Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogsteknologi—Skogsvård
1139
underlag för uppgörande av
hushållningspla-ner (se Skogsindelning) men har också
använts t. ex. vid den av staten bekostade
s. k. riksskogstaxeringen (se d. o.).
Ehuru vana taxatorer rätt säkert förmå
genom okulärtaxering utröna virkesmassa, antal
timmer o. s. v. per ytenhet, försiggår s. dock
vanligast genom trädens räkning och samtidig
uppmätning av vissa dimensioner, t. ex.
bröst-höjdsdiam., totala höjden och avsmalningen.
Diametermätningen, som sker med hjälp av en
klave, 1,3 m från marken, företas vanl. på
varje träd, medan övriga mått pläga tagas
endast på vissa representativa, fällda el.
stående s. k. provträd el. modellstammar. Ej
sällan förenklas arbetet ytterligare genom att
s. göres blott på särskilt utvalda s. k.
provytor, vilkas taxeringsresultat sedan tillämpas
på kringliggande, likartad skog. En särskild
form av dylik provytstaxering är den s. k.
regelmässiga linjetaxeringen, då
provytorna utläggas i form av smala bälten,
jämnt fördelade över hela skogen. Medelst
dylik linjetaxering uppskattas årl. stora
arealer svenska skogar. T. J.*
Skogsteknologi, läran om skogsprodukterna
och deras tillvaratagande. Hit höra i första
hand frågan om virket och dess egenskaper,
vidare trädens avverkning (se
Skogsavverkning) och virkets förädling. G. Sch.*
Skogs-Tibble, socken i Uppsala län, Hagunda
härad, vid gränsen mot Västmanlands län, v.
om Uppsala; 68,25 kvkm, 703 inv. (1932).
Skogs- och myrområde med öppna bygder
kring den lilla Säveån. 1,577 har åker, 4,220
har skogsmark. Egendomar: Onsike, Helgesta
m. fl. Ingår i Järlåsa, S. och Ålands pastorat
i Ärkestiftet, Lagunda och Hagunda kontrakt.
Skogstorp, se Odlingslägenheter
på kronoparker.
Skogsträdens skadedjur. De skogbildande
träden angripas av en stor mängd insekter
från olika ordningar, främst skalbaggar,
fjärilar, steklar och skinnbaggar. Man skiljer
på primära och sekundära
skadegörare. De förra äro sådana, som endast
angripa fullt friska träd, och omfatta de flesta
former, som förtära trädens blad, barr, skott,
knoppar, blommor el. frukter, således bland
fjärilarna tallspinnaren, tallflyet,
tallmätaren, nunnan, lövskogsnunnan, frostfjärilen,
tallskottvecklaren, hartsgallvecklaren m. fl.
samt bland steklarna tallsteklarna och
spin-narsteklarna (ss. tallspinnarsteklar,
Acantho-lyda [Lyda]) m. fl. De senare äro sådana, som
föredraga sjuka el. på ett el. annat sätt
försvagade träd, och omfatta bland skalbaggarna
barkborrarna, många långhorningar och
viv-lar, varvsflugor, bland fjärilarna träfjärilar
och glasvingar och bland steklarna
vedstek-lar. Någon skarp gräns mellan primära och
sekundära skadegörare finnes ej alltid, och
hos flera insekter med fullständig förvandling
kan det förekomma, att larverna äro
sekundära, medan de fullvuxna äro primära. Ex.
härpå äro bl. a. märgborrarna, där de
fullvuxna skalbaggarna urholka fullt friska
tallars skott, medan modergångarna och därför
också larverna förekomma framför allt under
barken av undertryckta tallar, vidare
snytbaggen, vars larv lever under barken av
stubbar och rötter, medan skalbaggen gnager av
1140
barken fläckvis på friska barrträdsgrenar och
plantor, samt tallvivlarna, vilkas larver
finnas under barken av undertryckta tallar,
medan de fullvuxna angripa friska tallskott.
Anledningen till att just bark- och
kambium-minerande insekter föredraga sjuka träd är
otvivelaktigt, att friska träd reagera med så
kraftigt kådflöde mot deras tunnelarbete, att
detta måste övergivas. De sekundära
skadedjuren spela en stor roll i skogen genom att
de i stor utsträckning yngla i fällda stammar,
som bli kvarliggande i skogen, samt i träd,
som av storm, snöbrott, skogsbrand, ihållande
torka, översvämningar el. dyl. skadats. I. T-dh.
Skogstyper, Skogssamhällen, de
grupperingar, som på olika växtplatser
bildas på ett lagbundet sätt av träden och
markvegetationen. Enl. den moderna
skogs-typslärans upphovsman, A. K. Cajander (se
d. o.), föras till en viss skogstyp alla de
bestånd, vilkas markbetäckning i det nästan
mogna och slutna skogsbeståndet
karakteriseras av i det väsentliga samma
artsammansättning och som ha samma
ekologiskt-biologiska karaktär. Skogsbeståndets ålder,
slutenhet, uppkomstsätt m. m. påverka
visserligen markflorans sammansättning men
på ett för olika skogstyper karakteristiskt
sätt. Den på så sätt definierade skogstypen
avser alltså att ge uttryck åt växtplatsens
s. k. primära, av klimat och jordmån betingade
faktorer.
Enär skogsmarkens produktionsförmåga,
dess bonitet, i huvudsak bestämmes av dessa
primära faktorer, har man, särskilt i
Finland, ansett sig kunna i stor omfattning
gradera skogsmarkernas bonitet även för
beskattningsändamål med tillhjälp av
skogstypen. Enl. svensk uppfattning är denna
gradering för grov och osäker. Inom samma
skogstyp kunna marker av mycket olika
bonitet vara representerade, låt vara att de
olika s. i medeltal tydligt skilja sig även
i fråga om bonitet.
Det är däremot påtagligt, att markfloran
i bestånden ger ett säkrare uttryck för
tillståndet i skogsmarkens ytlager, framför allt
i humustäcket. Av dettas beskaffenhet är
bl. a. föryngringsförloppet i hög grad
beroende. De olika s. visa härvidlag
karakteristiska och väsentliga olikheter.
Ett flertal olika skogstypssystem finnes.
De allmänt urskilda större huvudgrupperna
äro: lavrika (bild 1), mossrika (bild 2) och
örtrika skogar (bild 5) samt sumpskogar
(bild 6). Dessa huvudgrupper ha av olika
forskare ytterligare uppdelats på olika sätt
för olika trakter el. för olika ändamål.
Begreppet skogstyp bör hållas isär från bl. a.
beståndstyp (tall-, björk- o. s. v. bestånd)
och beståndsform (likåldrig, tvååldrig,
olikåldrig). — Om svenska barrskogstyper se vidst.
plansch och Sverige, växtvärld. O. E-th.
Skogsuv, zool., seHornugglesläktet.
Skogsvecka. Andra veckan i mars samlas
årl. i Stockholm medl. av alla på skogsbrukets
och träförädlingsindustriernas område
arbetande föreningar och organisationer, vilka då
under några få dagar hålla sina årsmöten,
inledda av en gemensam sammankomst.
Skogsvård, se Skogshushållning,
Skogs-lagstiftning där, sp. 1134, även 1903 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
