Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrofler, Skrofulos - Skromberga - Skrot - Skrott - Skrottäthet - Skrov - Skrubba - Skrubbskädda - Skrubbsår - Skrukeby - Skrumpnjure - Skrumsager, Hans Diderik Kloppenborg - Skrupel - Skrupulös - Skrutt - Skruv (kortspel) - Skruv (flygväsen) - Skruv (maskindel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1189
Skromberga—Skruv
1190
bevisat), ofta uppkommen på
basen av en exsudativ el.
lym-fatisk diates. Under tiden från
barnaåren till könsmognaden
antingen utläkes sjukdomen
eller manifestera sig bestående
förändringar, vanl. av
tuberkulos natur. Under tiden kunna
halskörtlarna ostvandlas,
nedsmälta och fistelbildningar
uppstå. Sjukdomen förebygges
genom allmän god hygien,
framför allt under de första
barnaåren. Ju tidigare ett
sjukt barn omhändertages,
desto större är utsikten till
läkning. Behandlingen består
i frisk luft, stärkande diet, solbad och salta
bad, ofta understödda av medikamentösa
medel, framför allt jodpreparat, ss. fiskolja och
jodjärn. Den förbättrade allmänna hygienen,
minskad trångboddhet och drägligare
bostadsförhållanden inom de fattigare klasserna,
skol-lovskolonier o. dyl. samt specialsjukhus (t. ex.
Barkåkra och Apelviken på västkusten) ha
högst väsentligt minskat sjukdomens frekvens
och förbättrat läkningsresultaten. E. L-g.
Skromberga, stenkolsfält i Ekeby socken,
Malmöhus län, omedelbart s. om
Billesholms-fältet, äges och bearbetas av
Höganäs-Billes-holms a.-b. (se d. o.). Uppfordringen utgöres
huvudsaki. av klinkerlera, som på platsen
förarbetas till trottoarsten, golvplattor,
avloppsrör och syrefast tegel samt stenkol för eget
behov. Stenkolsbrytningen började 1876. —
S. samhälle hade 1921 omkr. 2,850 inv. G. H-r.
Skrot, större el. mindre metallbitar.
1. (Artill.) De små kulor av bly,
blylegering el. järn, som finnas i granatkartesclier
(se d. o.) och kartescher. G. af W-dt.
2. Ålderdomlig beteckning för en
avhuggen bit metall på den tid, då betalning
er-lades medelst avhuggande och uppvägande av
ett stycke såsom mynt gångbar metall.
Sedermera övergick s. till att betyda ett mynts
bruttovikt, varvid korn betecknade
myntets nettoinnehåll av ädel metall.
Förhållandet mellan nettot och bruttovikten kallades
halt. G. H-r.
Skrott, avpälsad (flådd) djurkropp av
villebråd, särskilt då den är mer el. mindre
värdelös. G. G.*
Skrottäthet, artill., vid artilleriskjutningar
den täthet, varmed de av projektiler alstrade
skroten el. sprängstyckena översålla målet.
Skrov, den av fartygets köl, spant,
bordläggning, stävar och förbindningar bildade
fartygskroppen.
Skrubba, lantegendom i Enskede församling,
Stockholm, vid sjön Drevviken; 281 har, därav
29 har åker. Till S., inköpt 1894 av
Stockholms stad, är sedan 1896 Stockholms stads
skyddshem för gossar förlagt.
Skrubbskädda, zool., seFlundrefiskar,
med bild 5.
Skrubbsår, ytlig sårnad, där endast yttersta
hudlagret är bortskavt. S. böra rengöras och
täckas med förband, enär även de kunna ge
upphov till livsfarliga komplikationer. J. Å.*
Skrukeby, se Västra Skrukeby och
östra Skrukeby.
Skrumpnjure, se Njursjukdomar.
Lervarufabriken vid Skromberga.
Skrumsager, Hans Diderik
Kloppen-b o r g, dansk politiker (1868—1930). övertog
1893 Bejstrupgaard i Nordslesvig och blev en
av danskarnas ledare under tyskväldets tid.
S. var 1908—18 medlem av preussiska
lantdagen. Han tillhörde 1920—28 danska
landstinget (vänstern). P. E-t.
Skrupel. 1. (Lat. scrüpulum, 1/24 uncia.) I
Sverige dels en äldre apoteksvikt = 1/3
drach-me — 1/24 uns = 20 gran = 12,4 dg, dels ett
äldre längdmått = 1/io gran = Vioo
decimallinje — 0,03 mm. — 2. (Lat. scrüpulus.) Plur.
skrupler, betänkligheter.
Skrupulös, ytterst samvetsgrann.
Skrutt, dialektord för hin onde, djävulen.
Skruv (ry. vint), från Ryssland till Finland
överförd och där mycket populär form av
kortspelet vist.
Skruv, flygv., se Flygning, sp. 647.
Skruv, maskindel, bestående av en vanl.
cylindrisk kärna, försedd med gänga (se
d. o., sp. 138) och ofta avsedd att användas
tills, m. en mutter, d. v. s. ett med ett
gängat hål försett stycke, vari den gängade
delen av s. passar. S. ha till ändamål att
åstadkomma antingen ett tryck i sin
längdriktning (som på grund av gängans ringa
stigning kan ernås med användande av
jämförelsevis ringa kraft), t. ex. vid fästandet av ett
föremål vid ett annat, el. en långsam
förflyttning av muttern el. s. (genom den enas el.
andras vridning, under det att endera
fast-hålles i ett bestämt läge). Vanliga s. utan
mutter äro avsedda att skruvas in i ett med
gänga försett skruvhål — som då tjänstgör
som mutter — el. i ogängat material (t. ex.
träskruvar). Efter gängans
omloppsrikt-ning skiljer man på höger- och
vänster-gängade s. — Fästskruvar
(»befäst-ningsskruvar») äro avsedda att åstadkomma
lösbara förbindningar mellan delar el. föremål
av olika slag samt noggrann inställning av
maskindelar (ställskruvar). Efter
skruvskallens form skiljer man i övrigt på
6-kant-och 4-kantskruvar, T-bultar,
spårskruvar med cylindriskt, kullrigt,
försänkt el. kullrigt försänkt huvud, v i n
g-skruvar m. fl. Stoppskruvar och
pinnskruvar äro utan skalle, de förra
helt gångade och med ett tvärgående spår i
ena ändan, de senare gängade i båda ändarna.
Grövre s. kallas ofta bultar (t. ex.
vagns-bultar och hjulringsbultar).
Rörelseskruvar brukas för att meddela vissa maskindelar
en täml. långsam rörelse (t. ex. ledarskru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
