
Hochseeflotte. S. benämnes i Tyskland vanl.
slaget utanför Skagerak och i
England slaget vid Horns rev el.
slaget vid Jylland. 30 maj utlöpte från
3 olika engelska hamnar följande brittiska
sjöstyrkor: huvudstyrkan av Grand fleet
under amiral Jellicoes befäl, bestående av 24
slagskepp, 3 slagkryssare, 8 pansarkryssare,
10 lätta kryssare sar^t 56 jagare;
spanings-styrkan under viceamiral Beattys befäl,
bestående av 4 slagskepp, 6 slagkryssare, 13
lätta kryssare, ett 40-tal jagare samt 1
flyg-moderfartyg; en slagskeppseskader om 12
äldre slagskepp. Tidigt på morgonen 31 maj
utlöpte från Wilhelmshaven tyska
Ilochsee-flotte, bestående av huvudstyrkan under
viceamiral Scheers befäl, sammansatt av 22
slagskepp, 10 lärta kryssare och ett 40-tal jagare;
spaningsstyrkan under viceamiral Hippers
befäl, sammansatt av 5 slagkryssare, 13 lätta
kryssare och ett 30-tal jagare. — Brittiska
huvudstyrkan framgick mot s. v. kusten av
Norge med spaningsstyrkan framskjuten i s.
riktning. Tyska flottan styrde n. n. v. kurs
med spaningsstyrkan på stort avstånd framför
huvudstyrkan. 31 maj omkr. kl. 3 e. m.
uppstod kontakt mellan de båda flottornas lätta
Svenska kyrkan i Skagen.
fartyg, och omkr. kl. 1/2 5 e. m. började
slagets första skede, striden mellan Beattys
och Hippers styrkor, under vilken 2 brittiska
slagkryssare sänktes. Den tyska
spaningsstyrkan, som på s. kurs alltmer närmat sig
den tyska huvudstyrkan, erhöll omkr. kl. 6
stöd av denna senare, och därmed inträdde
slagets andra skede, under vilket Beatty
med n. kurs och följd av den samlade tyska
flottan sökte förena sig med brittiska
huvudstyrkan. Denna förening fördröjdes, och
under tiden hade sikten alltmer försämrats.
Omkr. kl. 1/2 7 e. m. anlände Jellicoes
framskjutna kryssarförband till stridsplatsen och
ingrepo i striden. Det tredje skedet,
huvuddrabbningen, mellan båda sidornas
samlade stridskrafter, inträdde något efter kl. 7
e. m. och pågick under omkr. tim.,
varunder tyska flottan från n. kurs böjde av
styrbord hän till s. kurs. Brittiska
flottans-väg bildade i förhållande till den tyska
flottans en yttre och med denna koncentrisk
båglinje. Huvuddrabbningen
kännetecknades-av artilleridueller mellan de större fartygen
samt torpedanfall, utförda av jagare och
understödda av kryssare. Den avslutades med
att viceamiral Scheer, för att lösgöra sig från
brittiska flottans hotande omfattning, mot
dennas slaglinje insatte ett hänsynslöst
torpedanfall. Då amiral Jellicoe härunder lät
anbefalla vändning från fienden,
förlorades-kontakten med tyska huvudstyrkan. Under
den följ, natten förekommo åtskilliga
isolerade strider, men någon kontakt mellan huvud
styrkorna ägde ej rum. Då dagen grydde 1
juni, voro flottorna åtskilda, den tyska
sydligast och stävande mot Helgolandsbukten,
den brittiska under samling v. om Horns rev.
— Totalt förlorade fartyg på tysk sida voro
11 med ett sammanlagt deplacement av omkr.
60,000 ton; motsv. siffror på brittisk sida voro
14 fartyg och omkr. 120,000 ton.
Personalförlusterna voro på tyska flottan omkr. 3,000
och på brittiska omkr. 7,000 man. —
Kraftmätningen i S. mellan världens dåv.
mäktigaste flottor hade visserligen vad förlusterna
beträffar utfallit till tysk förmån, men
Englands övermakt till sjöss blev genom slaget,
föga rubbad. S. förändrade ej heller det
sjöstrategiska läget.
Litt.: S. Dehlgren, »Slaget vid Horns rev»-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
