Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1175
Skovgaard-Petersen—Skram, B. A.
1176
Storskrake, Merganser merganser.
kungl. målerisamlingen, framträdde S. som en
betydande skildrare av dansk natur. 1854 och
1869 besökte han Italien. Han fick professors
titel 1860. I återgivandet av bokskogens
karaktär stod S. främst bland de samtida
danska målarna. Måleriskt stå S:s studier högre
än hans genomarbetade tavlor. Den sista
större tavla han fullbordade (1875) skildrade
en »Sommardag i Dyrehaven med
förbidragande åskväder» (konstmuseet). S. är
representerad i Köpenhamns konstmuseum av ett
20-tal landskap, dessutom av prov på sitt
interiör- och porträttmåleri (det förträffliga
porträttet av skulptören Freunds hustru, 1861),
i Hirschsprungs museum, i Glyptoteket och i
Nasjonalgalleriet i Oslo samt i
Nationalmuseum i Stockholm. Se bild 23 vid Dansk
konst. —- Monogr. av A. Röder (1902); se
även K. Madsen, »P. C. S. og hans sönner»
(1918). G-gN.*
Skovgaard-Petersen [skau’går-], CarlAxel,
dansk präst, religiös skriftställare (f. 1866).
Bland hans många, i flera uppl. utgivna
upp-byggelseskrifter må nämnas »Kan der leves
paa rationalisme?»
(1903), »Troens
hem-melighed» (1904), »Kan
der leves paa religiös
overtro?» (1905), den
mycket lästa
»Ungdommens bog» (1909),
»Erfaringer fra
predi-kestolen» (1921),
»Jesu lignelser» (1922)
samt »Landet hvor
kilderne sprang» (2
bd, 1923—24;
skildring från en
Palesti-naresa), samtliga i
svensk översättning. P. E-t. (G. A-n.)
Skovoroda [skåvårå’da], H r y h o r i j S
a-v i t j, ukrainsk filosof (1722—94). Tillbragte
större delen av sitt liv på vandringar och
utövade främst genom muntligt föredrag stort
inflytande. Som filosof var S. eklektiker,
predikade överensstämmelse mellan lära och liv;
som varmt kristen såg han lyckan i att följa
Guds vilja. Hans verk (utg. 1894 och 1912)
äro skrivna på ett bildspråk, fullt av mystik.
— Jfr avh. och recensioner i Zeitschrift für
Slavische Philologie 1928—30. A. A-t.
Skraffèring, se Sgraffera.
Skragge, se släktart. Hermelin och L
a-g e r b o r g.
Skraggmalm, se L i m o n i t.
Skrakar, Me’rginae el. Me’rgidae,
under-fam. av fågelordn. andfåglar (se d. o.).
Kroppen är långsträckt, halsen lång, huvudet
vanl. försett med tofs, näbben rak, smal,
trind med hakformig näbbnagel och
tandlika lameller på käkkanterna, spetsiga vingar
och bred hudflik på baktån. S. flyga, simma
och dyka väl och leva av fiskar o. a.
vattendjur. Äggen äro ätbara, men köttet är mindre
njutbart, ty det har transmak.
Storskraken el. skräckan, Merganser (Mergus)
merganser, når en längd av nära 80 cm.
Hanen är i vårdräkt ovan svart med grön
metallglans på huvudet och halsen, under vitgul.
Sommardräkten liknar honans, som är ovan
askgrå, på huvudet brun, under vitgul.
Näbben är röd. Storskraken förekommer i hela
Sverige längs ö. kusten och vid insjöar med
klart vatten. Den häckar helst i ihåliga träd,
gärna i (för äggning) utsatta holkar.
Vintertiden flyttar den till Medelhavsländerna.
Småskrake, Merganser senator.
Småskraken el. prackan, Merganser
(Mergus) senator, har bättre utvecklad
nacktofs än föreg. art, som den f. ö. liknar till
färgen; buksidan är dock vit. Längden är 60
cm. Småskraken är allmännare än föreg. art
och finnes även vid västkusten. Den häckar
på marken. Ungarna bruka liksom
storskrakens vid fara springa långa sträckor på
vattnet, innan de dyka. S al s kr ak en, Mergus
albellus, når en längd av 50 cm. Den häckar
i Lappland, ehuru sällsynt. T. P.
Skram, Bertha Amalie, f. Alver,
norsk författarinna (1847—1905). Skildrade i
en rad naturalistiska
romaner och noveller
(särskilt må nämnas
»Constance Ring»,
1885, »Fru Ines»,
1891, och »Forraadt»,
1892) olyckliga
kvinnoöden. Hennes
huvudverk är
romancykeln »Hellemyrsfolke-ne» (3 bd, 1887—98),
vars tema är det
genom ärftlighet
bestämda ödet. Dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
