Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skierniewice - Skiffer - Skifferlera - Skifferolja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Skiffer—Skifferolja
1092
Utsikt över Skien.
en sammankomst mellan kejsarna av
Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern och
deras utrikesministrar.
Skiffer, bergart, som lätt låter dela upp
sig i tunna skivor. Skifferarter kunna
ha mycket olika sammansättning och
utseende; de benämnas vanl. efter någon
framträdande beståndsdel, ss. lerskiffer,
glimmer-skiffer och hornbländeskiffer, efter någon
karakteristisk egenskap, ss. hårdskiffrar,
bi-tuminös s., el. efter användningen, t. ex.
takskiffer. Jfr även S k i f f r i g h e t. K. A. G.
Skifferlera, skiffrig bergart, mellanform
mellan lera och lerskiffer, i regel grå i olika
nyanser. S. är ett sediment, som ej har
undergått någon starkare diagenes el. varit
underkastat starkare tryck. Den förekommer
omväxlande med andra sediment i yngre
geologiska bildningar och innehåller stundom
fossil, både av djur och växter. — S. har ofta
teknisk betydelse som råmaterial i keramisk
industri, särskilt som »eldfast lera», t. ex. i
Skånes stenkolsförande bildningar. K. A. G.
Skifferolja, olja, bildad vid torrdestillation
av bituminösa skiffrar. Mäktiga förekomster
av sådana finnas i Sverige, Tyskland,
England, Skottland, Frankrike, Spanien, Estland
m. fl. europeiska länder, i Australien,
Amerika, Sydafrika och Asien. S. är föremål för
fabriksmässig tillv. i Skottland och
Frankrike, Tyskland, Spanien, Estland, Sverige
(jfr Alunskiffer), Australien, Manchuriet
m. fl. länder. I Skottland utvinnas 7—8 %
olja, i Frankrike 6—8 %, Tyskland (Messel)
6—10 %, Estland 16—20 %, Sverige 4—5 %
och Manchuriet 5—6 %. Det manchuriska
verket igångsattes 1930 med en årlig
tillverkning av 69,000 ton råolja ur 1,360,000 ton
skiffer.
På 1870-talet bildades i Sverige det s. k.
skifferundersökningsbolaget, som verkställde
omfattande undersökningar av svenska
skiffrar. I mitten av 1890-talet byggdes en mindre
fabrik vid Gössäter på Kinnekulle, vari
framställdes 92,500 kg s., men fabriken måste
nedläggas på grund av dåligt ekonomiskt
resultat. I början av 1900-talet upptogs frågan
på nytt, dock utan att bestående praktiska
resultat uppnåddes.
1913 tillsattes en regeringskommitté med
uppdrag att undersöka hittills föreslagna
metoder för framställning av mineralolja m. m.
ur svensk alunskiffer. 1918
avlämnade den sitt utlåtande
(tr. 1919). Enl. detta
utlåtande finnas såväl på
Kinnekulle som i Närke
förutsättningar för större industrier.
Under krisåren drev a.-b.
Kemiska anläggningar en
för-söksfabrik vid Rockesholm och
började a.-b. Svensk
oljeindustri en industriell anläggning
vid Gössäter — båda med
ugnar enl. skotsk förebild. Då
olja åter blev tillgänglig i
marknaden, inställdes
emellertid dessa arbeten. Senare
ha uppförts industriella
anläggningar enl. för svenska
förhållanden speciellt
utarbetade metoder, enl.
suggasgene-ratormetoden vid a.-b. Svenska skifferverken
vid Lanna i Hidinge socken samt enl.
retort-metoden vid Kinnekulleverken i Kinne-Kleva
socken. Vid båda metoderna avdestilleras
oljan vid relativt låg temp. under tillförsel av
vattenånga och erhålles som biprodukt en
brännbar gas. Vid destillation av skiffer från
Kinnekulle erhollos i anläggningen i
Kinne-Kleva 4 % olja med värmevärde 9,560
värmeenheter och svavelhalt 1,7 %, i Lanna
däremot resp. 1,9, 9,100 och 6. Den
brännbara gasens värmevärde var i det förra
fallet omkr. 6,640 värmeenheter per kbm, i det
senare fallet 906. Per ton skiffer erhöllos
i förra fallet omkr. 44, i senare fallet omkr.
513 kbm gas. Anläggningen vid Lanna
ned-lades efter ett par års drift. Anläggningen
vid Kinnekulleverken har genom beslut av
riksdagen 1932 övertagits av staten med
avsikt att där, under namn av Flottans
skiffer-oljeverk å Kinnekulle, fortsätta driften,
numera underställd Marinförvaltningen. Denna
anläggning skall snabbt kunna utvidgas för
säkerställande av flottans behov av
brännolja vid avstängd tillförsel från utlandet.
Den mest beaktansvärda insatsen för att
åstadkomma en lösning av oljeframställning
ur alunskiffer har gjorts av bergsingenjören
S. V. Bergh. Ett omfattande vetenskapligt
studium av Sveriges alunskiffer samt därur
vunna produkter har utförts av ett antal
forskare, av vilka prof. B. Holmberg vid
Tekniska högskolan det senaste årtiondet
nedlagt ett betydande arbete.
S. kunna liksom bergoljorna indelas i
sådana på paraffinbas, på asfaltbas och på
biandbas. Till oljor på paraffinbas kunna
hänföras skotsk, fransk, tysk, manchurisk m. fl.,
till sådana på asfaltbas svensk, estnisk m. fl.
— Den skotska råoljan är av mörkgrön till
brun färg, har en spec. v. av 0,86—0,90 och
stelnar vid omkr. 32° C. Den svenska råoljan
från Kinnekulle har ävenledes mörkgrön till
brun färg, en spec. v. av 0,97 och är flytande
vid —20° C. En s. från Kinnekulle har
dessutom följ, egenskaper: kolhalt 86,o %,
väte-halt 10,0 %, svavelhalt 1,7—2 %, eff.
värmevärde 9,560 kgkal., flampunkt 21° C samt
viskositet vid 20° C 4,31, vid 50° C 1,75.
S. omdestilleras och lämnar alltefter olika
beskaffenhet motsv. produkter som liknande
bergoljor. Ur den svenska s. utvinnas f. n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
