Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skidlöpning - Skidor - Skidstavar - Skidteknik - Skidtäcke - Skidväxter - Skien - Skienselven - Skierniewice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1089
Skidor—Skierniewice
1090
värnpliktiga för utbildning i skidlöpartjänst
vid Norrbottens reg:te. — Litt.: S. Janson,
»Svenska skidförbundet» (i »Svenska
gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund
1903—28», 1928); G. Dyhlén, »Skididrott» (i
»Vår idrott», 1930; med bibliogr.);
»Skidfräm-jandets handbok i skidlöpning» (1932—33; d. 1
av G. Dyhlén och O. Rimfors, d. 2 av G.
Dyhlén); På Skidor 1892 ff. (register för 1892
—1931 i Svensk Skidkalender 1932); C.
Nordenson, »Svensk skidlitteratur» (i Sveriges
Centralförening för Idrottens Främjande,
Årsbok 1927). C. N.;Å. S-n.
Skidor. Sedan urminnes tider ha s. och
snö-(sump-)skor (jfr S n ö s k o r) brukats för att
underlätta framträngandet över snö och
sumpmark. Ehuru snöskorna torde vara äldre,
anses s. ej ha uppkommit ur dessa utan ur
den skinnklädda vinterskon med bakåtriktad
hårbeklädnad. Tre ursprungliga skidtyper
kunna urskiljas: den södra, i ett brett bälte
från Uralbergen genom Ryssland, de baltiska
staterna och Götaland till s. Norge, har
urgröpt fotställ, d. v. s. lister vid skidans kanter
till stöd för foten och bindslets fästande, och
plan, ej skinnklädd undersida (se bild 1). Den
arktiska, n. Sibirien, n. Ryssland och n.
Skandinavien, har vertikala hål för
bindningen och plan el. något konvex undersida,
skinnklädd el. oklädd (se bild 2). Den nordiska,
Skandinavien och Finland, har lång, oklädd,
rännförsedd löpskida för vänstra foten och
kortare, oftast skinnklädd sparkskida (andur)
för den högra (se bild 3). — Med hjälp av
pollenanalys (se d. o.) har konstaterats,
att en skida från Iloting i Ångermanland
är minst 4,200 år (se bild 4). Denna, som är
den äldsta f. n. kända, har upphöjt fotställ
med hål för tåremmen genom hela fotstället.
Fyndet visar, att man i Sverige redan under
stenåldern förmått avsevärt förbättra den
södra skidtypen (där tåremmen gick genom
de svaga listerna). Efter detta fynd (och flera
liknande, därav ett av den arktiska typen,
omkr. 4,000 år) kan hypotesen, att våra
förfäder fått s. av lapparna, ej längre
upprätthållas. — Den moderna skidindustrien i
Sverige uppstod på 1890-talet. Förut hade varje
landsända n. om Dalälven sina skidslöjdare.
Nutidens s. äro i stort sett endast av två
typer: terräng- och baekskidor (den långa,
smala löpskidan för särskilt landsvägslöpning
förekommer även men är starkt på retur).
Backskidor tillverkas i regel av bok, ask el.
hickory och äro betydligt tyngre och
bredare än terrängskidorna, som i allm.
tillverkas av björk. För s., avsedda för fjällterräng,
börjar hickory dock alltmer föredragas (som
hållbarare). S:s glidytor underhållas genom
v a 11 n i n g, varvid ytan uppvärmes och
be-strykes med skidvalla, vanl. tjära med
tillsats av paraffin, vax el. dyl. S. fästes vid
foten med enskidbindning, varav många
olika slag uppstått. För att vid löpningen
antingen öka farten el. medverka vid
broms-ning användas skidstavar (vanl.
bamburör), försedda med trissor till förhindrande av
stavens nedsjunkande i snön. — Lapparna
köpa numera i allt större utsträckning s. av
modern typ. Den gamla lapska skidan finnes
bäst bevarad i s. Lappland (Tärna socken). —
Litt.: K. B. Wiklund, »Den nordiska skidan,
den södra och den arktiska» (i På Skidor
1931); A. Zettersten, »Den södra skidtypen»
(ibid. 1932). A. Z-n;Å. S-n.
3
1 skidor av södra skidtypen (Östergötland). — 2
skida av arktisk typ (Västerbotten). — 3 löpskida
och andur av nordisk typ. — 4 skidan från Hoting.
Skidstavar, se Skidor.
Skidteknik, se Skidlöpning.
Skidtäcke, se Opphämta.
Skidväxter, bot., korsblommiga (se d. o.).
Skien [Jen], stad i Telemark fylke, Norge,
vid Faf- el. Skienselvens utlopp ur
Hjelle-vatn; 15,596 inv. (1930). Älven bildar i S.
flera forsar med 4,4 m fallhöjd, vilka driva
pappers- och massafabriker, tillhörande
Unionkoncernen. Störst är Klosterfossen;
Lang-foss är kanaliserad. S. har goda
järnvägs-och ångbåtsförbindelser samt bygdehistoriskt
fylkesmuseum. I S. föddes 1828 Ibsen.
Staden ligger på Gjemsö klosters (se d. o.) mark
och fick stadsprivilegier 1346. Se bild sp.
1091. — Jfr J. A. Schneider, »Fra det gamle
S.» (3 bd, 1914—24). Ax. S.
Skienseiven [Jens-], den mellan Skien (jfr
d. o.) och Porsgrunn belägna delen av
Skiens-el. Telemarksvasdraget, vari de industriellt
viktiga källfloderna Måne (se d. o.) och Tinne
samt det kanaliserade
Bandak—Kviteseidvat-tendraget ingå. Ax. S.
Skierniewice [skjärnjävi’tsä], industristad i
mellersta Polen, vojevodskapet Warszawa, 65
km s. v. om staden Warschau; 16,647 inv.
(1921). På slottet i S. hölls 15—17 sept. 1884
XVII. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
