Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
Skogsdrivning—Skogsfrö
1126
regel kan sägas, att högmossarna icke kunna
överföras till skogbärande skick. Kärr,
särskilt de, som äro beväxta med al, gran,
björk, vide och enris, ge en mark, som i
bonitet t. o. m. kan överträffa
mineraljords-markernas. Men främst utgöra
sumpskogarna lämpliga dikningsobjekt. Kostnaden för
ett dikningsföretag beror främst av markens
lutning och av torvslaget. På grund av
blivande sättningar i torven måste huvudgrav i
allm. förläggas till de djupaste partierna och
till lucker, för vatten genomsläpplig torv,
om sådan finnes. Om mer avsevärda
sättningar icke behöva befaras, följer
huvudgraven sänkor i ytan. Den uppsamlar vatten
från övriga diken och leder detta till en
punkt, där det kan släppas, t. ex. sjö el.
större vattendrag.
Förutom på domänverkets och de
träför-ädlande bolagens skogar har på senare tid
en omfattande s. igångsatts på skogar i
privat ägo med bidrag av skogsvårdsmedel
och av särskilda anslag, beviljade av
riksdagen delvis i samband med åtgärder mot
arbetslösheten. G-o K-n.
Skogsdrivning, se Skogsavverkning.
Skogsduva, zool., se Duvsläktet.
Skogseld uppstår lätt genom åskslag,
gnistor från lokomotiv eller ovarsamhet av
människor. Den farligaste tiden härför är dels
förvåren, då snön smält och marken
upptorkat samt är beklädd med det vissna, lätt
an-tändbara fjolårsgräset, och dels
högsommarens torkperioder. Antändningen sker så gott
som alltid vid marken, och s. utbreder sig
städse först efter marken, s. k. löpeld.
Denna kan, särskilt i äldre eller medelålders
skog samt om markvegetationen ej är
särskilt riklig, utbreda sig över stora ytor utan
att slå upp i trädens kronor. Möter
löpelden ungskog eller råder hårdare blåst,
slår den i regel upp i kronorna samt kallas
då toppeld. Denna framskrider betydligt
hastigare, kan genom bränder, vilka slungas
omkring av luftdraget, tända nya eldar på
stora avstånd ifrån sig samt är i allo mycket
farligare än löpelden. I samband med s. kan
i uttorkade mossar eller eljest i myllrik jord
jordbrand uppkomma. Löpelden
bekämpas genom brandgator (se B r a n d g a t a 2).
Toppeld bekämpas genom breda brandgator,
vilka i regel upphuggas i anslutning till
stödjelinjer i terrängen, ss. vägar, inägor,
sjöar eller vattendrag. Framför dylika
brandgator antändas ofta med fördel s. k. m o
t-eldar, vilka av luftsugningen från den
framryckande branden få sin rörelseriktning
mot denna.
En lag av 1914 stadgar straff för
vårdslöshet vid handhavande av eld i skog och
mark samt meddelar föreskrifter om
befolkningens skyldighet att anmäla upptäckt s.
och deltaga i släckningen av dylik, om
förmanskapet vid släckningsarbetet m. m. För
att i glesare bebyggda skogstrakter snabbt
upptäcka och lokalisera s. har man i vissa
trakter av n. Sverige och jämväl
mångenstädes i utlandet uppfört system av brandtorn,
försedda med telefonförbindelser, från vilka
bevakning verkställes under perioder, då
skogsbrandsfara föreligger. S-r.
Skogsfibla, bot., se H i e r a c i u m, sp. 995.
Skogsfors bruk, se R e f t e 1 e.
Skogsfru, Epipögium aphy’llum, en
sapro-fytisk, bladlös orkidé med korallikt förgrenad
jordstam utan rötter, omkr. 2 dm hög,
nästan genomskinlig, rödgul, fåblommig stängel
och stora, vaniljdoftande, gulvita blommor
med vid, blekt skär sporre. Växer i skogar
i nästan alla svenska landskap men är
mycket sällsynt. G. M-e.
Skogsfru, se Skogsrå.
Skogsfräken, bot., se Fräkenväxter.
Skogsfrö. För de äldsta skogsodlingarna
från slutet av 1700-talet insamlades
kottarna inom Sverige och utsåddes antingen
direkt på marken el. klängdes (se F r
ö-klängning), men när skogsodlingarna
ett stycke fram på 1800-talet blevo av större
omfattning, införskrevs frö av tall och gran
även från Tyskland. De av det sydländska
fröet uppkomna plantorna växte till en början
mycket kraftigt, men när de blevo omkr. 20
år, kunde man skilja de s. k. tyska tallarna
från de inhemska på de förras krokiga växt
och benägenhet att angripas av allehanda
sjukdomar. Många av planteringarna i 30—
40-årsåldern gingo t. o. m. alldeles ut.
Redan på 1880-talet började därför
skogsmän-nen utdöma tallfrö av sydländsk
härstamning. För att något stävja importen sattes
tull på skogsfrö, men importen fortfor, och
ofta utbjöds det underhaltiga tyska tallfröet
som svenskt. Först sedan det 1910
föreskrivits, att importerat barrträdsfrö skall färgas
genom insprutning i säckarna med
eosinlös-ning (starkt röd färg), ha bedrägerierna med
utländskt frö upphört.
Emellertid har ett av den moderna
skogsvårdens viktigaste problem blivit att utreda
hur stora klimatskillnader mellan fröets
växt-plats och användningsplats, som kunna
tolereras. De första systematiska
försöksodling-arna i större skala härför påbörjades i
Österrike och Schweiz, där i synnerhet utröntes
betydelsen av utsädets härkomst från olika
höjd ö. h. Dessa undersökningar utfördes
till en början med gran, varvid stark
minskning kunde konstateras i plantornas
höjd-tillväxt, allteftersom moderträdet växt på en
högre trakt än planteringsortens. Försök i
Danmark med ekollon från olika trakter ha
tydligt visat, att plantor från sydländsk
hemort lätt förfrysa i ett nordligare klimat.
I Sverige ha sedan 1904 pågått
försöksplan-teringar med tall från olika trakter av
landet. I Västergötland befintliga
försöksplan-teringar med frö från Norrland visa, att de
norrländska plantorna utmärkas genom
något svagare höjdtillväxt, mindre tjocklek hos
stammen, färre och betydligt kortare
grenar och kortare barr än de från sydliga
trakter. — Slutligen ha omfattande
för-söksplanteringar i Norrland ådagalagt, att
där ej kan användas tallfrö från mell. och
s. delarna av Sverige. Denna upptäckt har
lämnat förklaringen till de många
misslyckade skogsodlingarna i Sverige, särskilt
i Norrland. Nu vet man däremot, att, om
blott frö från lämplig trakt brukas,
skogsodling har stor förutsättning att lyckas i
hela Sverige nedom barrskogsgränsen. De
ännu pågående undersökningarna vid
Statens skogsförsöksanstalt ha visat, att, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
