Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsavverkning - Skogsbestånd - Skogsbock - Skogsbrandsförsäkring - Skogsbruk - Skogsbrukssätt - Skogsbygden (Norska el. Nårska Skogsbygden) - Skogsbär - Skogsdikning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1123 Skogsbestånd—Skogsdikning 1124
b r o s s 1 i n g), virkets hopsläpning till
lastplatserna vid basvägarna, dels av dess
utkör-ning. För utkörningen användas
timmerkäl-kar av flera typer. Vanligast är den urspr.
värmländska getdoningen. I vissa delar av
Norrland nyttjas den s. k. bordsläden. Vid
lastningen gäller regeln, att lassets huvudvikt
skall vila på bakkälken. Som dragkraft
användas fortfarande så gott som uteslutande
hästar, ehuruväl försöksdrift ägt rum med
anordnande av traktortransporter med ett
flertal lass efter varje traktor. Sedan virket
framkörts till avlastningsplatsen, lägges det
på lämpligt ställe, om utrymme finns, på land,
i annat fall på isen, i varje fall på underlag
för att underlätta mätning och torkning. De
mindre dimensionerna, vilka innehålla det
tyngsta virket, läggas helst på land. Därefter
utföres t u m n i n g e n, d. v. s. virkets
noggranna mätning, som numera på de större
vattendragen verkställes kooperativt för
samtliga virkesägare av särskilda organisationer,
tumningsföreningarna. Vid tumningen
märkes virket med ägarens speciella märke.
Därmed äro avverkningsarbetena avslutade,
och flottningen (se d. o.) eller annan
vidare-transport vidtager vid lämplig tid. S-r.
Skogsbestånd, ett större antal träd, som
växa tillsammans och bilda ett från
omgivningarna avvikande, enhetligt skogssamhälle.
Efter uppkomstsättet delas s. i
naturbestånd, som uppkommit genom
självsådd, och kulturbestånd, som
uppdra-gits genom skogsodling. Somliga trädslag
bilda ensamma eller tills, m. något annat
trädslag stora, jämna bestånd, ss. tall, gran
och bok samt ibland även björken, som t. ex.
i björkregionen mot fjällen uppträder i stora
bestånd; andra uppträda vanl. endast i mindre
bestånd, ss. ek, al, gråal, asp och ibland även
ask och l?nd; några förekomma endast
gruppvis eller enstaka, ss. lönn, alm, ibland lind
och ask, vidare avenbok, rönn, oxel m. fl.
träd. Efter beståndens sammansättning
skiljer man på rena bestånd, som i
huvudsak utgöras av endast ett trädslag, och
blandade bestånd, som bildas av två
eller flera trädslag. Slutligen skiljer man
på likåldriga och olikåldriga
bestånd. Fullt likåldrigt är endast det
bestånd, som uppkommit efter ett och samma
fröår eller som uppdragits genom skogsodling.
Under beståndets uppväxt sker vanl. en viss
skiktning av detsamma (uppdelning på
kronskikt) därigenom, att de
livskrafti-gare träden växa förbi och över sina svagare
grannar. De förra träden komma snart att
bilda krontaket i beståndet (k r o n s 1 u t) och
sägas utgöra huvudbeståndet. De förbivuxna,
småningom alltmer undertryckta träden
utgöra underbeståndet. Från en föreg.
trädgeneration på platsen kvarstående träd,
vilka fått inväxa i det nya beståndet, kallas
överståndare. S-r.
Skogsbock, zool., se Långhorningar,
sp. 462.
Skogsbrandsförsäkring omfattar, i enlighet
med de principer, som tillämpas i Sverige
sedan 1919, blott växande skog, ej själva
skogsmarken eller i skogen liggande
upphugget eller avverkat virke. Släckningskostnader
ersättas icke enl. s. men däremot sådan skada,
som uppkommer vid hämmande av brand, t.
ex. vid huggning av brandgator och tändande
av moteld. Vid brandskada bestämmes värdet
på avverkningsmogen skog efter dess
avverk-ningsvärde enl. på orten gällande
genomsnittligt pris på rot. Vid värdering av annan skog
skall hänsyn tagas till såväl beståndets
anläggningskostnad som dess slutvärde vid den
ålder, då beståndet lämpligen bör avverkas.
Skadan anses uppgå till det på så vis
beräknade »förväntningsvärdet», minskat med
saluvärdet av det virke, som ev. kan tillgodogöras
efter branden. — Ansatser till införande av s.
spårades i Sverige under 1870-talet, men först
efter 1919 har s. börjat bedrivas mera
målmedvetet. Den produktiva skogsmarken i
Sverige utgör omkr. 24 mill. har, men vid
1931 års slut hade de bolag, som driva s.,
näml, försäkringsbolagen Skandia,
Skogsför-säkrings-a.-b. och Svenska Veritas, icke
uppnått ett högre ansvarsbelopp för skog än
omkr. 850 mill. kr., motsv. en areal av
omkr. 4 mill. har. Se Nordisk
Försäkrings-tidskrift 1927, s. 205—256. G. P-e.
Skogsbruk, se Skogshushållning.
Skogsbrukssätt, se Skogshushållning,
sp. 1128.
Skogsbygden, före 1910 Norska el. N å
r-s k a S., d. v. s. Nårunga sockens skogsbygd,
socken i Älvsborgs län, i Kullings härads
mest höglänta skogsbygd, s. ö. om Alingsås;
39,85 kvkm, 392 inv. (1932). Sank, oländig
och glest bebyggd skogs- och bergsbygd. 322
har åker, 2,312 har skogsmark. Ingår i
Nårunga, S:s, Ljurs, Ornunga, Kvinnestads
och Asklanda pastorat i Skara stift,
Kullings kontrakt.
Skogsbär, benämning på frukter av vilda
örter el. buskar, ss. lingon, blåbär och hallon;även
nypon. Dessa ha ansetts som ett commune
bonum och kunnat plockas av vem som helst.
Då s. på senare år betydligt stigit i värde,
har i olika riksdagsmotioner (tidigast 1899)
föreslagits, att s. skulle skyddas åt
markägaren. Efter motioner 1913 anhöll riksdagen om
utredning, vilket föranledde utarbetande inom
Justitiedep. av ett utkast till lag om rätt till
bärplockning m. m., väsentligen
överensstämmande med bestämmelser i Lagberedningens
1909 avgivna förslag till ny jordabalk, som
stadgade skydd för s. å jordägarens tomt,,
trädgård och närmaste omgivning.
Utredningen överlämnades sedan till 1919 års
jorda-balkssakkunniga, vilkas arbete avbröts 1 jan..
1923. Motioner 1927 och 1928 om
återupptagande av utredningen avslogos av
riksdagen. A. R-s.
Skogsdikning sker för att vinna en
grundförbättring av skogsmark, som lider av
överskott på vatten (sumpskog), eller att omföra,
till skogbärande skick myrar (kal sankmark
el. sankmark med glest och oväxtligt
trädbestånd). Särskilt i samband med
avverkningar har s. även karaktär av skyddsåtgärd
för att förebygga försämring av förut
produktiva marker. Av Sveriges skogsareal
beräknas 1,9 mill. har vara i behov av s.,
varjämte 1,6 mill. har myrar anses dikningsbara.
Ett kallt och regnigt klimat ökar
torv-bildningen och försvårar torrläggning.
Dik-ningens verkan beror även av torvens
struktur och fysikaliska beskaffenhet. Som allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
